2003-10-27

Ett år i träsket...

Kom just på att det i torsdags var precis ett år sedan jag publicerade min första blog-post. Scary stuff!
Back in business!

Jaha, så var det måndag igen, och jag har äntligen fått tillbaka min utlånade timme - nice!

Jag har även återfått en del av min tro på mänskligheten - eller jag kanske skulle säga manligheten... Jag har nämligen lyckats med konststycket att träffa en vettig man ute på en krog som betraktas som en av Stockholms värsta köttmarknader.

Kvällen började som vanligt med att jag blev "uppraggad" av ett gäng i 40-årsåldern och fortsatte med att en inte helt nykter och inte helt intelligent kille i 25-årsåldern försökte ragga upp mig (jag var tvungen att sänka mig så lågt som personliga förolämpningar för att meddelandet om att jag inte var intresserad skulle gå fram - argh!). Men precis när jag ytterligare en gång började misströsta om att alla män är idioter (om de inte är gifta eller homosexuella) så skedde det osannolika:
Jag började prata med en kille i 30-årsåldern som varken var ful, otrevlig, onykter, gift eller homosexuell. Men det bästa av allt var att han var den perfekta gentlemannen som nöjde sig med att prata en lång stund utan att komma med några närmanden. När han skulle gå erbjöd han skjuts, men blev inte arg när jag avböjde, utan gav mig en kram, en puss på kinden och (efter det att jag lite påfluget hade frågat) sitt telefonnummer. Jag har inte varit så glad på länge. I en handvändning hade den här killen alldeles själv lyckats bevisa att det faktiskt finns vettiga män därute. Kanske inte så många, men de finns ändå. Tack Micke! Marvellous!

Till alla er som fortfarande tror att kvinnor vill ha framfusiga och gåpåiga män - get a grip!

Har också varit på bio och sett "The League of Extraordinary Gentlemen". Bra film! Den hade inte så mycket med serieboken att göra, men det var ändå en bra film...

Hmmm.... Vad har jag mer gjort.... Jo, jag har gjort illa foten så jag haltar fram. Väldigt sexigt... Och så har jag varit på ett medeltida värdshus som en väns bekant arrangerade och sjungit så mycket att jag har ont i halsen. Ah, the pain! Men det är väl som en annan vän brukar säga - smärta är bara en högre form av njutning. Eller nå't...

Och tills vidare säger jag bara "moss-moss"!