Åsså var det lördag!
Vill börja dagen med att avreagera mig lite. Jag skrev ett långt inlägg igår, men när jag tryckte på knappen för att publicera fick jag bara ett förbannat "page not found" och allt jag hade skrivit bara försvann. Argh! Man jag ju bli irriterad för mindre...

Igår hade jag i alla fall en riktigt trevlig dag. (Tentaveckan äntligen över!) Jag inledde dagen med att lägga pussel i några timmar, ett nöje som underskattas av de flesta. Det finns få saker som får mig på lika bra humör som att klara ett lite mer avancerat pussel på mindre tid än beräknat.
Efter det var det dags att anstränga sig lite med en lång varm dusch. Åh, så jobbigt! När det var avklarat åkte jag och hämtade ut mina nya glasögon, och jag kan ärligt säga att även om glasögon är ohemult dyrt så har det sällan känts så bra att göra av med en massa pengar.

Bara för att fira denna händelse gick jag till en tapas-restaurant och åt middag. Mycket gott, mycket prisvärt och jag blev tokmätt. Jag blev faktiskt så mätt att jag var tvungen att sitta kvar en halvtimme till eftersom jag inte orkade röra mig ur fläcken. Men sen var det dags att brännna lite kalorier med att gå och dansa. När jag säger dansa så menar jag i det här fallet inte vanlig "discodans" utan historiska danser från medeltid och renässans. Väldigt socialt och trevligt, och faktiskt mer ansträngande än man kan tänka sig att det skulle vara. Och jag kan väl säga att det märktes att jag inte varit med på ett tag...

Idag ska jag och Fredrik iväg på en liten utflykt med hans nya bil. Jag gillar att åka bil med honom. Han kör faktiskt riktigt bra (för att vara kille - nej jag skämtade bara). Jag ska väl erkänna att jag är lite rädd för bilar - både åka och köra. Det är därför jag själv inte har något körkort. Fast det känns som att det börjar bli dags att skaffa det nu... Men först av allt är det nog dags att klä på sig och äta lite lunch...

Tenta och lasagne...
Hade tenta i morse och det kommer nog krävas ett smärre underverk för att jag ska få godkänt, men en sak som känns bra är att just nu känns det som att jag inte bryr mig. Jag har alltid tagit skolan på väldigt stort allvar men har nu äntligen insett att det faktiskt inte är på liv och död. Jag har ju själv valt utbildningen - inte för att jag måste utan för att jag vill - och om jag inte tycker att det är intressant längre kan jag ju också välja att sluta. Det kan ju inte vara meningen att man ska må dåligt av det man gör - oavsett om det är skola, jobb eller förhållanden!

När tentan var över för den här gången sprang jag iväg till en optiker och beställde nya glasögon eftersom jag tröttnat hjärtligt på de jag har nu (och har haft de senaste fem åren ungefär). Ska bli skönt med lite förnyelse. Man kanske skulle tona håret också... Fast det får nog vänta lite till.

Luch åt jag också. Jag och min gode vän Jakob träffades för en liten "lunchdate" på ett fik på söder. De hade faktiskt riktigt god mat - inte bara smörgåsar - och lasagnen jag åt gick inte av för hackor. Det är alltid trevligt att träffa folk man kan slappna av och prata om allt mellan himmel och jord med. Visst kan man ha många vänner och bekanta, men det är bara ett fåtal personer som man kan känna sig riktigt nära. Jag tror det är oerhört viktigt att ha någon som man aldrig behöver skämmas inför oavsett vad man säger eller gör. Det ger ju också ett bra tillfälle att lära känna sig själv bättre, eftersom man annars sällan behöver formulera sina tankar och känslor. Det är ju först när man ska försöka förklara för någon annan som man måste börja analysera det man vill få fram och är ju det bästa sättet att förstå varför man reagerar som man gör i vissa situationer.

Och så dagens citat: "Du kan klä dig tufft, fint eller glammigt. Jag kan se din nallebjörnssjäl ändå." (Loesje)

Jo, förresten. Jag var med min mor på .Yasuragi i Hasseludden igår eftermiddag, och det var så ruskigt skönt! Vilken avkoppling! Bäst av allt var nog den grunda och riktigt varma utomhuspoolen med utsikt över Saltsjön och Lidingö... Tänk, där satt man i solnedgången och softade och det kändes verkligen som att man inte hade ett problem i världen (förutom att glasögonen immade igen, och tog jag av dem försvann ju liksom en del av utsikten)... Det var chi, det

Trött!
Festen igår blev riktigt lyckad. Folk drack en massa alkohol och hade jättekul, det enda som var trist var att jag var tvungen att gå ganska tidigt eftersom jag skulle jobba idag. När jag kom hem hade jag verkligen en sprängande huvudvärk, men två magnecyl och tre timmar senare lyckades jag i alla fall somna. Så efter att ha sovit så där en tre timmar begav jag mig glad i hågen (nja, inte riktigt) till jobbet. Jag ska väl erkänna att jag var lite tveksam till hur det skulle gå, men det var inte så överdrivet mycket kunder idag så det gick riktigt bra. Sen var det bara att åka hem och äta middag med föräldrarna, och konstatera att jag är nog lite för trött för att orka gå ut ikväll...

