2004-01-30

...och snön vräker ner...

...och lägger sig som ett duntäcke över staden, och bullret dämpas och ljuset rinner fram över gatorna som grafit...

Eh. Tja... Ibland vet jag faktiskt inte riktigt var allt kommer ifrån... Jag är på allmänt jättekonstigt humör idag och har varit det sedan igår eftermiddag. Men det är väl sådant som händer även den bäste. Och jag utger mig ju knappast för att vara ens en av de 10 bästa, men nog är jag ganska bra ändå.

För tillfället läser jag "sent i november" av Tove Jansson och då brukar jag bli på lite klurigt humör - fast det brukar bara vara härligt!

Har skrattat högljutt åt en sida på Livejournal idag. Hey! One pants to rule them all!

Jag har inte så mycket mer att säga idag förutom att jag börjar tröttna på att leva i celibat så om du är snäll och sensuell kan du väl höra av dig... Hellre förr än senare...

Om man helt otippat skulle råka gilla StarWars kan man alltid besöka Eddies hemsida. Där finns allt man aldrig velat veta om t ex lasersvärd samt en duva med seriösa problem...

Trevlig helg på er!

/ Mymlan

2004-01-28

Kaos, kaos, kaos, kaos, KAOS!!!

Så står det till i min hjärna just nu, om någon är intresserad...

Pluggar på som en galning. Jobbar. Försöker hinna med att äta. Går på kvällskurs. Har möten både till höger och vänster... Need I say moore?

Men det är inte meningen att klaga. Det är ju faktiskt jag som valt detta helt själv, och jag tycker för det mesta att det fungerar rätt bra. Men vissa dagar föreligger en klar risk för överhettning i hjärnkontoret. Som idag till exempel...

Idag gick jag hemifrån strax efter kl. 07.00 för att hinna i tid till min föreläsning i miljöjuridik. Sedan sprang jag iväg därifrån fem minuter innan föreläsningen var slut (kl. 11.55) för att åka till jobbet. Dit anlände jag ca. 20 minuter innan jag skulle börja och hann kasta i mig lite mat och gå på toaletten innan det var dags att bemanna stationen... (Idag jobbar jag inte i bokhandeln utan på mitt andra extraknäck som miljöinformatör på Stockholm Vatten). När jag slutar för dagen bär det iväg till den kvällskursen jag började på förra veckan. Hoppas jag hinner äta middag emellan... Jag räknar nämligen inte med att vara hemma före tidigast 21.30...

Denna kvällskurs är en kurs i *fanfar* silversmide. Jag gjorde en intresseanmälan för några veckor sedan och då sade de att mina chanser för att komma med var i princip obefintliga. Men förra veckan (samma dag som kursen skulle börja) var det någon som lämnade återbud och eftersom jag verkar ha varit den enda som kunde börja med så kort varsel fick jag platsen. Tjohooo!!!! Det är verkligen jättekul! Framför allt känns det som att jag verkligen var i stort behov att att göra något som inte betygssätts (åtminstone inte av någon annan än jag själv) och som inte behöver leda någon vart - dvs något som jag gör helt för min egen skull bara för att jag har lust! Underbart!!! Frågan är bara: varför har jag inte tänkt på det tidigare?

Det är så här mitt liv har fungerat hittills:
Även de beslut som jag gett intryck av att fatta för min egen skull har, när allt kommer till kritan, på ett eller annat sätt blivit fattade för att tillfredställa någon annan. Nu kommer säkert någon i min familj protestera högljutt, men tänk på detta först - har jag någonsin medvetet försökt göra er besvikna? Visserligen har jag inte alltid fattat så kloka beslut, och många av dessa har verkat vara tagna helt ur luften. Men (sorgligt nog) har alla beslut - utan undantag - syftat till att visa någon annan att "jag kan". Oavsett om denne någon varit en familjemedlem, pojkvän eller någon av de som behandlat mig illa på eller annat sätt. (Jag tror knappast jag är ensam om denna önskan om att "hämnas" på de som någon gång tvivlat (eller fått mig att tvivla) på min förmåga. Det verkar vara någon sorts universell lag...)

Men nu verkar jag ha kommit till den punkten i mitt liv att den enda jag egentligen behöver imponera på är mig själv - och det är så obeskrivligt befriande! Självklart kommer jag alltid fortsätta vilja göra min familj stolt över mig, men det är inte längre målet med mitt liv. Mitt nya motto är väl något i stil med: "Om jag är stolt över mig själv kommer även andra kunna vara stolta över mig". Jag har nämligen (bättre sent än aldrig) kommit underfund med att det finns ingen som är så fördömande mot en människa som den människan själv. (Och plattityderna haglar... sorry.)

Och sist men inte minst:
Det finns inget bättre sätt att "hämnas" på gamla plågoandar som att helt enkelt skaka på axlarna och säga "Äh! Vem bryr sig?"

Nu är det slut på racklet för det här gången. (Puh! Eller hur?)

So long!

