Kallt!!!!!

Har kommit hem igen. Fy, vad kallt det är! Jag håller verkligen på att förgås! Vaknade i morse, klev upp, såg ut genom fönstret - grått, regnigt och kallt - och tänkte för mig själv: Hejdå livet! Vi ses någon gång till sommaren...

Jag har inte mått så bra på flera år som jag gjorde under tiden jag var i Egypten. Både leder och muskler fungerade för en gång skull som de borde. Man är egentligen dum som bor kvar i Sverige. Hade det inte varit för att vattnet här går att dricka utan någon större risk och för att sjukvården inte tar livet av allt för många varje år hade jag nog flyttat härifrån för länge sedan. Kanske till Egypten. Jag träffade så otroligt många fascinerande människor där. Det som fascinerade mig mest var nog att det fanns en inställning till det där med att hålla ord som tyvärr är allt för ovanlig här i Sverige.

Den inställning jag talar om är den inställning som jag har blivit uppväxt med och håller stenhårt på - nämligen att man lovar ingenting man inte kan hålla. Det är inte riktigt samma sak som att hålla vad man lovar - bara nästan... Att ha den inställningen till, tja jag får väl kalla det heder eftersom jag inte kommer på något annat ord, är något som för mig är lika självklart som att man inte ska ljuga. Att inte ljuga är svårare än det låter eftersom sanningen är något som är beroende på vem som betraktar den och ur vilket perspektiv. Det innebär att det som är sant för mig kan betraktas som ren lögn av någon annan. Detta ställer som sagt till med en del svårigheter vilket har lett till att jag numera inte strävar efter att tala sant utan snarare efter att inte fara med osanning. (Om någon förstår vad jag menar blir jag minst sagt imponerad!)

I vilket fall som helst känner jag att jag trots att jag bara varit borta i två veckor har fått så många tankeställare att det kommer vara svårt att gå tillbaka till den person jag var. Jag är nu istället en lyckligare mäniska som mer än någonsin tror att det finns en mening med allt som händer, och livet vill oss alla väl (även om det ibland väljer underliga sätt att visa oss det). Jag tror att livet (eller kanske "ödet") erbjuder oss många chanser till lycka och insikt, men det är upp till oss att ta de chanserna när de kommer. Jag känner mig faktiskt nästan drogad. Hög på livet för första gången på länge...

Varför gräva ner sig i alla bekymmer? Allt kommer ju ändå ordna sig till det bästa i slutändan! :o)