Det är aldrig ok att slåss...
...men ibland är det ändå rätt komiskt. Som i det här fallet på Nya Zealand... Oj, oj, oj. Vuxna män gör saker tillsammans - jo jag tackar! :o)
Gjorde för övrigt DN:s partitest för ett tag sedan. Testet ska tydligen ge någon sorts uppfattning om hur väl mina åsikter stämmer överrens med de olika partiernas åsikter, angivet i procent. Detta var det resultat jag fick:
C 54%; Mp 54%; V 51%; M 50%; S 50%; Fp 49%; Kd 47%
Jag är faktiskt inte förvånad. Dels var frågorna i testet så allmängiltiga att det vore svårt att svara annorlunda om man har lite moral och etik i kroppen. Dels har jag alltid bestämt hävdat att partipolitik inte är något för mig eftersom alla partier har vissa saker som är vettiga och andra som är helt åt fanders i sina partiprogram. Det är lite som att välja mellan pest och kolera att rösta i det svenska valet.
Jag tycker faktiskt att blankröster borde räknas som "riktiga" röster och inte bara som en förbrukad rösträtt. Om man ligger hemma på soffan och inte bryr sig är det väl klart att rösten har lagts ned, men om man faktiskt bryr sig om att ta sig till vallokalen och lämna in sin röstsedel men anser att det inte finns något som är värt att rösta på borde faktiskt även den blanksedeln räknas med i slutresultatet. Var det inte Jose Saramago som skrev nån bok om hur majoriteten av en stad (land?) blankröstade? Det vore väl något! Alla som är missnöjda med den politik som förs kan ju blankrösta på valdagen och sedan kan statistikerna och politikerna få kli sig lite i huvudet över det låga valdeltagandet (som ju egentligen inte skulle vara så lågt om nu en blank valsedel även den räknades som ett val...). Undrar om det står någonstans i den svenska författningen om att valdeltagandet måste överstiga en viss procent för att det ska räknas som ett giltigt riksdagsval? Vore ju faktiskt ett ordentligt "statement" om valdeltaganget understeg denna siffra pga blankröster och man var tvungen att organisera ett omval. Då kanske politikerna skulle få ändan ur och göra något åt sina partiprogram.
Nä, jag vill ha fler partier som vågar profilera sig. De enda partier som verkar våga göra just detta är tyvärr de högerextrema. Ja, och så FP och KD, då... Men fler partier på vänsterkanten kanske skulle våga. De enda som försökt de senaste 20 åren är väl MP i förra valet då de inte ville samarbeta med S om de inte fick mandat i riksdagen. Sorgligt nog gav de sig alldeles för snabbt. Om de hade hållt ut några veckor till hade kanske "Goran with two pricks over the o" varit tvungen att ge efter - åtminstone lite grand. Men politik är till för de fega (om man inte är sosse förstås, för då kan man göra som man vill och ändå behålla makten för att folk är för lata för att förändra något, men det är ju egentligen rätt fegt det med...) och när jag som ung var politiskt engagerad var det ändå ingen som lyssnade, så efter ett tag tröttnade man liksom lite på att stå på barrikaderna och skrika sig hes för att försöka få till stånd en förändring i samhället. Och nu är jag så gammal att om jag skulle ställa mig på barrikaderna skulle ingen lyssna för att jag var för gammal och "borde veta bättre" eftersom alla som passerat 25 vet ju att det ändå inte går att göra något åt skiten vi alla sitter i.
MEN! Jag har en mycket utstuderad och ondskefull plan...
Jag ska bli lärare! För elever mellan 6-11 år. Då när de är som mest formbara. Då när de tror på allt man säger, men precis håller på att lära sig ifrågasätta. Och DÅ när man faktiskt har en chans att förmedla tankar om lika värde och rättigheter och annat sånt där hippietjafs... Det är ju ändå så att ett barn som lär sig att bara bry sig om sig själv kommer knappast bli en medkännande och solidarisk vuxen. Möjligtvis i orden, men inte i handlingarna. Men ett barn som redan från början får lära sig att det lönar sig att samarbeta, uttrycka egna åsikter, tänka kritiskt, omskapa, kompromissa och att om alla hjälps åt och drar åt samma håll kan vi åstakomma så mycket mer än vi kan på egen hand, så...
Det är min fantastiska ondskefulla och rätt genialiska plan. Om man vill skapa en värld som är trevlig för framtida generationer att leva i - varför inte vända sig direkt till de som ska leva i den och låta dem vara med och skapa?
Låter lite hippie, men det skiter jag faktiskt i. Ett hållbart samhälle är ju faktiskt något som det talas mycket om över hela världen, och på den högsta politiska nivån. Så varför inte på gräsrotsnivå också? Det är ju faktiskt något som angår alla.
Upp till kamp mina bröder och systrar!
Låt oss förändra världen tillsammans!
/ Eder blomsterprydda diktator Eira
2006-05-30
2006-05-29
Folk som inte har något bättre för sig
1. Jag
2. Denna man
3. Den här snubben
Jag slåss i alla fall inte och gör så otrevliga saker...
Antar att det alltid är något...
1. Jag
2. Denna man
3. Den här snubben
Jag slåss i alla fall inte och gör så otrevliga saker...
Antar att det alltid är något...
Humor? Humor. Humor!
Nyhetsmorgon onsdag 24/5 2006 nyhetssändningen 07.00 samt 08.00:
"Två pedofilfall i staden Nuuk på Grönland har svällt och omfattar nu 50 barn[...]men det kan vara fler barn som har utnyttjats. Polisen befarar nämligen att detta bara är toppen på ett isberg"
Fråga: Ska detta vara kul? I ett annat läge hade det kanske varit skojigt med metaforen om isberget eftersom det handlar om Grönland, men i just det här fallet känns det mest osmakligt. Och "svällt"? Har någon någonsin hört att ett rättsfall har "svällt" förr? Det har åtminstone inte jag och det kändes som ett ytters opassande ord i detta fall. Pedofili och sexuellt utnyttjade barn är ingenting att skämta om! Framför allt inte i en nyhetssändning! Jag hoppas verkligen att den som skrev detta på telepromptern inte gjorde det medvetet. Räcker det inte med kvällspressens osmakliga löpsedlar? Undrar jag...
Scotland on Sunday (scotsman.com) söndag 28/5 2006:
"Blazing row over lack of water for new fire station
A NEW fire station in one of Scotland's wettest areas is lying empty and unused because it has no water."
Tydligen har det blivit bråk mellan vattenleverantören Scottish Water och brandmyndigheten (eller vad det nu heter) och de får inte koppla upp sig på ledningsnätet. Strålande! >(
Men i detta fall funkar humorn i rubriken. Det är förvisso allvarligt att brandstationen inte kan få vatten, men det är inte riktigt på samma nivå som pedofili ändå...
Edinburgh Evening News (scotsman.com) måndag 29/5 2006:
"Station bosses banish Blunt from airwaves
AWARD-WINNING singer songwriter James Blunt has been banned by a radio station - for becoming too popular."
Need I say more? Underbart!
Evening News (scotsman.com) lördag 6/5 2006:
"Conference to hear about Swedish road toll success
THE lessons learned from Stockholm's congestion charging scheme will be outlined at a climate change conference in the Capital."
Tydligen har försöken med trängselavgifter i Stockholm varit en stor framgång. Konstigt att vi som bor här inte har fått veta det... Tycker i alla fall jag.
...och en existensiell kris...
Mindre humoristiskt var det att få ett samtalsom gick ungefär:
"hej jag heter NN1 och arbetar som reporter på Expressen. Jag söker NN2 eftersom vi håller på med en bakgrundartikel om NN3 som har erkänt mordet och våldtäkten i Västerhaninge och vi har gått igenom hans gamla domar och hittat NN2s namn där, så nu undrar vi bara om vi kunde få tala med NN2 om NN2s upplevelser av NN3 eftersom vi frågar oss hur det kunde få bli såhär."
Ja, det undrar jag med.
Hur kan en människa gång på gång begå våldsdåd på våldsdåd (som inte är så annorlunda från de som han tydligen nu har erkänt förutom offrens åldrar och att han faktiskt inte dödat någon förr (vilket nog mest har handlat om tur)), erkänna dessa dåd, bli dömd för de, komma undan lindrigt med samma ursäkt gång på gång (ungefär:jag var påverkad, jag har problem, tyck synd om mig), bli daltad med av socialen som anser att han behöver vård och inte ett straff (vilket iofs hade kunnat funka om han verkligen hade fått ordentlig vård och inte bara en massa halvmesyrer), o s v? Döms man för ett brott en gång och skyller det på att man var påverkad och visar sig ångerfull kan det nog vara bra att få vård och en chans till bättring. Men döms man för liknande brott upprepade gånger och varje gång säger att det bara blev så för att man var påverkad, men inte påvisar någon egentlig ånger för det man gjort mot offren utan mest självömkan borde straffpåföljden höjas rejält. Jag trodde faktiskt ärligt att den här killen satt bakom lås och bom. Men icke. Och det gör mig faktiskt orolig. Jag brukar inte fundera så mycket på det där med överfallsvåldtäkter och misshandel och så, men om en sån här snubbe kan få vandra fritt på stadens gator får jag väl börja fundera mer på sådant. Tyvärr. Usch. Nu blev jag alldeles deprimerad... Ett stort FYYYYYYYYYYYYYYY!!!!! på den svenska rättstaten (som jag generellt hyser ett ganska bra förtroende för) som låter något sånt här hända!
(Jag nämner inga namn på de inblandade även om jag misstänker att det kommer stå om det på morgondagens löpsedlar eftersom jag faktiskt tror på konceptet att man är oskyldig tills man har dömts - även om man erkänt och även om alla bevis pekar ut en som skyldig.)
Det som skrämmer mest var att när reportern berättade vad det gällde blev jag inte ens förvånad. Inte ens en millisekund. Jag tänkte inte heller - ja det hade man ju kunnat tro - för vem vill tro något sådant om en annan människa? En som är yngre än man själv? En vars föräldrar man träffat? En som man vet har minst två egna barn...
