2003-05-18

Du ska inte tro det blir sommar...

...eller så är det precis det du ska. Det verkar ju onekligen som om sommaren kommer även i år, med allt vad det innebär. Grillfester, myggbett, bikiniångest (varför verkar alla andra vara både snyggare och brunare än man själv?), badtvång och tältsemestrar. Men trots att det snart är sommar har jag lite svårt att njuta av det vackra vädret utan att få dåligt samvete. Jag borde ju inte alls vara ute och spela disc-golf med mina vänner (för övrigt en mycket underhållande sport), eller sitta på en filt i solen och läsa en bok. Det jag borde göra egentligen är att sitta och skriva labrapporter samt plugga till tentorna (kemanalys + företagsekonomi = *jippieee*...not!). Jag borde dessutom ha hittat ett sommarjobb för länge sen och gör jag inte det snart kommer jag inte ha råd varken mat eller hyra i sommar, så det kanske inte är så underligt att jag har svårt att koppla av just nu.

Att jag har så mycket på tapeten nu innebär ju också att jag inte riktigt har tid att blogga. Vilket är otroligt dumt egentligen, eftersom det är det allra bästa sättet att lätta på det inre trycket innan man exploderar. Men det är ju ett av de vanligaste problemen i det moderna stress-samhället. Att man inte anser sig ha tid att koppla av och därmed går på högvarv konstant tills man slutligen springer rakt in i väggen och tvingas ta det lungt. Jag vet precis hur man ska hantera stress på ett bra sätt, men jag är inte så bra på att applicera den kunskapen till mitt sätt att faktiskt leva (rent praktiskt, alltså). Men det är väl kanske som de säger - det finns ingen som är så sjuk som en läkare. Med det menar jag självklart att det alltid är svårare att kurera sig själv än andra...

Stress,stress,stress...
Nu måste jag sluta, för nu har jag inte tid att skriva längre...
Stressa, stressa, stressa!