2006-11-20

Let's do the time warp!

Let's do the time warp!

Vet inte riktigt hur det gått till, men den här dagen har varit en av de mest bisarra på länge.

Det började med att jag drömde om att jag hade blivit akut jättesjuk (tänk influensa alt. böldpest eller så), och att jag befann mig på höga klippor som sluttade mot ett stormigt men solbelyst hav och precis hade fått meddelande om att de vita tunikor som jag av någon anledning skulle sy och hade supertidspress att få klara hade flyttats till några bekanta som bor i Täby (fel sida av stan!) och att jag måste komma på det sista körrepet innan framträdandet annars skulle jag bli utsparkad ur kören för gott och aldrig bli förlåten för mitt svek. Men eftersom jag var så sjuk visste jag att jag inte skulle klara det och drabbades av en hysterisk gråtattack. (Jag undrar vad Freud eller Jung eller någon annan av de där nissarna hade sagt om det här).

Sedan vaknade jag. Då hade jag sovit i hela tre timmar! Och någon minut senare ringde väckarklockan och talade ilsket om att det var dags att gå upp. Det kändes inte helt lockande, om jag säger så...

Nåväl. Efter att jag på något sätt hade lyckats ta mig ur min stora, varma, megagosiga säng och i mina kalla kläder hade det redan gått en timme. Så jag rusade upp till min stackars far som väntade i bilen för att köra mig till en mer frekvent trafikerad busshållplats. Jag kom lagom till att en helt tom buss körde fram och togs i trafik. Jag kunde knappt tro vilken tur jag hade som kunde få sittplats till Slussen!

Men säg den lycka som varar... När jag rest ungefär fem minuter hamnade jag mitt i ett vägarbete och bussen fick vänta i drygt tio minuter på att bli förbisläppt av en asfalteringsbil (vet inte vad de heter, men huvudsaken är ju att det var irriterande). Så min goda marginal försvann i ett nafs. Inte så kul... =(

Men när jag kom till Slussen lyckades jag precis hinna med en lämplig tunnelbana, och det blev bättre (och skummare) eftersom det helt plötsligt dök ner en man i sätet mitt emot mig som jag (trots ett nytt och alldeles fantastiskt buskigt helskägg) direkt kände igen. Det var en gammal klasskompis från gymnasiet som jag inte sett på evigheter. Och bara så där så hade jag blivit bjuden på inflyttningsfest hos honom om några veckor!

Nåväl, efter en alldeles för sen ankomst till förmiddagsseminariet lugnade det väl ned sig något. Framför allt eftersom en mycket vänlig själ i klassen lånade ut en hundralapp till glömska Eira som för andra gången på mindre än en vecka lyckats springa ifrån plånboken. Då hade jag ju iaf pengar till lunch och middag, så det kändes skönt!

Strax före lunch fick jag tillbaka ett arbete med betyget VG från en lärare jag trodde hade bestämt sig för att inte ge någon mer är G. (VG är högsta möjliga betyget och ges bara på ett fåtal av de kurser som finns på LHS). Jätteskumt! Framför allt med tanke på att hon på arbetet innan hade givit större delen av klassen U (underkänt, men med möjlighet till komplettering för fullständigt betyg). Mucho wierdo! Och det som är riktigt irriterande är att jag bara slängde ihop något för att förhoppningsvis få ett G - och jag har ingen aning om vad som gjorde det till ett VG-arbete...

Efter lunchen hade vi "bildlektion". Så jag tillbringade tre timmar vid en drejskiva för att för första gången i mitt liv testa att göra något i lera. Resultatet blev... intressant. Jag tror att jag just lyckats uppfinna en helt ny sorts ergonomisk kopp som man inte behöver luta så mycket på eftersom koppen lutar åt ett håll och örat åt ett annat. Men jag hade iaf roligt!

Sedan tog jag mig till lokalen där vi skulle ha sista repet innan framträdandet på lördag. (Aha!). Fast jag var mer än en timme för tidig, så jag satte mig i trapphuset och pluggade. Sedan kom en annan från kören som också var jättetidig och som faktiskt hade nyckel! Så vi gick in till körlokalen och satte oss och pluggade båda två.

På vägen in hade hon noterat en konstig lukt i trapphuset, men det var ingenting vi tänkte så mycket på. (Eftersom mina bihålor är lite igentäppta nu märkte jag ingenting). Men när vi hade påbörjat uppsjungingen var det flera som reagerade på att det stack i hals och ögon - och att det luktade gas! Så vi klarade av körrepet på rekordtid trots en massa flams och trams.

Detta i sin tur resulterade i att jag nu har kommit hem - en timme tidigare än beräknat! Och jag reagerade inte på det förrän jag råkade titta på videoklockan för att se när det var dags att gå och lägga sig. Då har jag ändå tittat på klockan en hel massa gånger på vägen hem, men inte märkt att klockan så att säga var en timme för lite.

Hmmm... Undrar om jag har fastnat i någon sorts skum tidsspiral och helt plötsligt hamnat i en skum parallelldimension eller något. Om rymden är krökt och min rygg kröktes i en identisk kurva under drejningen dreglar då Pavlov när hunden ringer i klockan?

OK. Låt oss bara säga att jag älskar rymd/tidparadoxer.

Och tillåt mig att skryta lite. Trots att jag var tvungen att köpa en alldeles för dyr smörgås (38 kr) till lunch har jag fortfarande 42 kr (42 - även det intressant om man får tro Douglas Adams) kvar av hundralappen jag lånade. Så jag klarade lunch och middag på 58 kr. Inte illa, eller hur?

Nu till veckans frågeställning:

Kan man visa någon att man är intresserad av den genom att vara snäll mot den? Och förstår folk verkligen att man är intresserad av dem "på det sättet" om man är snäll?

Inte för att jag raggar på alla jag är snäll mot.

Då skulle jag väl ragga på hela mänskligheten, tror jag! =D

Bonusfråga:

Är det bara jag som tycker att ordet "ragga" känns lite plumt, oseriöst och på något sätt nedlåtande och objektifierande?

Förslag på vad man ska kalla det när man vill visa att man är intresserad "på det sättet" mottages tacksamt!

Hmmmm... Flirta kanske... Men det låter så - jag vet inte - oseriöst det med?

Nä. Nog med svammel för idag. Skum dag. Skoj dag. Sömnig Eira...