Gäääässsp...
Har precis kommit hem från jobbet och känner mig fruktansvärt trött... Är fortfarande förkyld, men kan i alla fall röra mig utan allt för stor smärta nu. Fast jag måste väl erkänna att jag är något mer förvirrad än jag vanligtvis är (läs: jag kommer knappt ihåg vad jag heter).
Jag är också förvånad över människors generella dumhet. Jag menar, man går väl inte och handlar om man redan från början vet att man inte har pengar? När man dessutom väntar flera timmar (till strax innan stängningsdags) med att gå till en bankomat och ta ut pengar, och tillbringar tiden där emellan med att upprepade gånger fråga kassapersonalen var närmsta bankomat finns, för att slutligen springa som en dåre för att hinna till bankomaten och tillbaka innan butiken stänger för dagen, tja... Kan man göra något annat än att beundra denna människas totala brist på initiativ och tankeverksamhet?
Tänk förresten vad skönt det skulle vara att vara så dum att man inte visste om att man var dum... Så mycket lättare allt skulle vara då. Man skulle kunna säga och göra vad som verkade bäst för tillfället utan att behöva tänka på vad alla andra skulle tycka eftersom man skulle veta att man hade rätt. Fast å andra sidan kanske begreppen "rätt" och "fel" inte skulle ha någon större innebörd då... Knepiga saker det där...

Men en sak som definitivt skulle behövas är människor som kan ta det lugnt (med undantag för kunden som alltid drar benen efter sig när man vill gå hem). Alla verkar stressa helt i onödan. Visst kan det finnas tillfällen när det är olämpligt att komma sent, och man blir inte så populär om man gör det regelbundet, men dessa tillfällen är ganska få. T ex - en person (A) har två timmar på sig från det att han lämnar punkt 1 till det att han stämt möte med person B på punkt 2 som ligger tre kvarter från punkt 1. Istället för att gå och sätta sig på ett café i närheten av punkt 2 med en kopp kaffe och en god bok beslutar sig nu A för att han nog måste hinna med några ärenden först. Så han ökar på stegen och börjar nu röra sig snabbare och snabbare i en utåtgående spiral som för honom längre och längre bort från punkt 2, tills han slutligen till sin stora förskräckelse att han nu befinner sig mycket långt bort från punkt 2 och att han bara har fem minuter på sig att ta sig dit om han inte ska bli sen. Så han skyndar sig på allt vad han kan, men blir ändå en kvart försenad. Vid det här laget är han dessutom så stressad att han är ilsken och inte ett dugg trevlig att prata med. Under tiden har B (som var ute i god tid och faktiskt kom dit fem minuter för tidigt) stått och stampat och undrat var A har tagit vägen, men tänkt att det nog varit stopp i tunnelbanan eller så (han vet ju inte något om A:s lilla äventyr). Detta har gjort att även B har hunnit bli lite irriterad när A väl kommer och ... ja, man kan ju föreställa sig att det inte blev en så trevlig sammankomst som det hade kunnat bli.

Av detta kan man dra slutsatsen: Eira är en person B.

Och så ett litet citat: "Skjut inte upp till imorgon det som lika gärna kan skjutas upp till i övermorgon" (Oscar Wilde)