Är det ok om jag känner att jag tappat ytterligare lite tro på människosläktet och känner mig lite allmänt vilsen och desillusionerad nu? Jag hoppas det för det är i alla fall så jag känner.
Jag behöver en kram, tror jag. Snälla någon, ge mig en kram! Innan jag helt tappar tron.
Fast det vore ju lite synd att låta en människas fruktansvärda beteende i kombination med den svenska rättvisans fallerande förstöra tron på mänskligheten helt. Det finns ju fler personer i världen och alla kan ju inte vara hemska.
Men en kram vore nog rätt skönt ändå.
*ynf*
Nyhetsmorgon onsdag 24/5 2006 nyhetssändningen 07.00 samt 08.00:
"Två pedofilfall i staden Nuuk på Grönland har svällt och omfattar nu 50 barn[...]men det kan vara fler barn som har utnyttjats. Polisen befarar nämligen att detta bara är toppen på ett isberg"
Fråga: Ska detta vara kul? I ett annat läge hade det kanske varit skojigt med metaforen om isberget eftersom det handlar om Grönland, men i just det här fallet känns det mest osmakligt. Och "svällt"? Har någon någonsin hört att ett rättsfall har "svällt" förr? Det har åtminstone inte jag och det kändes som ett ytters opassande ord i detta fall. Pedofili och sexuellt utnyttjade barn är ingenting att skämta om! Framför allt inte i en nyhetssändning! Jag hoppas verkligen att den som skrev detta på telepromptern inte gjorde det medvetet. Räcker det inte med kvällspressens osmakliga löpsedlar? Undrar jag...
Scotland on Sunday (scotsman.com) söndag 28/5 2006:
"Blazing row over lack of water for new fire station
A NEW fire station in one of Scotland's wettest areas is lying empty and unused because it has no water."
Tydligen har det blivit bråk mellan vattenleverantören Scottish Water och brandmyndigheten (eller vad det nu heter) och de får inte koppla upp sig på ledningsnätet. Strålande! >(
Men i detta fall funkar humorn i rubriken. Det är förvisso allvarligt att brandstationen inte kan få vatten, men det är inte riktigt på samma nivå som pedofili ändå...
Edinburgh Evening News (scotsman.com) måndag 29/5 2006:
"Station bosses banish Blunt from airwaves
AWARD-WINNING singer songwriter James Blunt has been banned by a radio station - for becoming too popular."
Need I say more? Underbart!
Evening News (scotsman.com) lördag 6/5 2006:
"Conference to hear about Swedish road toll success
THE lessons learned from Stockholm's congestion charging scheme will be outlined at a climate change conference in the Capital."
Tydligen har försöken med trängselavgifter i Stockholm varit en stor framgång. Konstigt att vi som bor här inte har fått veta det... Tycker i alla fall jag.
...och en existensiell kris...
Mindre humoristiskt var det att få ett samtalsom gick ungefär:
"hej jag heter NN1 och arbetar som reporter på Expressen. Jag söker NN2 eftersom vi håller på med en bakgrundartikel om NN3 som har erkänt mordet och våldtäkten i Västerhaninge och vi har gått igenom hans gamla domar och hittat NN2s namn där, så nu undrar vi bara om vi kunde få tala med NN2 om NN2s upplevelser av NN3 eftersom vi frågar oss hur det kunde få bli såhär."
Ja, det undrar jag med.
Hur kan en människa gång på gång begå våldsdåd på våldsdåd (som inte är så annorlunda från de som han tydligen nu har erkänt förutom offrens åldrar och att han faktiskt inte dödat någon förr (vilket nog mest har handlat om tur)), erkänna dessa dåd, bli dömd för de, komma undan lindrigt med samma ursäkt gång på gång (ungefär:jag var påverkad, jag har problem, tyck synd om mig), bli daltad med av socialen som anser att han behöver vård och inte ett straff (vilket iofs hade kunnat funka om han verkligen hade fått ordentlig vård och inte bara en massa halvmesyrer), o s v? Döms man för ett brott en gång och skyller det på att man var påverkad och visar sig ångerfull kan det nog vara bra att få vård och en chans till bättring. Men döms man för liknande brott upprepade gånger och varje gång säger att det bara blev så för att man var påverkad, men inte påvisar någon egentlig ånger för det man gjort mot offren utan mest självömkan borde straffpåföljden höjas rejält. Jag trodde faktiskt ärligt att den här killen satt bakom lås och bom. Men icke. Och det gör mig faktiskt orolig. Jag brukar inte fundera så mycket på det där med överfallsvåldtäkter och misshandel och så, men om en sån här snubbe kan få vandra fritt på stadens gator får jag väl börja fundera mer på sådant. Tyvärr. Usch. Nu blev jag alldeles deprimerad... Ett stort FYYYYYYYYYYYYYYY!!!!! på den svenska rättstaten (som jag generellt hyser ett ganska bra förtroende för) som låter något sånt här hända!
(Jag nämner inga namn på de inblandade även om jag misstänker att det kommer stå om det på morgondagens löpsedlar eftersom jag faktiskt tror på konceptet att man är oskyldig tills man har dömts - även om man erkänt och även om alla bevis pekar ut en som skyldig.)
Det som skrämmer mest var att när reportern berättade vad det gällde blev jag inte ens förvånad. Inte ens en millisekund. Jag tänkte inte heller - ja det hade man ju kunnat tro - för vem vill tro något sådant om en annan människa? En som är yngre än man själv? En vars föräldrar man träffat? En som man vet har minst två egna barn...
Är det ok om jag känner att jag tappat ytterligare lite tro på människosläktet och känner mig lite allmänt vilsen och desillusionerad nu? Jag hoppas det för det är i alla fall så jag känner.
Jag behöver en kram, tror jag. Snälla någon, ge mig en kram! Innan jag helt tappar tron.
Fast det vore ju lite synd att låta en människas fruktansvärda beteende i kombination med den svenska rättvisans fallerande förstöra tron på mänskligheten helt. Det finns ju fler personer i världen och alla kan ju inte vara hemska.
Men en kram vore nog rätt skönt ändå.
*ynf*
Saker man kan göra när...
...man är förkyld:
Ligga i sängen
Titta på film
Äta glass
Dricka the (med mjölk såklart)
Tycka synd om sig själv
Läsa en bok
Sova
Och bara fortsätta ligga i sängen hela dagen...
...man har mensvärk:
Önska att man hade en gammal hederlig varmvattenflaska
I övrigt - se "...man är förkyld"
...det åskar:
Dra ur telefonjacken
Dra ur tv-antennkabeln
Slå av huvudsäkringen
Krypa ihop till en boll under täcket och försöka bli så liten som möjligt
Önska att man hade någon att hålla i handen
Önska att någon kunde komma och krama en
Önska att man kommer överleva utan allvarliga skador även denna gång
Känna sig fånig
Önska att man kunde sluta vara så fånig
Önska att åskan ska försvinna snart
Känna sig lite löjlig
Ta sig i kragen
Sticka ut huvudet från under täcket
Besluta sig för att sluta vara löjlig
Hugga tag i första bästa bok och börja läsa
...det slutat åska
Slänga ifrån sig boken
Krypa fram från täcket
Lyssna intensivt minst tre gånger ifall det inte skulle vara helt slut
Koppla i telefonen
Slå på huvudsäkringen
Sätta i tv-antennkabeln
Bli kall i magen när ett flygplan mullrar i fjärran
Känna sig jättefånig
Titta på kung-fu-film och tänka på något annat
...man egentligen borde plugga:
Blogga
Allt ovanstående plus en massa, massa, massa mer
~~ o ~~
Allt detta har jag gjort och känt idag...
Boken råkade ironiskt nog bli "Den Gudomliga Komedin"
Min säng är mitt tempel!
Och jag är egentligen inte rädd för åskan utan för blixten, men eftersom jag vet att det kan komma en blixt och slå ner när som helst var som helst hur som helst när åskan hörs blir jag alltid lite kall i magen, och när åskan verkar komma närmare blir det värre. Det enda som hjälper är en varm och trygg hand eller ännu bättre - en varm och trygg famn - och någon som inte skrattar åt min oro.
Efterlyses: Varm männsika med varmt hjärta.
P.S. Ibland kan man skapa poesi i drömmen. Se exempel: Vårmantra Den "kom jag på" när jag låg och halvsov och drömde lite alldeles nyss...
...man är förkyld:
Ligga i sängen
Titta på film
Äta glass
Dricka the (med mjölk såklart)
Tycka synd om sig själv
Läsa en bok
Sova
Och bara fortsätta ligga i sängen hela dagen...
...man har mensvärk:
Önska att man hade en gammal hederlig varmvattenflaska
I övrigt - se "...man är förkyld"
...det åskar:
Dra ur telefonjacken
Dra ur tv-antennkabeln
Slå av huvudsäkringen
Krypa ihop till en boll under täcket och försöka bli så liten som möjligt
Önska att man hade någon att hålla i handen
Önska att någon kunde komma och krama en
Önska att man kommer överleva utan allvarliga skador även denna gång
Känna sig fånig
Önska att man kunde sluta vara så fånig
Önska att åskan ska försvinna snart
Känna sig lite löjlig
Ta sig i kragen
Sticka ut huvudet från under täcket
Besluta sig för att sluta vara löjlig
Hugga tag i första bästa bok och börja läsa
...det slutat åska
Slänga ifrån sig boken
Krypa fram från täcket
Lyssna intensivt minst tre gånger ifall det inte skulle vara helt slut
Koppla i telefonen
Slå på huvudsäkringen
Sätta i tv-antennkabeln
Bli kall i magen när ett flygplan mullrar i fjärran
Känna sig jättefånig
Titta på kung-fu-film och tänka på något annat
...man egentligen borde plugga:
Blogga
Allt ovanstående plus en massa, massa, massa mer
~~ o ~~
Allt detta har jag gjort och känt idag...
Boken råkade ironiskt nog bli "Den Gudomliga Komedin"
Min säng är mitt tempel!