/ Plattitydernas obestridliga mästarinna

2004-01-21

Puckelpist för Antikrist - bastuklubb för Beelzebub...

... och andra fantastiska uttryck haglade under den skidresa jag nu har kommit hem från. Det blev mycket skidåkning med tillhörande vurpor samt mycket festande med tillhörande snöbollskrig inomhus. Med andra ord: vi hade askul!

Men det bästa av allt var att jag överträffade mitt personliga mål med hästlängder. Mitt mål var att jag mot slutet av resan skulle ta mig ned för en blå backe utan att drabbas av panik, men redan första dagen hade jag inte bara en utan två(!) gånger åkt ned för en röd backe. Och jag ramlade inte så många gånger så det störde... Men jag säger bara Oh! The pain! Mina knän är inte byggda för att arbeta så mycket i sidled.

Nu är jag i alla fall tillbaka i stan och känner mig lagom "jetlagad". Jag tror jag skulle behöva sova en vecka i sträck för att ta igen all förlorad sömn...

Men med tanke på hur många rapporter jag har att skriva lär det väl inte bli mycket bevänt med den saken.

Jag tror jag skulle behöva göra som de i låten av Sportlov för att klara av det här: att bli bloddopad av Satan.

Som avslutning säger jag bara:

Se upp för liftbvalarna!

2004-01-13

Och så var det vardag igen...

Jaha. Nu är man tillbaka i skolan igen och börjar redan känna sig lätt desillusionerad... Sådan tur att jag åker upp till fjällen imorgon och gör backarna osäkra än en gång. Kan väl inte direkt påstå att jag gör dem osäkra för någon annan än mig själv, men ändå. Det ska bli kul!

I örvigt kan jag väl säga att jag hade ett mycket angenämt besök förra veckan när en god vän var över på middag. Det blev ganska sent så han sov över och det var mysigt att ha någon att gosa med förutom mitt trogna gamla gosedjur...

På måndag ska jag till läkaren och förhoppningsvis få ordning på min vänstra häl som varit till förtret under en längre tid. Det första jag ska göra när jag kan gå ordentligt igen är att springa iväg till Mälarsalen och dansa tills jag stupar. *tjohooo*

Nej. Nu börjar föreläsninggen, så det är väl bäst att logga av.

Bye, bye, my little darlings!

2004-01-05

Ut med det gamla och in med det nya...

Ja, då var både jul och nyårshelgen avklarade utan att några större skador kan rapporteras. Julen avlöpte traditionsenligt med att jag arbetade på Akademibokhandeln större delen av julhelgen (med undantag för julafton och juldagen). Nytt för i år (eller förra året) var att jag inte bodde hos mina föräldrar och därmed kunde avbryta julfirandet när jag själv fann det lämpligt genom att helt enkelt åka hem. Detta gjorde att själva julfirandet kändes riktigt trevligt för första gången på många år.

Nyår firades även det traditionsenligt med att de flesta blev aspackade och vinglade runt och dansade och kramades. Nyheter för i år (eller förra året och det här... nu blev det komplicerat) var att jag inte bara var på en fest utan två(!) samt att jag inte jobbade på nyårsafton. Detta kändes helt klart som en förändring till det bättre, men jag tror nog att jag ska ta det lite lungare nästkommande nyår.

Jag har även hunnit klämma in en kort med intensiv lunch med en mycket trevlig pojke (fri tolkning på detta - det blir säkert roligare så....) samt att fira en vän som fyllt 30 och en vän som fyllt 32. Förutom det har jag även haft besök av min gamla sambo från Oslo och det var väldigt trevligt att träffas igen efter så lång tid. Senast jag träffade honom var nämligen strax efter nyår förra året (2003). Ibland undrar jag hur jag hinner med allt, men inser även att det är precis det jag inte gör.

:o(

Får nog börja prioritera lite bättre. Men det är så förbannat tråkigt att prioritera bort något... Fast eftersom jag lovat mig själv (OBS! Ej nyårslöfte!) att börja prioritera min hälsa lite mer än tidigare får jag nog försöka plocka bort en del av de mindre nödvändiga aktiviteterna.

Som till exempel att blogga... Nej, jag skojar bara! Säga vad man vill om det, men det här har faktiskt blivit en aktivitet som är nödvändig för mitt välbefinnande. Det är så skönt att bara låta fingrarna flöda fram över tangentbordet utan att egentligen fundera allt för mycket på vilka ord som formuleras på skärmen. *suck* Det är ett enkelt och förhållandevis billigt nöje som får mig att bli en lyckligare människa (förutom under de perioder när jag inte har tillgång till nätet och därmed inte heller kan blogga).

Nu ska jag åka hem till morfar och avsluta julfirandet med den traditionsenliga trettonhelgsmiddagen med den minst lika traditionenliga desserten - marängsviss. Mums!

Att bero på mat förresten:

Heja purjon!

Och är ni inte snälla kommer jag hem till er och slaskar till er med en soggig purjolök när ni minst anar det...

Slask, slask!