2003-03-03

Nu är det bevisat!

...jag ÄR en klantskalle! I helgen lyckades jag nämligen med en helt fantastiskt klantig grej. Jag hade fått för mig att jag skulle damma av mina kampsportskunskaper lite och bestämde mig resolut för att i ren glädje göra ett sk framåtfall. Det är i sig inte särskilt komplicerat - ungefär som en vanlig kullerbytta fast från stående läge. Nu var det bara så att jag blev en aning för entusiastisk och fick lite för hög ingångsfart och inte tillräcklig höjd. Detta resulterade i att jag, istället för att landa mjukt och fint i en rullning över ena skuldran, lyckades ta emot hela min kroppstyngd på vänster armbåge. Låt mig bara säga att kombinationen flygande Eira, benig armbåge och hårt golv är relativt smärtsam...

Lyckades dessutom glömma plånboken hemma, och eftersom jag ska till dykskolan direkt efter praktiken (jag praktiserar just nu på ett bussbolag som en del av min utbildning) innebär detta att jag inte kommer få någon middag idag... Tror dock att jag har en femma någonstans så jag åtminstone kan köpa mig en frukt.

Vill även passa på att påpeka - angående det jag skrev sist - att jag har absolut inget emot att ha lite kul emellanåt. Bara för att jag råkar tro på evig kärlek utesluter ju inte detta att jag tycker det kan vara riktigt roligt med tillfällig tillfredställelse. Jag är medveten om att detta kan betraktas som en självmotsägelse, men det handlar ju om vilket MÅL man har. Att ha ett "one-night-stand" kan väl i och för sig vara riktigt trevligt, men det bör inte vara ett mål i sig. Det är det jag menar.

Just nu är jag fruktansvärt oinspirerad, trött och skulle verkligen behöva göra något åt min otränade bak, men jag orkar inte. Hoppas jag har lite mer energi imorgon...