Och jag är egentligen inte rädd för åskan utan för blixten, men eftersom jag vet att det kan komma en blixt och slå ner när som helst var som helst hur som helst när åskan hörs blir jag alltid lite kall i magen, och när åskan verkar komma närmare blir det värre. Det enda som hjälper är en varm och trygg hand eller ännu bättre - en varm och trygg famn - och någon som inte skrattar åt min oro.
Efterlyses: Varm männsika med varmt hjärta.
P.S. Ibland kan man skapa poesi i drömmen. Se exempel: Vårmantra Den "kom jag på" när jag låg och halvsov och drömde lite alldeles nyss...
2006-05-19
Jaha.
Så har ännu en vecka börjat lida mot sitt slut.
Den här veckan har verkligen varit helt hysterisk med en massa flackande fram och tillbaka mellan klassrum och elever och jag har varit alldeles för trött för att verkligen orka plugga så mycket som jag borde ha gjort vilket innebär att jag får kompensera för det nu i helgen istället (vilket jag inte kan säga att jag ser fram emot). Idag har jag varit i en förskoleklass för att se hur de arbetar där, och det var jättekul. Förskoleklasser är ju ett relativt nytt påfund, så det var verkligen nyttigt att få se hur arbetet är upplagt där.
Nytt och nytt förresten. Det har väl funnits i elva år eller så i den kommun jag har min praktik i. Betyder detta att jag börjar bli gammal? Jag menar elva år är ju inte så väldans kort tid, men det känns som att det inte alls var så länge sedan...
Ja, och så har det ju varit Champions League-final också. Jag kunde inte bry mig mindre om det, men det är svårt att missa när grannen har släpat ut en storbildsteve i trädgården och sitter med ett gäng andra grannar och tittar med teven på högsta volym och dessutom skriker och vrålar med jämna mellanrum när någon gör mål, eller missar, eller domaren dömer på ett sätt som inte gagnar "deras" lag o s v... De höll dessutom på och efterfestade halva natten och det är rätt lyhört i min lilla stuga, så det var inte så lätt att sova om man säger så...
Apropå grannar så har en av grannarna helt plötsligt fått för sig att han bara kan gå rakt in i mina föräldrars hus, så efter att ha bott här i snart femton år har vi nu fått börja låsa ytterdörren (vilket vi aldrig har gjort tidigare) för att hålla honom ute. Vi har dessutom en fullt fungerande ringklocka som han aldrig använder sig av utan han går helt sonika in i huset och ropar efter (oftast) min far. Creepy. Och inte så lite oförskämt! FYYYY på honom!
Och Carola gick vidare till finalomgången i ESC (vilket jag hade hoppats att hon inte skulle göra) och min mor som hade tittat lite på kvalet igår meddelade att det hade varit fruktansvärt sexistiskt. Alla kvinnor var halvklädda och när det var manliga artister som sjöng klängde de kvinnliga dansarna på honom och åmade sig på scenen på ett sexuellt utmanande sätt. Nu hävdar jag iofs att det länge har sett ut så i musikbranschen och det är väl ett under att de ändå har lyckats hålla sig någorlunda rumsrena i schlagersammanhangen så länge som de har. Som kvinnlig artist verkar man liksom få välja mellan att sälja sig genom sin kropp och sin sexualitet eller bli en "rockbrud" eller singer/songwriter med mer eller mindre militant feministisk framtoning. (Visst finns det undantag, men det är ju ändå så det ser ut generellt).
Jag har väl inget emot att spela på min egen sexualitet emellanåt och kan tycka att det är kul att klä mig lite "utmanande" för att se vilka reaktioner jag får. Men det är ju väldigt viktigt hur man klär sig i olika sammanhang. Om jag till exempel har en djup urringning på jobbet i butiken är det ingen som bryr sig något nämnvärt (även om man ju märker att en del manliga kunder har lite svårt med ögonkontakten...), men om jag skulle ha det i min roll som miljöinformatör skulle det inte anses vara helt lämpligt eftersom det inte ger ett tillräckligt "professionellt" intryck. Det är tydligen svårt att ta en kvinna på allvar om hon visar "för mycket" hud... Men en man kan minsann spatsera runt i stan med bar överkropp en solig sommardag utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag skulle vilja se vilka reaktioner en kvinna med bar överkropp skulle få i samma situation...
Fast emellanåt är det kul att manipulera män med att visa lite av sina kvinnliga behag. Även om det nästan är tragiskt hur lättmanipulerade vissa män är så är det faktiskt lite kul också. Men vill man att någon ska lyssna på vad man säger får man väl ha en löst sittande polotröja som täcker rumpan och långbyxor med vida ben... Tragiskt. Undrar om män någonsin upplever att de inte blir lyssnade på för att kvinnorna inte kan sluta stirra på deras skrev eller rumpa eller så... Vore kul att veta!
Nu finns det iofs en del lysande undantag bland männen. Sådana som faktiskt lyssnar på en och håller ögonkontakten med en även om man råkar ha lite dekolletage (svårt ord att stava det där)... Heja er!
Just nu sitter jag nyduschad och fräsch och smuttar på lite vin och känner att livet är bra härligt ändå samtidigt som jag håller på att göra i ordning en liten matematikuppgift till barnen i "min" klass som de ska få lösa i smågrupper på måndag och tisdag nästa vecka. Eleverna har inte så bra koll på det där med enheter och är nästan ruskigt dåliga på att uppskatta volymer, så nu ska de få gissa vilken volym olika vardagsföremål har och sedan mäta vilken den egentliga volymen är genom att slabba med vatten på skolgården. Och det vet ju alla att barn älskar att hålla på med vatten. Och de flesta kan nog hålla med om att det är mycket lättare att få grepp om olika begrepp (nu fick jag väl allt till det!) om man kan kombinera abstrakt och konkret och inte bara lära sig med huvudet utan även med kroppen. Så nu är jag väldigt nyfiken på hur barnen kommer lösa uppgifterna, om de är för lätta eller för svåra och om de samarbetar eller arbetar var för sig. Har ju inte gjort något liknande tidigare så det är lite läskigt, men jag har ju sådan tur är väldigt snälla försökskaniner!
Tjillevippen på er!
/ Tröttmenlyckligeira
Ok. Jag erkänner. Även om jag är trött och lycklig är jag även helt fantastiskt uttråkad. No. Really! Bored out of my mind! Eller "bored and out of my mind". Beror nog på vem man frågar. Skulle verkligen behöva vara lite social med någon/några i helgen. Får väl se vad jag kan åstadkomma på den fronten. Om inte annat hoppas jag någon ringer snart och har något roligt/tokigt/knäppt/klantigt eller dylikt att berätta som kan lyfta tristessen en aning... Och inte är det något roligt på teve heller... :o( Uttråkad!!!
Så har ännu en vecka börjat lida mot sitt slut.
Den här veckan har verkligen varit helt hysterisk med en massa flackande fram och tillbaka mellan klassrum och elever och jag har varit alldeles för trött för att verkligen orka plugga så mycket som jag borde ha gjort vilket innebär att jag får kompensera för det nu i helgen istället (vilket jag inte kan säga att jag ser fram emot). Idag har jag varit i en förskoleklass för att se hur de arbetar där, och det var jättekul. Förskoleklasser är ju ett relativt nytt påfund, så det var verkligen nyttigt att få se hur arbetet är upplagt där.
Nytt och nytt förresten. Det har väl funnits i elva år eller så i den kommun jag har min praktik i. Betyder detta att jag börjar bli gammal? Jag menar elva år är ju inte så väldans kort tid, men det känns som att det inte alls var så länge sedan...
Ja, och så har det ju varit Champions League-final också. Jag kunde inte bry mig mindre om det, men det är svårt att missa när grannen har släpat ut en storbildsteve i trädgården och sitter med ett gäng andra grannar och tittar med teven på högsta volym och dessutom skriker och vrålar med jämna mellanrum när någon gör mål, eller missar, eller domaren dömer på ett sätt som inte gagnar "deras" lag o s v... De höll dessutom på och efterfestade halva natten och det är rätt lyhört i min lilla stuga, så det var inte så lätt att sova om man säger så...
Apropå grannar så har en av grannarna helt plötsligt fått för sig att han bara kan gå rakt in i mina föräldrars hus, så efter att ha bott här i snart femton år har vi nu fått börja låsa ytterdörren (vilket vi aldrig har gjort tidigare) för att hålla honom ute. Vi har dessutom en fullt fungerande ringklocka som han aldrig använder sig av utan han går helt sonika in i huset och ropar efter (oftast) min far. Creepy. Och inte så lite oförskämt! FYYYY på honom!
Och Carola gick vidare till finalomgången i ESC (vilket jag hade hoppats att hon inte skulle göra) och min mor som hade tittat lite på kvalet igår meddelade att det hade varit fruktansvärt sexistiskt. Alla kvinnor var halvklädda och när det var manliga artister som sjöng klängde de kvinnliga dansarna på honom och åmade sig på scenen på ett sexuellt utmanande sätt. Nu hävdar jag iofs att det länge har sett ut så i musikbranschen och det är väl ett under att de ändå har lyckats hålla sig någorlunda rumsrena i schlagersammanhangen så länge som de har. Som kvinnlig artist verkar man liksom få välja mellan att sälja sig genom sin kropp och sin sexualitet eller bli en "rockbrud" eller singer/songwriter med mer eller mindre militant feministisk framtoning. (Visst finns det undantag, men det är ju ändå så det ser ut generellt).
Jag har väl inget emot att spela på min egen sexualitet emellanåt och kan tycka att det är kul att klä mig lite "utmanande" för att se vilka reaktioner jag får. Men det är ju väldigt viktigt hur man klär sig i olika sammanhang. Om jag till exempel har en djup urringning på jobbet i butiken är det ingen som bryr sig något nämnvärt (även om man ju märker att en del manliga kunder har lite svårt med ögonkontakten...), men om jag skulle ha det i min roll som miljöinformatör skulle det inte anses vara helt lämpligt eftersom det inte ger ett tillräckligt "professionellt" intryck. Det är tydligen svårt att ta en kvinna på allvar om hon visar "för mycket" hud... Men en man kan minsann spatsera runt i stan med bar överkropp en solig sommardag utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag skulle vilja se vilka reaktioner en kvinna med bar överkropp skulle få i samma situation...