Jag har även konstaterat att jag skulle vilja göra vissa förändringar på den här bloggen, men eftersom jag knappast är någon html-guru får jag nog vänta med det tills någon av mina datanörds-polare har tid att hjälpa mig. (Jag råkar anse att det inte nödvändigtvis är något negativ att vara en nörd av något slag - själv är jag bok-nörd). Jag har ju trots allt numera en legitim anledning att lära mig mer om programmering! Framför allt html och java. Fast java är nog ändå strået vassare...

Min far har för övrigt kommit på ett helt underbart uttryck ikväll. Nämligen ordet "väcko" (som är en blandning av "väck" och "pucko"). Jag tycker i alla fall att det verkar vara ett väldigt användbart ord.

Och dagens citat är: "Whenever people agree with me, I always feel I must be wrong." (Oscar Wilde)

Gäääässsp...
Har precis kommit hem från jobbet och känner mig fruktansvärt trött... Är fortfarande förkyld, men kan i alla fall röra mig utan allt för stor smärta nu. Fast jag måste väl erkänna att jag är något mer förvirrad än jag vanligtvis är (läs: jag kommer knappt ihåg vad jag heter).
Jag är också förvånad över människors generella dumhet. Jag menar, man går väl inte och handlar om man redan från början vet att man inte har pengar? När man dessutom väntar flera timmar (till strax innan stängningsdags) med att gå till en bankomat och ta ut pengar, och tillbringar tiden där emellan med att upprepade gånger fråga kassapersonalen var närmsta bankomat finns, för att slutligen springa som en dåre för att hinna till bankomaten och tillbaka innan butiken stänger för dagen, tja... Kan man göra något annat än att beundra denna människas totala brist på initiativ och tankeverksamhet?
Tänk förresten vad skönt det skulle vara att vara så dum att man inte visste om att man var dum... Så mycket lättare allt skulle vara då. Man skulle kunna säga och göra vad som verkade bäst för tillfället utan att behöva tänka på vad alla andra skulle tycka eftersom man skulle veta att man hade rätt. Fast å andra sidan kanske begreppen "rätt" och "fel" inte skulle ha någon större innebörd då... Knepiga saker det där...

Men en sak som definitivt skulle behövas är människor som kan ta det lugnt (med undantag för kunden som alltid drar benen efter sig när man vill gå hem). Alla verkar stressa helt i onödan. Visst kan det finnas tillfällen när det är olämpligt att komma sent, och man blir inte så populär om man gör det regelbundet, men dessa tillfällen är ganska få. T ex - en person (A) har två timmar på sig från det att han lämnar punkt 1 till det att han stämt möte med person B på punkt 2 som ligger tre kvarter från punkt 1. Istället för att gå och sätta sig på ett café i närheten av punkt 2 med en kopp kaffe och en god bok beslutar sig nu A för att han nog måste hinna med några ärenden först. Så han ökar på stegen och börjar nu röra sig snabbare och snabbare i en utåtgående spiral som för honom längre och längre bort från punkt 2, tills han slutligen till sin stora förskräckelse att han nu befinner sig mycket långt bort från punkt 2 och att han bara har fem minuter på sig att ta sig dit om han inte ska bli sen. Så han skyndar sig på allt vad han kan, men blir ändå en kvart försenad. Vid det här laget är han dessutom så stressad att han är ilsken och inte ett dugg trevlig att prata med. Under tiden har B (som var ute i god tid och faktiskt kom dit fem minuter för tidigt) stått och stampat och undrat var A har tagit vägen, men tänkt att det nog varit stopp i tunnelbanan eller så (han vet ju inte något om A:s lilla äventyr). Detta har gjort att även B har hunnit bli lite irriterad när A väl kommer och ... ja, man kan ju föreställa sig att det inte blev en så trevlig sammankomst som det hade kunnat bli.

Av detta kan man dra slutsatsen: Eira är en person B.

