2007-03-16

Nu är det officiellt!

Jag är en nörd!

I lördags jobbade jag på ett baluns som ett energiföretag hade. Kvällens tema var självfallet Schlager. Först skulle det ätas, drickas och socialiseras på mitt jobb och sedan skulle en buss komma och hämta folket för att köra dem till Globen och den stora finalen. Jag var trött och sliten efter att ha suttit uppe och pluggat hela natten, men skötte enligt utsago mitt värdinneskap med bravur. Min plan var att hjälpa cateringfirman att städa iordning efter middagen och sedan sätta mig på bussen och vara hemma i tid för att se finalen på tv. Men så blev det inte!

Istället fick jag följa med till Globen eftersom någon hade sjukanmält sig!

OJ vad jag blev glad! Det bör i sammanhanget nämnas att jag inte missat en enda final (svensk eller europeisk) de senaste femton åren eller så... Kan ni förstå hur glad jag blev när jag fick se det live!?! Och dessutom va det enligt min mening ett ovanligt starkt starfält i år.

Nåväl, stämningen i Globen var på topp och artisterna skötte sig utomordentligt bra. Dessutom var det kul att se the Ark live igen. (Jag såg dem när jag bodde i Oslo). Och så VANN RÄTT LÅT! Ytterligare en bonus, alltså! Annars brukar mina favoriter som bäst placera sig på tredje plats, och inte helt sällan bland de sista tre låtarna... Och under segerframträdandet stod större delen av publiken upp och dansade och sjöng med i vinnarlåten. Det var verkligen jätteskoj!

Sedan visade det sig att en av deltagarna från energibolaget var kusin med Ola Salo, och då var det ju extra kul bara för det.

Och nu följer en redogörelse av händelserna i Green Room. D v s det som INTE visades på tv. Var tv-tittarna missade var ett helt fantastiskt humant och trevligt uppträdande av ovan nämnda sångare. Under snabbgenomgångarna av låtarna gick han nämligen runt och dansade och sjöng med i alla de andras bidrag och vandrade mellan borden och peppade de andra artisterna. DET är väl så trevligt och proffesionellt som man kan önska? Måste säga att han steg oerhört i min aktning efter det. Synd att tv-tittarna inte fick se att det inte bara är konkurrens och intriger artisterna emellan...

När jag kom ut från Globen stod en hel rad limousiner och väntade (jag tror att det var fem vita och en svart, men det kan ha varit fler - jag hade lite bråttom...) och det delades ut guldfärgade "löpsedlar" med the Ark på. Tunnelbanestationen var knökfull, men jag lyckades på något sätt ändå klämma mig på den första tunnelbanan som kom. Det kändes nästan lite som morgonrusningen (man behövde inte stå för egen maskin - det var så fullt att det inte fanns en chans att man skulle ramla!) med undantag för att stämningen var på topp - till skillnad från morgonrusingen då alla är sura och stressade.

När jag kom till Slussen var det fem minuter tills min buss skulle gå, och eftersom jag aldrig trott att jag skulle hinna med den var det ytterligare en bonus! Så jag var hemma hel och lycklig strax efter elva... Tjohooo! Men cheeezus vad trött jag var då...

Nåja. Kan man bli så lycklig av att gå på Schlagerfestivalen MÅSTE man ju bara vara en nörd. Så jag säger bara: Say it once, say it loud - I'm a nerd, and I'm proud of it!