Fast emellanåt är det kul att manipulera män med att visa lite av sina kvinnliga behag. Även om det nästan är tragiskt hur lättmanipulerade vissa män är så är det faktiskt lite kul också. Men vill man att någon ska lyssna på vad man säger får man väl ha en löst sittande polotröja som täcker rumpan och långbyxor med vida ben... Tragiskt. Undrar om män någonsin upplever att de inte blir lyssnade på för att kvinnorna inte kan sluta stirra på deras skrev eller rumpa eller så... Vore kul att veta!
Nu finns det iofs en del lysande undantag bland männen. Sådana som faktiskt lyssnar på en och håller ögonkontakten med en även om man råkar ha lite dekolletage (svårt ord att stava det där)... Heja er!
Just nu sitter jag nyduschad och fräsch och smuttar på lite vin och känner att livet är bra härligt ändå samtidigt som jag håller på att göra i ordning en liten matematikuppgift till barnen i "min" klass som de ska få lösa i smågrupper på måndag och tisdag nästa vecka. Eleverna har inte så bra koll på det där med enheter och är nästan ruskigt dåliga på att uppskatta volymer, så nu ska de få gissa vilken volym olika vardagsföremål har och sedan mäta vilken den egentliga volymen är genom att slabba med vatten på skolgården. Och det vet ju alla att barn älskar att hålla på med vatten. Och de flesta kan nog hålla med om att det är mycket lättare att få grepp om olika begrepp (nu fick jag väl allt till det!) om man kan kombinera abstrakt och konkret och inte bara lära sig med huvudet utan även med kroppen. Så nu är jag väldigt nyfiken på hur barnen kommer lösa uppgifterna, om de är för lätta eller för svåra och om de samarbetar eller arbetar var för sig. Har ju inte gjort något liknande tidigare så det är lite läskigt, men jag har ju sådan tur är väldigt snälla försökskaniner!
Tjillevippen på er!
/ Tröttmenlyckligeira
Ok. Jag erkänner. Även om jag är trött och lycklig är jag även helt fantastiskt uttråkad. No. Really! Bored out of my mind! Eller "bored and out of my mind". Beror nog på vem man frågar. Skulle verkligen behöva vara lite social med någon/några i helgen. Får väl se vad jag kan åstadkomma på den fronten. Om inte annat hoppas jag någon ringer snart och har något roligt/tokigt/knäppt/klantigt eller dylikt att berätta som kan lyfta tristessen en aning... Och inte är det något roligt på teve heller... :o( Uttråkad!!!
2006-05-17
Oj, oj, oj...
... vilken dag! Vissa dagar önskar man att man aldrig gått ur sängen...
Dagen började som vanligt med att jag var på rätt bra humör (jag hör till de där konstiga typerna som brukar ha ett rätt soligt morgonhumör) och jag gick till min praktikskola glad i hågen. När jag kom dit hade de delat in alla 1-3:or i åldershomogena grupper och jag fick den stora äran att vara med ettorna från tre klasser. Det var väl inte så farligt jobbigt första timmen, men sedan började det braka käpprätt åt ... eh ... utför.
Till att börja med var ljudnivån helt hysterisk. Intressant var att iakttaga hur de olika eleverna bad om hjälp. "Mina" elever satt tysta och räckte upp handen precis som de är vana att göra, eleverna från den andra klassen gick fram till någon av oss pedagoger och bad om hjälp och eleverna från den tredje klassen (vars klassrum vi var i) skrek rakt ut...
Sedan skulle vi ha lite träning inför den karneval som hålls i området där skolan ligger nästa vecka. Då var det en kille som fick tok-spel och började skrika och gråta och kasta sig på marken. Detta fortsatte han sedan med ända fram till efter lunch. Orsaken var att han inte hade fått visa de andra eleverna sina samlarkort före första rasten utan att vi hade sagt att han kunde ta det efter lunch... Och jag kan väl säga som så att när han hade hållit på så i över två timmar var mitt tålamod på upphällningen, så det var tur att lunchrasten var slut och han fick visa sina bilder så det blev tyst på honom innan jag tappade tålamodet helt... Hå-hå ja-ja... *suck*
Och efter lunch blev ljudnivån om möjligt ännu högre...
Så nu är jag lite trött i mitt lilla huvud. Men jag har tillförsikt och hoppas att morgondagen blir lite lugnare. Tur att man slipper vara social med någon idag... Fast å andra sidan kan man ju bli både piggare och gladare av trevligt sällskap. Och jag är ju egentligen inte på dåligt humör - bara lite utschasad...
Ja, ja. Jag ser iaf fram emot helgen. Det är ju sclager-EM på lördag! Frågan är nu bara om jag kan hitta någon stackare som kan tänkas se på det tillsammans med mig, eller om jag (som vanligt) måste välja mellan att sitta hemma ensam och titta på det eller vara social med någon/några och spela in hela kalaset på video och sedan försöka göra mig både blind och döv tills jag har hunnit titta på det...
Det är inte så att jag egentligen är någon hysteriskt stor schlagerfanatiker, men det brukar alltid vara kul att se vad de olika länderna har hittat på för spektakel den här gången. Tyskland brukar vara seriöst flippade, Storbrittannien brukar ha ganska skumma scenkläder (även om det där med skumma scenkläder verkar vara på mode nu) och det är otroligt roligt med de länder som inte varit med så många år eftersom de kan vara väldigt oförutsägbara och man vet aldrig riktigt vad man ska förvänta sig...
Dessutom hoppas jag verkligen att Carolas låt floppar totalt för den är så outsägligt TRÅKIG! Visst är det klassisk schlager, och visst är Carola en ytterst professionell scenartist, men NÅGON måtta på eländet får det väl ändå vara... Och den verklige vinnaren från Sveriges uttagning är ju faktiskt Andreas Johnsson. Sing for life, tralla-la... Snacka om landsplåga! Och jag tror ju knappast att låten kommer spelas mindre nu när det börjar närma sig sommar och grillfester och fjortisfyllor...
Nä, jag ska nog ta en huvudvärkstablett eller fem nu. Och sedan ska jag plugga... Tjohooo, vad entusiastisk jag känner mig... :o(
Men det kunde trots allt ha varit värre! Det kan alltid bli värre. Det är det som är både så skönt och så läskigt med livet. Men livet är på det stora hela en ganska trevlig uppfinning och som varje god svensk vet - det är ju synd att klaga...
Men ibland är det rätt skönt.
:o)
... vilken dag! Vissa dagar önskar man att man aldrig gått ur sängen...
Dagen började som vanligt med att jag var på rätt bra humör (jag hör till de där konstiga typerna som brukar ha ett rätt soligt morgonhumör) och jag gick till min praktikskola glad i hågen. När jag kom dit hade de delat in alla 1-3:or i åldershomogena grupper och jag fick den stora äran att vara med ettorna från tre klasser. Det var väl inte så farligt jobbigt första timmen, men sedan började det braka käpprätt åt ... eh ... utför.
Till att börja med var ljudnivån helt hysterisk. Intressant var att iakttaga hur de olika eleverna bad om hjälp. "Mina" elever satt tysta och räckte upp handen precis som de är vana att göra, eleverna från den andra klassen gick fram till någon av oss pedagoger och bad om hjälp och eleverna från den tredje klassen (vars klassrum vi var i) skrek rakt ut...
Sedan skulle vi ha lite träning inför den karneval som hålls i området där skolan ligger nästa vecka. Då var det en kille som fick tok-spel och började skrika och gråta och kasta sig på marken. Detta fortsatte han sedan med ända fram till efter lunch. Orsaken var att han inte hade fått visa de andra eleverna sina samlarkort före första rasten utan att vi hade sagt att han kunde ta det efter lunch... Och jag kan väl säga som så att när han hade hållit på så i över två timmar var mitt tålamod på upphällningen, så det var tur att lunchrasten var slut och han fick visa sina bilder så det blev tyst på honom innan jag tappade tålamodet helt... Hå-hå ja-ja... *suck*
Och efter lunch blev ljudnivån om möjligt ännu högre...
Så nu är jag lite trött i mitt lilla huvud. Men jag har tillförsikt och hoppas att morgondagen blir lite lugnare. Tur att man slipper vara social med någon idag... Fast å andra sidan kan man ju bli både piggare och gladare av trevligt sällskap. Och jag är ju egentligen inte på dåligt humör - bara lite utschasad...
Ja, ja. Jag ser iaf fram emot helgen. Det är ju sclager-EM på lördag! Frågan är nu bara om jag kan hitta någon stackare som kan tänkas se på det tillsammans med mig, eller om jag (som vanligt) måste välja mellan att sitta hemma ensam och titta på det eller vara social med någon/några och spela in hela kalaset på video och sedan försöka göra mig både blind och döv tills jag har hunnit titta på det...
Det är inte så att jag egentligen är någon hysteriskt stor schlagerfanatiker, men det brukar alltid vara kul att se vad de olika länderna har hittat på för spektakel den här gången. Tyskland brukar vara seriöst flippade, Storbrittannien brukar ha ganska skumma scenkläder (även om det där med skumma scenkläder verkar vara på mode nu) och det är otroligt roligt med de länder som inte varit med så många år eftersom de kan vara väldigt oförutsägbara och man vet aldrig riktigt vad man ska förvänta sig...
Dessutom hoppas jag verkligen att Carolas låt floppar totalt för den är så outsägligt TRÅKIG! Visst är det klassisk schlager, och visst är Carola en ytterst professionell scenartist, men NÅGON måtta på eländet får det väl ändå vara... Och den verklige vinnaren från Sveriges uttagning är ju faktiskt Andreas Johnsson. Sing for life, tralla-la... Snacka om landsplåga! Och jag tror ju knappast att låten kommer spelas mindre nu när det börjar närma sig sommar och grillfester och fjortisfyllor...