Och så ett litet citat: "Skjut inte upp till imorgon det som lika gärna kan skjutas upp till i övermorgon" (Oscar Wilde)

Illa, illa...
Jag har verkligen gått och blivit tokförkyld! Orkar knappt hålla huvudet uppe från kudden, och det är mindre än en vecka till tenta... Till råga på allt ska jag jobba tors, lör, sön, och på fredag ska jag och några vänner ordna en fest som varit inbokad flera månader ( dvs INNAN jag visste att jag skulle jobba, och innan jag visste att jag skulle ha tentavecka veckan efter...). Jag är inte det minsta stressad!!!
Hur kommer det sig att allt alltid ska hända på en och samma gång? Jag menar, det kan ju gå månader utan att det händer något överhuvudtaget. Och sen händer så mycket på en gång att det bara går runt i huvudet tills man vaknar några dagar senare utan att egentligen veta om man haft roligt eller ens vad som hänt.
Dessutom verkar det som att det alltid är just då - när man absolut inte har tid - som man blir sjuk. Det verkar vara ett så pass vanligt fenomen att det borde finnas någon slags matematisk formel för hur det fungerar. Någon slags kurva eller diagram som vetenskapligt kan förklara detta. Fast å andra sidan ska man nog inte fästa allt för stor vikt vid matematiska formler, eftersom man verkar kunna bevisa vad som helst (som att jorden är platt och kvinnor roten till allt ont) genom att sätta upp en formel med tillräckligt många variabler.
Nej, man ska inte tro på allt man läser. Hmmm... Jag kanske kan använda det som en förklaring till varför jag kommer svara fel på så många frågor på tentorna... Att man inte ska tro på allt man läser, utan vara kritiska och dra egna slutsatser...

Så var det helg igen.
Vilken inledning på helgen. Föreläsningarna slutade tidigare, så jag åkte och handlade lite tyg till en klänning jag tänkt sy. Jag har inget mönster, så det ska bli spännande och se om den blir som jag har föreställt mig den... Efter det hade jag lite tid över innan jag skulle hem till en vän och äta lite mat och ta det lugnt, så jag gick och tog en öl på en mysig lokal pub. Så var det då dags att dra vidare till Fredrik . Thomas var också där. Vi gjorde rårakor till middag, och det är faktiskt ganska lätt hänt att man river sig själv och inte bara potatisen på rivjärnet. Det fick i alla fall Thomas och jag erfara, eftersom vi båda två lyckades riva oss på höger tumknoge... Vi avrundade kvällen med Gosford Park och smaskig rabarberpajglass.
Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge! Inte så mycket åt filmen, som jag redan hade sett, utan för att mina vänner är så otroligt härliga och har så underbart sjuk humor. Tack för att ni lyser upp i höstmörkret!

Eftersom jag kom hem ganska sent igår och har varit rätt seg idag har jag mest legat i sängen och degat. Har precis kommit upp ur badet och ska äta en god middag med ett glas vin. Det är ju trots allt lördag! Undrar om det är någon bra film på TV ikväll...

Kosegutten min!
Känner mig ganska tillfreds med saker och ting... Igår talade jag med en av mina allra bästa vänner i telefon (inte så sensationellt i sig), och jag lyckades övertala honom att komma och hälsa på mig om några veckor. Det är extra roligt eftersom personen i fråga bor i Oslo och jag inte har träffat honom sen början av juli, och då bara mycket hastigt på ett café vid Oslo Domkirke. I feel happy!
Vidare har jag på något outgrundligt sätt lyckats vinna en cd-singel i en dataspelstävling på internet. Jag menar, jag var så dålig att jag glömde bort att jag överhuvudtaget hade varit med!
Jag är också väldigt glad över att ha så underbara vänner, och att världen är full av intressanta människor som gör livet lite mer... tja, intressant.
Så om jag nu bara hade sluppit oroa mig för hur det ska gå med studierna, och om jag inte borde jobba istället, så hade allt varit toppen.
Men livet är lite som sommardäck på höstens första blixthalka - man vet aldrig riktigt var man hamnar!

Regnig onsdag, och livet är grått...
Tjaha. Så här sitter man alltså och ska komma på något intelligent att skriva i sin första "entry". Det är inte lätt... Men jag kan iaf säga att jag har tänkt börja blogga länge, men av någon anledning verkar det alltid ta så lång tid från tanke till handling. En trevlig liten sirapseffekt som inte bara jag verkar lida av.
När jag inte sitter vid datorn försöker jag plugga, men just en dag som denna inspirerar inte till några stordåd i läsesalen, och på föreläsningarna sitter man och halvsover trots att det bara är två veckor kvar till tenta. Finns det någon som vet hur man ska göra för att hålla sig vaken en hel dag med föreläsningar? Jag har försökt sitta och nypa mig själv i handen, men tappar bara känseln efter ett tag. Jag har även försökt sitta så obekvämt som möjligt för att undvika att nicka till, men det hjälper inte heller. Och koffein får mig bara att kallsvettas... Arrgh!
Ska väl kanske tillägga att jag är en Stockholmsbaserad kvinna under både medellängd, -vikt och -ålder. Jag tänker för mycket och gör för lite fast jag vet att det inte är hälsosamt, och jag läser hellre litteratur som jag valt själv än det som ingår i kurslitteraturen - oavsett om kurslitteraturen egentligen är mer intressant eller inte.