2003-01-09

Back on track...

Tja, så var man hemma igen... Tåget var som försenat, men det var förväntat så det gjorde ingenting. Det tog ändå 5 timmar och 20 minuter - och det kan jag faktiskt leva med... Annars tycker jag inte särskilt mycket om att flyga eller åka tåg, utan föredrar bussen. Jag blir nämligen rastlös och så småningom smått hysterisk av att sitta instängd i tåg eller flygplan utan någon möjlighet att kunna kliva av eller gå ut på mer än tre timmar med flyg och sex timmar med tåg. Av någon outgrundlig anledning verkar detta dock inte gälla bussar eller båtar. Konstigt det där. Jag har kanske drabbats av någon ovanlig form av selektiv klaustrofobi som ingen forskare tidigare hört talas om. Tänk att bli världsberömd för att man fått en psykisk åkomma uppkallad efter sig! Rätt ballt! ...eller kanske inte. Nej, det verkar inte vara någon bra plan.

Däremot kan man ju satsa på att gifta sig rikt. Eller med någon kändis. Typ Bill Gates eller så... Fast han har säkert redan en fru, och för övrigt ska jag försöka undvika datanördar och rollspelare hädanefter. Och träningsfreak. Och... Ja kort sagt ska jag försöka hitta en kille som inte har någon hobby och därmed har mer tid och energi över till mig. :o) Fast... Det låter som en ganska tråkig kille så jag skulle nog tröttna rätt fort. Attans också! Inte ens den bästa plan verkar vara felfri.

Har just avslutat "Dinas bok" av Herbjörg Wassmo (hur tusan gör man ett norskt "Ö" på den här bloggen?). Den var JÄTTEKONSTIG! Jag har läst många underliga böcker i mitt liv, men det här var ju helt groteskt! Hur sjuk kan en hjärna egentligen bli? Att det överhuvudtaget publicerats och dessutom vunnit en massa priser övergår mitt förstånd (inte för att jag påstår att jag är världens mest förståndiga men ändå - det borde finnas gränser). Å andra sidan har jag alltid misstänkt att norrmän inte är riktigt kloka. Det här verkar ju bekräfta min teori ytterligare. (Hej du glada norrman som läser min blog - du vet att jag inte menar dig!)

På måndag börjar föreläsningarna igen, och jag börjar starkt misstänka att jag drabbats av något mystiskt virus under tiden jag var i Oslo, eftersom jag ser fram emot det! Ser också fram emot att åka hem till morfar och äta middag på lördag och att åka skridskor i Kungsträdgården på söndag (det senare iförd konstifika kläder). Hej och hå! Livet är schysst! Jag mår bra! Hoppas alla andra också gör det! Och nej, jag är inte full...