Nä, jag ska nog ta en huvudvärkstablett eller fem nu. Och sedan ska jag plugga... Tjohooo, vad entusiastisk jag känner mig... :o(
Men det kunde trots allt ha varit värre! Det kan alltid bli värre. Det är det som är både så skönt och så läskigt med livet. Men livet är på det stora hela en ganska trevlig uppfinning och som varje god svensk vet - det är ju synd att klaga...
Men ibland är det rätt skönt.
:o)
2006-05-16
Jättestolt!
Det är vad jag är! Över mig själv och min ofattbara intelligens! *harkel harkel HOST*
Jag har nu äntligen lyckats leta reda på exakt var i html-koden på denna prefabricerade blogg-layout (som jag förvisso redan har ändrat en del i, men ändå...) som länken till sidan där man kan göra kommentarer ligger. Så nu borde det vara tydligare exakt VAR man ska klicka för att kunna göra kommentarer på min blogg. (Det har länge gått att kommentera, men det har varit fruktansvärt otydligt var man ska trycka...) Orsakerna till att jag är så stolt över mig själv är:
1. Mina linser har fått spunk och jag ser nästan ingenting. "In i dimman" - jo jag tackar!
2. Jag kan i princip ingenting om html-kodning!
Jag är faktiskt riktigt imponerad över mig själv! Trodde väl aldrig att jag skulle klara av detta konststycke, men det verkar ju faktiskt ha gått vägen... Nästa steg är att komma på hur jag ska ordna med inställningar o dyl så man slipper få upp en ny sida som man ska kommentera på. Tanken är ju att det ska vara lätt att kommentera och det vore ju klart enklare om man kunde kommentera på "förstasidan" så att säga... Men har jag klarat av att rota mig fram i html-koden borde ju detta nästa projekt inte vara helt omöjligt...
:o)
Ja, ja... Det var länge sedan jag skrev något, så jag kommer bara ge en liten resume´ av det roligaste.
I onsdags var jag med några vänner (tio stycken för att vara exakt) och såg dansföreställningen Gökboet med Bounce. Helt lysande! Jag säger bara wow! WOW! Jag är förförd och förundrad och överförtjust! Vilka människor! Tänk om jag kunde använda kroppen på det sättet. (Eller kanske inte. Jag vet ju vilka skador och vilken osannolik smärta det kan orsaka...) Men i alla fall... Om ni inte redan gjort det - GÅ OCH SE! NU! BUMS!
I fredags jobbade jag elva timmar, men var ändå inte så trött efter jobbet så jag tog en promenad med en kollega och hamnade på en mysig liten pubs mysiga lilla uteservering för en spontan öl. Supernajs... Lite trafikstört (S:t Eriksgatan är ju rätt trafikerad...), men mysigt ändå. Och på puben sålde de salt&vinegar-chips. Jag har inte ätit sådana på över sex år. Och jag älskar verkligen dem! De är så fantastiskt goda att det är en rent religiös upplevelse att äta dem! Varför har inte fler svenskar upptäckt detta och skickat protestbrev till OLW och Estrella och alltvaddenuheter och KRÄVT att de ska börja tillverka sådana? Mycket underligt...
Idag har jag haft friluftsdag med mina små sötungar i skolan och sprungit runt i skogen hela dagen och haft jättekul. Och det var ju tur att den där kallfronten inte har hunnit hit än, för det hade nog inte varit riktigt lika trevligt att springa runt i skogen i regnet. JAG hade iofs inte brytt mig något nämnvärt, men eftersom de flesta föräldrar verkar vara helt oförmögna att klä sina barn rätt hade det varit mindre trevligt eftersom en massa blöta och kalla barn som klagar på att de fryser och att de vill gå hem är klart mindre trivsamt än massa torra, varma barn som har kul i solen... (Visst har jag radikala åsikter? *skrattar*)
Ytterligare funderingar: kan man vara förälskad i en plats som man aldrig varit på? Om detta är möjligt skulle jag nog påstå att för min del är det de skotska högländerna som gäller i så fall. Jag har aldrig varit där, men jag har drömt om att resa dit ända sedan jag var liten. Och en vacker dag när jag blir stor (eller åtminstone äldre (och kanske lite rikare)) ska jag resa dit. Mmmmm... doftande ljunghedar, vindpinade låga buskar, höga klippor... och tistlar... och kortvuxna, mörkhåriga, bleka män i kilt... mmmmmmm...
Är det för övrigt bara jag som tycker att en man i kilt är något av det sexigaste som finns? Det är en seriös dräggelvarning på det... Mina vänner vet vad jag talar om...
En annan sak som är sexigt är män i sjuttonhundratalskläder. Byxor som slutar strax under knät, tajta vita strumpor och skor med liten klack som verkligen lyfter fram formen på vaden...
*drömmer mig bort*
Eh. Jo. Alltså.
Man skulle kanske kunna misstänka att det är något med mig och ben. Och framför allt då vader... Och man skulle inte ha helt fel. Vad kan jag säga? Jag gillar mansvader. Framför allt den lite smalare sorten. Men så länge vaderna inte är bredare än låren går det mesta bra. Ytligt? Jo, lite kanske. Men den som säger att utseendet är helt oviktigt ljuger. Självklart spelar det inte så stor roll när man väl lärt känna personen, men det skadar ju knappast om man tycker att personen i fråga är snygg. Förvisso blir alla människor vackra om man är förälskad i dem, men man ska ju komma till det stadiet först. Och jag håller nog med Jakob Hellman där om att "kärlek tar ett tag"...
Nä. Nu är det slutbabblat för den här gången!
Tjudderrutt!
P.S. Ytterligare en språklig fundering: vem kom på ett så fantastiskt fånigt ord som "gurka" ("agurk" på norska = jätteskojigt!)? Det engelska "cucumber" är ju egentligen mer logiskt eftersom det heter "Cucumis sativus" på latin...
Det är vad jag är! Över mig själv och min ofattbara intelligens! *harkel harkel HOST*
Jag har nu äntligen lyckats leta reda på exakt var i html-koden på denna prefabricerade blogg-layout (som jag förvisso redan har ändrat en del i, men ändå...) som länken till sidan där man kan göra kommentarer ligger. Så nu borde det vara tydligare exakt VAR man ska klicka för att kunna göra kommentarer på min blogg. (Det har länge gått att kommentera, men det har varit fruktansvärt otydligt var man ska trycka...) Orsakerna till att jag är så stolt över mig själv är:
1. Mina linser har fått spunk och jag ser nästan ingenting. "In i dimman" - jo jag tackar!
2. Jag kan i princip ingenting om html-kodning!
Jag är faktiskt riktigt imponerad över mig själv! Trodde väl aldrig att jag skulle klara av detta konststycke, men det verkar ju faktiskt ha gått vägen... Nästa steg är att komma på hur jag ska ordna med inställningar o dyl så man slipper få upp en ny sida som man ska kommentera på. Tanken är ju att det ska vara lätt att kommentera och det vore ju klart enklare om man kunde kommentera på "förstasidan" så att säga... Men har jag klarat av att rota mig fram i html-koden borde ju detta nästa projekt inte vara helt omöjligt...
:o)
Ja, ja... Det var länge sedan jag skrev något, så jag kommer bara ge en liten resume´ av det roligaste.
I onsdags var jag med några vänner (tio stycken för att vara exakt) och såg dansföreställningen Gökboet med Bounce. Helt lysande! Jag säger bara wow! WOW! Jag är förförd och förundrad och överförtjust! Vilka människor! Tänk om jag kunde använda kroppen på det sättet. (Eller kanske inte. Jag vet ju vilka skador och vilken osannolik smärta det kan orsaka...) Men i alla fall... Om ni inte redan gjort det - GÅ OCH SE! NU! BUMS!
I fredags jobbade jag elva timmar, men var ändå inte så trött efter jobbet så jag tog en promenad med en kollega och hamnade på en mysig liten pubs mysiga lilla uteservering för en spontan öl. Supernajs... Lite trafikstört (S:t Eriksgatan är ju rätt trafikerad...), men mysigt ändå. Och på puben sålde de salt&vinegar-chips. Jag har inte ätit sådana på över sex år. Och jag älskar verkligen dem! De är så fantastiskt goda att det är en rent religiös upplevelse att äta dem! Varför har inte fler svenskar upptäckt detta och skickat protestbrev till OLW och Estrella och alltvaddenuheter och KRÄVT att de ska börja tillverka sådana? Mycket underligt...
Idag har jag haft friluftsdag med mina små sötungar i skolan och sprungit runt i skogen hela dagen och haft jättekul. Och det var ju tur att den där kallfronten inte har hunnit hit än, för det hade nog inte varit riktigt lika trevligt att springa runt i skogen i regnet. JAG hade iofs inte brytt mig något nämnvärt, men eftersom de flesta föräldrar verkar vara helt oförmögna att klä sina barn rätt hade det varit mindre trevligt eftersom en massa blöta och kalla barn som klagar på att de fryser och att de vill gå hem är klart mindre trivsamt än massa torra, varma barn som har kul i solen... (Visst har jag radikala åsikter? *skrattar*)
Ytterligare funderingar: kan man vara förälskad i en plats som man aldrig varit på? Om detta är möjligt skulle jag nog påstå att för min del är det de skotska högländerna som gäller i så fall. Jag har aldrig varit där, men jag har drömt om att resa dit ända sedan jag var liten. Och en vacker dag när jag blir stor (eller åtminstone äldre (och kanske lite rikare)) ska jag resa dit. Mmmmm... doftande ljunghedar, vindpinade låga buskar, höga klippor... och tistlar... och kortvuxna, mörkhåriga, bleka män i kilt... mmmmmmm...
Är det för övrigt bara jag som tycker att en man i kilt är något av det sexigaste som finns? Det är en seriös dräggelvarning på det... Mina vänner vet vad jag talar om...
En annan sak som är sexigt är män i sjuttonhundratalskläder. Byxor som slutar strax under knät, tajta vita strumpor och skor med liten klack som verkligen lyfter fram formen på vaden...
*drömmer mig bort*
Eh. Jo. Alltså.
Man skulle kanske kunna misstänka att det är något med mig och ben. Och framför allt då vader... Och man skulle inte ha helt fel. Vad kan jag säga? Jag gillar mansvader. Framför allt den lite smalare sorten. Men så länge vaderna inte är bredare än låren går det mesta bra. Ytligt? Jo, lite kanske. Men den som säger att utseendet är helt oviktigt ljuger. Självklart spelar det inte så stor roll när man väl lärt känna personen, men det skadar ju knappast om man tycker att personen i fråga är snygg. Förvisso blir alla människor vackra om man är förälskad i dem, men man ska ju komma till det stadiet först. Och jag håller nog med Jakob Hellman där om att "kärlek tar ett tag"...
Nä. Nu är det slutbabblat för den här gången!
Tjudderrutt!
P.S. Ytterligare en språklig fundering: vem kom på ett så fantastiskt fånigt ord som "gurka" ("agurk" på norska = jätteskojigt!)? Det engelska "cucumber" är ju egentligen mer logiskt eftersom det heter "Cucumis sativus" på latin...
2006-05-07
Sommar och sol och likbleka ben.'
Jag säger bara - WOW! Vilket väder! Tillbringade fredagen med att tvätta lite kläder och gräva i trädgården. Åtminstone ett tag, för det blev verkligen jättesvettigt efter ett tag och har man bara bikini på sig är det svårt att ta av sig lite kläder för att kyla av sig... På kvällen var jag på afterski (ja, det var det faktiskt! Eller åtminstone en pubkväll med afterski-tema...) men jag var alldeles för trött för att orka stanna särskilt länge, så jag åt lite gulaschsoppa och tog en drink och sedan gick jag iväg till en vän som jag skulle sova hos. Väl där hamnade vi tillsammans med två andra killar i köket och satt och snackade skit, lyssnade på musik och drack öl. Väldigt trevligt! Och sedan blev jag iväglurad till en kvarterskrog... Men det blev faktiskt bara två öl och sedan var det dags att sova eftersom jag skulle jobba på lördagen.
Sagt och gjort. Jag gick till jobbet vid tio på lördagsmorgonen i kjol och linne och ångrade ganska snart att jag tagit med mig jackan, för det var alldeles för varmt för att ha den på sig. Det var nästan inga besökare alls på hela dagen och rätt långtråkigt så jag satt och gjorde massa meningslösa tester på Tickle tills klockan var två och det var dags att gå. Sedan åkte jag hem till ovan nämnda vän och hämtade honom och lite picnic-mat som jag hade förberett på fredagen (pastasallad med kassler, soltorkade tomater, majs, färskmalen svartpeppar och färsk gräslök från mitt trädgårdsland) samt lite kylt vin och sedan gick vi till Observatorielunden och bara slappade i flera timmar. Finns det något bättre sätt att spendera en solig och varm lördag än på en filt i parken med en snäll och söt pojke? Har svårt att komma på något...
Efter några timmar var jag hysteriskt kissnödig (sådär så man knappt vågar andas av rädlsa för att det ska ske en olycka...) och vi gick tillbaka till hans lägenhet så jag kunde gå på toa. Sedan vet jag inte riktigt hur det gick till, men vi segade och degade och myste tills någon av oss tittade på klockan och konstaterade att - hoppsan! Klockan är visst två på natten nu! Det var ju inte direkt tal om att åka hem då, så jag blev kvar en natt till fast jag egentligen hade tänkt vara duktig och åka hem så jag kunde gå upp tidigt idag (söndag) och fortsätta fixa i trädgården. Men jag klagar inte!
Idag vaknade jag vid nio och kunde inte somna om men var alldeles för orkeslös för att ... eh ... orka åka hem. (Att man inte orkar när man är orkeslös torde väl vara ganska uppenbart, men jag kommer inte på något bättre sätt att säga det på...) Stort tack till min käre vän som inte bara stod ut med mitt sällskap hela helgen utan till och med orkade vara trevlig hela tiden! Det är ju inte alltid så lätt, vet jag... Åkte inte hem förrän vid ett och när jag kom hem lade jag mig på sängen och tittade lite på TV. Och somnade... Vaknade inte förrän vid sex av att mor knackade på dörren för att tala om att middagen var klar. Och jag som hade tänkt hjälpa till med maten! Ja, ja. Så kan det gå... Men det var helt fantastisk att kunna sitta ute på altanen och äta middag i kvällssolen med familjen!
Så på det stora hela har det här nog varit en av de trevligaste och mest avslappnade helgerna på länge. Superfint väder och trevligt sällskap - kan man egentligen begära mer av livet? :o)
Och imorgon ska jag vara i skolan klockan åtta för att hålla lektion med mina små söta barn i 1-3:an som jag har min praktik i. Och även om det är jobbigt att behöva gå upp vid sju så ser jag verkligen fram emot att få slippa den förbannade Lärarhögskolan under tre hela veckor och få vara ute bland barnen på skolan och känna att jag faktiskt gör något vettigt med min tid.
Ja. Vad kan jag säga? Jag är verkligen helt otroligt nöjd med mitt liv!
Och från det ena till det andra - det svenska språket är verkligen helt otroligt inkonsekvent ibland! Kom häromdagen att tänka på något som jag faktiskt inte tänkt på förut, nämligen detta:
Varför heter det mås och gås i singularis men måsar och gäss i pluralis? Det finns ju inga som helst uttalsregler som kan styra detta och det verkar ju helt fantastiskt korkat! Den enda någorlunda rimliga förklaring vi kom på när jag dryftade detta med några andra språknördar var att antingen har orden varit mycket mer olika från början och "gås" kanske hette något annat som det var mer logiskt att man skulle böja till gäss. Eller så böjdes "mås" till "mäss" förut men p g a att språket som bekant fluktuerar så föll den formen bort och ersattes av måsar - som ju egentligen är ett mycket mer logiskt sätt att säga det på... Är det någon som vet hur denna abnormitet har uppkommit får den väldigt gärna höra av sig!
Kom för övrigt på en allitteration som kan beskriva till exempel hur en man vill uppfattas när han kommer (eller hur alldeles för många män vill uppfattas rent generellt): Mega-maffig macho-man. Är det så svårt att förstå att många kvinnor hellre vill ha en snäll, omtänksam och självsäker kille som inte behöver hävda sin manlighet för att känna sig duglig? Och varför är det så många (både män och kvinnor) som verkar tro att självsäkerhet är samma sak som självgodhet och egocentrism? Nä, ge mig en mjukis vilken dag som helst!
Tills vidare - njut av vädret och njut av livet! Man vet aldrig hur länge det varar...
Jag säger bara - WOW! Vilket väder! Tillbringade fredagen med att tvätta lite kläder och gräva i trädgården. Åtminstone ett tag, för det blev verkligen jättesvettigt efter ett tag och har man bara bikini på sig är det svårt att ta av sig lite kläder för att kyla av sig... På kvällen var jag på afterski (ja, det var det faktiskt! Eller åtminstone en pubkväll med afterski-tema...) men jag var alldeles för trött för att orka stanna särskilt länge, så jag åt lite gulaschsoppa och tog en drink och sedan gick jag iväg till en vän som jag skulle sova hos. Väl där hamnade vi tillsammans med två andra killar i köket och satt och snackade skit, lyssnade på musik och drack öl. Väldigt trevligt! Och sedan blev jag iväglurad till en kvarterskrog... Men det blev faktiskt bara två öl och sedan var det dags att sova eftersom jag skulle jobba på lördagen.
Sagt och gjort. Jag gick till jobbet vid tio på lördagsmorgonen i kjol och linne och ångrade ganska snart att jag tagit med mig jackan, för det var alldeles för varmt för att ha den på sig. Det var nästan inga besökare alls på hela dagen och rätt långtråkigt så jag satt och gjorde massa meningslösa tester på Tickle tills klockan var två och det var dags att gå. Sedan åkte jag hem till ovan nämnda vän och hämtade honom och lite picnic-mat som jag hade förberett på fredagen (pastasallad med kassler, soltorkade tomater, majs, färskmalen svartpeppar och färsk gräslök från mitt trädgårdsland) samt lite kylt vin och sedan gick vi till Observatorielunden och bara slappade i flera timmar. Finns det något bättre sätt att spendera en solig och varm lördag än på en filt i parken med en snäll och söt pojke? Har svårt att komma på något...
Efter några timmar var jag hysteriskt kissnödig (sådär så man knappt vågar andas av rädlsa för att det ska ske en olycka...) och vi gick tillbaka till hans lägenhet så jag kunde gå på toa. Sedan vet jag inte riktigt hur det gick till, men vi segade och degade och myste tills någon av oss tittade på klockan och konstaterade att - hoppsan! Klockan är visst två på natten nu! Det var ju inte direkt tal om att åka hem då, så jag blev kvar en natt till fast jag egentligen hade tänkt vara duktig och åka hem så jag kunde gå upp tidigt idag (söndag) och fortsätta fixa i trädgården. Men jag klagar inte!
Idag vaknade jag vid nio och kunde inte somna om men var alldeles för orkeslös för att ... eh ... orka åka hem. (Att man inte orkar när man är orkeslös torde väl vara ganska uppenbart, men jag kommer inte på något bättre sätt att säga det på...) Stort tack till min käre vän som inte bara stod ut med mitt sällskap hela helgen utan till och med orkade vara trevlig hela tiden! Det är ju inte alltid så lätt, vet jag... Åkte inte hem förrän vid ett och när jag kom hem lade jag mig på sängen och tittade lite på TV. Och somnade... Vaknade inte förrän vid sex av att mor knackade på dörren för att tala om att middagen var klar. Och jag som hade tänkt hjälpa till med maten! Ja, ja. Så kan det gå... Men det var helt fantastisk att kunna sitta ute på altanen och äta middag i kvällssolen med familjen!
Så på det stora hela har det här nog varit en av de trevligaste och mest avslappnade helgerna på länge. Superfint väder och trevligt sällskap - kan man egentligen begära mer av livet? :o)
Och imorgon ska jag vara i skolan klockan åtta för att hålla lektion med mina små söta barn i 1-3:an som jag har min praktik i. Och även om det är jobbigt att behöva gå upp vid sju så ser jag verkligen fram emot att få slippa den förbannade Lärarhögskolan under tre hela veckor och få vara ute bland barnen på skolan och känna att jag faktiskt gör något vettigt med min tid.
Ja. Vad kan jag säga? Jag är verkligen helt otroligt nöjd med mitt liv!
Och från det ena till det andra - det svenska språket är verkligen helt otroligt inkonsekvent ibland! Kom häromdagen att tänka på något som jag faktiskt inte tänkt på förut, nämligen detta:
Varför heter det mås och gås i singularis men måsar och gäss i pluralis? Det finns ju inga som helst uttalsregler som kan styra detta och det verkar ju helt fantastiskt korkat! Den enda någorlunda rimliga förklaring vi kom på när jag dryftade detta med några andra språknördar var att antingen har orden varit mycket mer olika från början och "gås" kanske hette något annat som det var mer logiskt att man skulle böja till gäss. Eller så böjdes "mås" till "mäss" förut men p g a att språket som bekant fluktuerar så föll den formen bort och ersattes av måsar - som ju egentligen är ett mycket mer logiskt sätt att säga det på... Är det någon som vet hur denna abnormitet har uppkommit får den väldigt gärna höra av sig!
Kom för övrigt på en allitteration som kan beskriva till exempel hur en man vill uppfattas när han kommer (eller hur alldeles för många män vill uppfattas rent generellt): Mega-maffig macho-man. Är det så svårt att förstå att många kvinnor hellre vill ha en snäll, omtänksam och självsäker kille som inte behöver hävda sin manlighet för att känna sig duglig? Och varför är det så många (både män och kvinnor) som verkar tro att självsäkerhet är samma sak som självgodhet och egocentrism? Nä, ge mig en mjukis vilken dag som helst!
Tills vidare - njut av vädret och njut av livet! Man vet aldrig hur länge det varar...
2006-05-04
Round and round and round it goes...
...where it stops nobody knows...
Det går bara runt i mitt stackars huvud nu. Vilken dag!
Började med att ha seminarie på Lärarhögskolan mellan nio och tolv, sedan var det bara att springa iväg till jobbet. Kom dit tidigare än beräknat och värmde min lunch i ett rum fullt av brandmän (jag tror det var någon sorts visning som Fortum hade av biogasnätet i Hammarby Sjöstad för de pratade om ledningar, backventiler, gnistskydd och tändningsmekanismer) för att sedan gå upp på taket och sola lite under tiden som jag åt min lunch. Däremellan hade jag lyckligtvis fått i mig lite migränmedicin som hade tagit udden av den värsta smärtan... Efter lunchen hade jag fortfarande en timme kvar tills jag skulle börja jobba så jag gick iväg till Observatorium (en träskulptur i vattnet som är gjord för att sitta på) och läste lite i solskenet.
När jag sedan började jobba kom en grupp på 38 personer från i princip hela världen och skulle få en lite annorlunda presentation av Hammarbyprojektet för att sedan gå en rundtur och göra en sorts POE och EIA (Post Occupancy Evaluation och Environmental Impact Assessment) i området. Ja, sagt och gjort, rundtur i området blev det. I en och en halv timme. Det är faktiskt ganska jobbigt att försöka hålla reda på nära 40 personer en solig vårdag i Sjöstaden. Alla sprang iväg åt alla möjliga håll hela tiden och ställde en massa både möjliga och omöjliga frågor. Lite som kalvar på grönbete som råkat komma över alla band av nationalencyklopedin och vill få allt förklarat för sig. Väldigt kul, men fruktansvärt energikrävande! Fast å andra sidan säger man ju att smakar det så kostar det... Och de var faktiskt väldigt trevliga och det är alltid intressant att träffa folk från andra delar av världen. Kanske framför allt miljöfolk som kan ge mig helt nya perspektiv på saker inom mitt yrkesområde. De som gjorde starkast intryck var en man från Ghana som ville veta allt om biogasproduktion, en man från Brasilien som var helt insnöad på fotboll (såklart), en man från Sydafrika som var helt förälskad i den skandinaviska naturen (framför allt den norska och svenska fjällvärlden), en kvinna från Kenya som blev jätteförtjust i att det växte alger på båtbryggan samt en man från Argentina som var helt fascinerad av bevattningssystemet för de planterade träden i området.
Jag älskar verkligen sådana här dagar! Fint väder och massa härliga människor! Hade det inte varit för den förbannade migränen som jag nätt och jämnt lyckats hålla stången sedan lunch hade det varit helt perfekt. Men man kan ju inte få allt här i världen...
Fast man kan få mycket!
Tjolahopp!
/ Glädjeskruttet
Tillägg: Jag glömde visst berätta om dagens klantighet! I morse när jag skulle sätta i linserna vaknade jag bokstavligt talat med ett ryck och många tårar. Jag hade nämligen inte helt lyckats få bort chiliresterna från fingrarna efter matlagningen igår... Ouch säger jag bara! The pain! Men vaknade gjorde jag ju i alla fall... :o)
...where it stops nobody knows...
Det går bara runt i mitt stackars huvud nu. Vilken dag!
Började med att ha seminarie på Lärarhögskolan mellan nio och tolv, sedan var det bara att springa iväg till jobbet. Kom dit tidigare än beräknat och värmde min lunch i ett rum fullt av brandmän (jag tror det var någon sorts visning som Fortum hade av biogasnätet i Hammarby Sjöstad för de pratade om ledningar, backventiler, gnistskydd och tändningsmekanismer) för att sedan gå upp på taket och sola lite under tiden som jag åt min lunch. Däremellan hade jag lyckligtvis fått i mig lite migränmedicin som hade tagit udden av den värsta smärtan... Efter lunchen hade jag fortfarande en timme kvar tills jag skulle börja jobba så jag gick iväg till Observatorium (en träskulptur i vattnet som är gjord för att sitta på) och läste lite i solskenet.
När jag sedan började jobba kom en grupp på 38 personer från i princip hela världen och skulle få en lite annorlunda presentation av Hammarbyprojektet för att sedan gå en rundtur och göra en sorts POE och EIA (Post Occupancy Evaluation och Environmental Impact Assessment) i området. Ja, sagt och gjort, rundtur i området blev det. I en och en halv timme. Det är faktiskt ganska jobbigt att försöka hålla reda på nära 40 personer en solig vårdag i Sjöstaden. Alla sprang iväg åt alla möjliga håll hela tiden och ställde en massa både möjliga och omöjliga frågor. Lite som kalvar på grönbete som råkat komma över alla band av nationalencyklopedin och vill få allt förklarat för sig. Väldigt kul, men fruktansvärt energikrävande! Fast å andra sidan säger man ju att smakar det så kostar det... Och de var faktiskt väldigt trevliga och det är alltid intressant att träffa folk från andra delar av världen. Kanske framför allt miljöfolk som kan ge mig helt nya perspektiv på saker inom mitt yrkesområde. De som gjorde starkast intryck var en man från Ghana som ville veta allt om biogasproduktion, en man från Brasilien som var helt insnöad på fotboll (såklart), en man från Sydafrika som var helt förälskad i den skandinaviska naturen (framför allt den norska och svenska fjällvärlden), en kvinna från Kenya som blev jätteförtjust i att det växte alger på båtbryggan samt en man från Argentina som var helt fascinerad av bevattningssystemet för de planterade träden i området.
Jag älskar verkligen sådana här dagar! Fint väder och massa härliga människor! Hade det inte varit för den förbannade migränen som jag nätt och jämnt lyckats hålla stången sedan lunch hade det varit helt perfekt. Men man kan ju inte få allt här i världen...
Fast man kan få mycket!
Tjolahopp!
/ Glädjeskruttet
Tillägg: Jag glömde visst berätta om dagens klantighet! I morse när jag skulle sätta i linserna vaknade jag bokstavligt talat med ett ryck och många tårar. Jag hade nämligen inte helt lyckats få bort chiliresterna från fingrarna efter matlagningen igår... Ouch säger jag bara! The pain! Men vaknade gjorde jag ju i alla fall... :o)
2006-05-02
Vinterna rasat ut bland våra fjällor...
Jag har nu firat den konstigaste Valborgsmässoafton någonsin. Jag och några vänner hade bestämt att vi skulle träffas och äta middag hemma hos dem på Kungsholmen för att sedan möta upp några andra vänner och titta lite på majbrasan i Vasaparken och efter det gå på bio. Sagt och gjort. Jag åkte hem till vännerna, åt smaskig mat och sedan tog vi en promenad till Vasaparken. När vi kom dit tillbringade vi cirka tio minuter med att leta efter brasan - utan framgång. Sedan lyckades vi genom att tjuvlyssna på folket runt omkring oss klura ut att "brasan" bestod av ett fyrfat med lite grenar i. Inte direkt vad jag kallar "brasa", men ändå... Under tiden vi letade spelade ett brassband (eller brasband om man så vill) gamla vårklassiker som "La Bamba". Ingen Valborgsstämning där inte! Vi såg även att Filadelfiakyrkan hade någon sorts bås vid scenen, men tänkte väl inte så mycket på det (förutom att jag undrade lite vad kyrkan överhuvudtaget hade där att göra)... Sedan var det då dags för årets vårtalare. Hon var någon före detta ordförande i KDU, eller liknande och talade om Gud och härligheten och svensk invandringspolitik. Vi misstänkte nog att hon måste ha tagit fel på dagar och trodde att hon skulle hålla ett första-maj-tal för det lät precis som ett valtal... (Å andra sidan är ju första maj enligt tradition arbetarrörelsens högtid och KD är ju borgerliga, så hon kanske bara tog tillfället i akt. Vem vet?) Så skulle då äntligen "brasan" tändas och en manskör skulle sjunga in våren. Elden flammade åtmistone någorlunda högt och manskören inledde starkt med klassiker som "Längtan till landet" och "Liten fågel", men sedan blev det psalmer och man började väl ana lite oråd. Mycket riktigt - det visade sig vara Filadelfiakyrkans manskör! Inte så himla traditionellt med psalmer på Valborg, och det kändes faktiskt riktigt skumt. Så vi gick lite tidigare än vi hade tänkt eftersom jag började känna mig lite smått aggressiv över att ha hamnat i något sorts frikyrkligt väckelsemöte och inte på det traditionsrika Valborgsfirande jag hade sett fram emot.
Så var det då bio. Vi såg "Ice-Age 2" och den var riktigt skojig. Sen åkte vi allihopa hem till vännerna på Kungsholmen och drack thé, åt bullar och snackade skit till två på natten. Vi talade dock inte vilken skit som helst. Vi diskuterade religion och evolutionsteorier, häxprocesser, inkvisition, korkade amerikanska högerkristna, samband mellan Jesus och Freja och Oden, korkade påvar, irländska katoliker, smartare påvar, stigmata, korfästningar i största allmänhet, katolska helgon och underliga bibelcitat! *skratt* Så kan det gå... (Nu låter det kanske lite som att vi alla har något emot kyrkan, men två av oss sex som var närvarande är faktiskt troende kristna, så...)
När det sedan var dags att åka hemåt visade det sig att en av vännerna hade sin bil parkerad vid S:t Eriksplan och eftersom fyra av oss (inklusive bilägaren) skulle åt samma håll erbjöds jag skjuts till lämplig busshållplats. Men först skulle vi åka tunnelbana från Fridhemsplan dit, och jädrar i mig vilken ungdomsfylla! Jag var faktiskt ganska glad över att slippa åka tunnelbana själv. Men när vi stod på perrongen och sammanfattade vad vi hade gjort under kvällen kom vi fram till att det faktiskt var ganska skojigt. Först ett ofrivilligt väckelsemöte, sedan tecknad film på bio och slutligen thé och bullar med tillhörande teologisk diskussion. Inte direkt vad man hade kunnat vänta sig en Valborg, kanske... :D
När jag så hade blivit avlämnad vid busshållplatsen och nattbussen slutligen kom var det nästan like mycket aphus på den som det var på tunnelbanan. Fullt av fulla fjortisar och halva bussen nedspydd. Folk som skrek och sjöng och sprang fram och tillbaka i bussen och plingade vid varje station fast de inte skulle gå av... Jag säger bara - stackars bussförare! Hoppas han fick extra OB för att köra den turen.
Ja, ja... Idag har jag påbörjat den vårstädning som jag har skjutit upp tillräckligt länge nu. Och jag ångrar faktiskt att jag skjutit upp den så pass länge för nu är det jättemycket att göra! *suck* Ja, ja det är väl bara att bita i det sura äpplet och hugga tag. Men nu har jag faktiskt inte gjort annat än att städa, tvätta och hänga tvätt i fyra timmar, så jag tycker nog att jag kan ta mig en liten paus och äta lunch och blogga utan att behöva ha alltför dåligt samvete för det.
Fast lite dåligt samvete har jag nog ändå. SÅ mycket att göra. Och SÅ lite energi...
Jag tror för övrigt att jag äntligen har lyckats klura ut varför mitt ex har undvikit mig i flera månader. Han har nämligen flyttat ihop med sin nya tjej, och jag tror att han kanske skämdes lite för att berätta det för mig eftersom han ju lämnade mig för henne i slutet av augusti, eller så vågade han inte berätta det för att han inte visste hur jag skulle reagera. Men det är väl kul för honom! Men jag tror någonstans att han trodde att jag fortfarande hade känslor för honom - vilket jag absolut inte har. Det var ett bra tag sedan jag kom över honom och enda orsaken till att jag överhuvudtaget bryr mig är att vi har varit vänner i elva år och det känns ju som att det vore lite synd att slänga den vänskapen i sjön på grund av ett förhållande som knappt varade en femtedel av den tiden. Det är ju väldigt svårt (iaf för mig) att bara sluta bry mig om någon som jag brytt mig om så länge.
Men, men... Vill han inte umgås med mig är det hans förlust! Jag har ju vänner så det räcker ändå! :)
Pussenuss!
Jag har nu firat den konstigaste Valborgsmässoafton någonsin. Jag och några vänner hade bestämt att vi skulle träffas och äta middag hemma hos dem på Kungsholmen för att sedan möta upp några andra vänner och titta lite på majbrasan i Vasaparken och efter det gå på bio. Sagt och gjort. Jag åkte hem till vännerna, åt smaskig mat och sedan tog vi en promenad till Vasaparken. När vi kom dit tillbringade vi cirka tio minuter med att leta efter brasan - utan framgång. Sedan lyckades vi genom att tjuvlyssna på folket runt omkring oss klura ut att "brasan" bestod av ett fyrfat med lite grenar i. Inte direkt vad jag kallar "brasa", men ändå... Under tiden vi letade spelade ett brassband (eller brasband om man så vill) gamla vårklassiker som "La Bamba". Ingen Valborgsstämning där inte! Vi såg även att Filadelfiakyrkan hade någon sorts bås vid scenen, men tänkte väl inte så mycket på det (förutom att jag undrade lite vad kyrkan överhuvudtaget hade där att göra)... Sedan var det då dags för årets vårtalare. Hon var någon före detta ordförande i KDU, eller liknande och talade om Gud och härligheten och svensk invandringspolitik. Vi misstänkte nog att hon måste ha tagit fel på dagar och trodde att hon skulle hålla ett första-maj-tal för det lät precis som ett valtal... (Å andra sidan är ju första maj enligt tradition arbetarrörelsens högtid och KD är ju borgerliga, så hon kanske bara tog tillfället i akt. Vem vet?) Så skulle då äntligen "brasan" tändas och en manskör skulle sjunga in våren. Elden flammade åtmistone någorlunda högt och manskören inledde starkt med klassiker som "Längtan till landet" och "Liten fågel", men sedan blev det psalmer och man började väl ana lite oråd. Mycket riktigt - det visade sig vara Filadelfiakyrkans manskör! Inte så himla traditionellt med psalmer på Valborg, och det kändes faktiskt riktigt skumt. Så vi gick lite tidigare än vi hade tänkt eftersom jag började känna mig lite smått aggressiv över att ha hamnat i något sorts frikyrkligt väckelsemöte och inte på det traditionsrika Valborgsfirande jag hade sett fram emot.
Så var det då bio. Vi såg "Ice-Age 2" och den var riktigt skojig. Sen åkte vi allihopa hem till vännerna på Kungsholmen och drack thé, åt bullar och snackade skit till två på natten. Vi talade dock inte vilken skit som helst. Vi diskuterade religion och evolutionsteorier, häxprocesser, inkvisition, korkade amerikanska högerkristna, samband mellan Jesus och Freja och Oden, korkade påvar, irländska katoliker, smartare påvar, stigmata, korfästningar i största allmänhet, katolska helgon och underliga bibelcitat! *skratt* Så kan det gå... (Nu låter det kanske lite som att vi alla har något emot kyrkan, men två av oss sex som var närvarande är faktiskt troende kristna, så...)
När det sedan var dags att åka hemåt visade det sig att en av vännerna hade sin bil parkerad vid S:t Eriksplan och eftersom fyra av oss (inklusive bilägaren) skulle åt samma håll erbjöds jag skjuts till lämplig busshållplats. Men först skulle vi åka tunnelbana från Fridhemsplan dit, och jädrar i mig vilken ungdomsfylla! Jag var faktiskt ganska glad över att slippa åka tunnelbana själv. Men när vi stod på perrongen och sammanfattade vad vi hade gjort under kvällen kom vi fram till att det faktiskt var ganska skojigt. Först ett ofrivilligt väckelsemöte, sedan tecknad film på bio och slutligen thé och bullar med tillhörande teologisk diskussion. Inte direkt vad man hade kunnat vänta sig en Valborg, kanske... :D
När jag så hade blivit avlämnad vid busshållplatsen och nattbussen slutligen kom var det nästan like mycket aphus på den som det var på tunnelbanan. Fullt av fulla fjortisar och halva bussen nedspydd. Folk som skrek och sjöng och sprang fram och tillbaka i bussen och plingade vid varje station fast de inte skulle gå av... Jag säger bara - stackars bussförare! Hoppas han fick extra OB för att köra den turen.
Ja, ja... Idag har jag påbörjat den vårstädning som jag har skjutit upp tillräckligt länge nu. Och jag ångrar faktiskt att jag skjutit upp den så pass länge för nu är det jättemycket att göra! *suck* Ja, ja det är väl bara att bita i det sura äpplet och hugga tag. Men nu har jag faktiskt inte gjort annat än att städa, tvätta och hänga tvätt i fyra timmar, så jag tycker nog att jag kan ta mig en liten paus och äta lunch och blogga utan att behöva ha alltför dåligt samvete för det.
Fast lite dåligt samvete har jag nog ändå. SÅ mycket att göra. Och SÅ lite energi...
Jag tror för övrigt att jag äntligen har lyckats klura ut varför mitt ex har undvikit mig i flera månader. Han har nämligen flyttat ihop med sin nya tjej, och jag tror att han kanske skämdes lite för att berätta det för mig eftersom han ju lämnade mig för henne i slutet av augusti, eller så vågade han inte berätta det för att han inte visste hur jag skulle reagera. Men det är väl kul för honom! Men jag tror någonstans att han trodde att jag fortfarande hade känslor för honom - vilket jag absolut inte har. Det var ett bra tag sedan jag kom över honom och enda orsaken till att jag överhuvudtaget bryr mig är att vi har varit vänner i elva år och det känns ju som att det vore lite synd att slänga den vänskapen i sjön på grund av ett förhållande som knappt varade en femtedel av den tiden. Det är ju väldigt svårt (iaf för mig) att bara sluta bry mig om någon som jag brytt mig om så länge.
Men, men... Vill han inte umgås med mig är det hans förlust! Jag har ju vänner så det räcker ändå! :)
Pussenuss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
