2006-06-03

Eira to Earth, Eira to Earth - come in Earth!

Den senaste veckan har tagit någon sorts pris i konstighet! Jag börjar seriöst fundera på om jag har hamnat i någon sorts konstig vakuumbubbla där jag bara inbillar mig att det finns andra människor, men egentligen är det bara jag som pratar med mig själv. Jag undrar även om denna bubbla på något konstigt sätt har börjat brista och verkligheten att det bara finns jag börjar lysa igenom...

Jag har sovit mycket dåligt på sista tiden. Mycket men dåligt, eftersom jag haft så verkliga drömmar att jag kommit på mig själv med att undra vid ett flertal tillfällen om jag verkligen sitter på bussen/föreläsningen/framför datorn, är på jobbet eller bara drömmer alltihop. Mycket surrealistiskt. Dessutom har mina vänner varit väldigt upptagna på sista tiden så ibland känner jag mig i det närmaste desperat och ringer/sms:ar alla till förbannelse bara för att någon kanske svarar och kan tala om för mig att det finns en verklig värld där ute. Någonstans. Tror jag...

Hade även en intressant upplevelse i torsdags när det var firmafest med ett av mina jobb. Jag och några kollegor som hade jobbat lite senare kom lagom till det att alla ätit klart och baren hade öppnat. Då var det redan ett flertal som var klart överförfriskade... Men coverbandet var bra och det var bra drag på dansgolvet och några som var bra dragna på dansgolvet, bl a en man i 60-årsåldern som skulle dansa tryckare med mig hela tiden men det gick inte så bra eftersom han hela tiden trillade baklänges in i de andra paren som dansade bugg eller salsa eller vad det nu var som passade bäst till den musik som spelades. Men han skulle dansa tryckare. *suck* Jag säger då det...

Det var även på dansgolvet min kväll började urarta rejält. En kollega som egentligen inte alls borde dricka alkohol eftersom han blir aggresiv och otrevlig även av små mängder hade fått i sig en del och dansade hela tiden in i en annan av mina kollegor. Till slut puttade hon bort honom med armen. Då fick han för sig att hon hade givit honom en rak höger, mer eller mindre, och skulle slå henne. Vi fick dra bort honom från dansgolvet och försöka lugna honom. Det slutade med att han stod och skrek att han skulle slå henne och att hon var (infoga valfri grov förolämpning och mixa med så många könsord och svordomar du kan finna). Med andra ord fick vi turas om att ha killen under bevakning och be tjejen om ursäkt för hans beteende och försöka lugna henne med att han inte tänkte slå henne egentligen samtidigt som vi började tvivla på vad som skulle hända om han kom för nära henne. Kul fest va? Men jag lyckades i alla fall dansa lite med en av min lillebrors gamla kompisar som är riktigt bra på att dansa och som inte var drängafull, så lite kul hade jag ändå mitt i allt detta. (Och lite smickrande är det ju att en fem år yngre kille tycker att man är attraktiv, även om det känns väldigt skumt också eftersom det som sagt är min lillebrors gamla kompis och jag har känt honom sedan han var sju...)

Sedan var det då dags att ta sig hem. Företaget hade hyrt in en buss som kom och hämtade oss från festlokalen och körde via T-centralen till S:t Eriksplan med folk som skulle hem. Jag klev av vid T-centralen och gick raka vägen mot tunnelbanan. Som just höll på att stänga! Klockan var ju över ett en vardag, gubevars, och då finns det väl ingen som vill ta sig hem? En kollega erbjöd mig att åka med i en taxi till Slussen (hon skulle vidare söderut) och det tog jag ju tacksamt emot. Jag kom till Slussen ca. tre minuter efter det att min buss hade gått, och då var det ju bara 57 minuter till nästa, så... Jag satte mig på torget utanför Stadsmuséet eftersom det finns bänkar där och eftersom det i alla fall är trevligare än bussterminalen. (Ok, det mesta är trevligare än bussterminalen, men ändå...). Sedan var det då bara att vänta. Vad gör man i nästan en timme, när man väntar på en buss mitt i natten och har haft en helskum kväll? Jo, men lyssnar på mp3-spelaren och sms:ar en massa kompisar samtidigt som man hoppas på att: 1. Man inte ska råka väcka någon med sitt sms och 2. Att någon trots allt ska vara vaken och svara... Ingen blev väckt och ingen svarade, så...

Nackdelen med att sitta utomhus på en parkbänk under en längre tid mitt i natten är att man blir kissnödig utan att märka det. Det är först när man reser sig upp och har kommit ner till bussterminalen som man kommer på hur fruktansvärt kissnödig man egentligen är och då hinner man inte springa till McHellhole och se om de har öppet och inte har jättelång kö, utan då går man till den offentliga toalett som ligger närmast, d v s den vid bussterminalen. Snål som man är kollar man först om herrarnas är öppen, men den är låst och hade inget myntinkast, så då fortsätter man till damernas som har ett myntinkast bara för att upptäcka att myntinkastet är trasigt och att man alltså ändå inte kommer in. Jag har aldrig så seriöst övervägt att urinera på offentlig plats... Men jag bestämmer mig ändå för att låta bli och helt enkelt ta den förbenade bussen och se hur länge jag kan hålla mig. Självklart är det den busslinje som tar längst tid, och den är full av människor som plingar vid varenda station, och en bussförare som är helt vansinnig och kör som en biltjuv så man kastas runt som en liten vante i bussen. Det är inte helt optimerat när man håller på att kissa på sig... Till slut var jag helt svettig av ansträngningen och kände att "nu går det bara inte längre" och då upptäckte jag till min förtjusning att det bara var tre stationer kvar. Lycklig men under stora våndor tog jag mig av bussen, konstaterade att jag inte skulle kunna hålla mig hela vägen hem (tio minuter i uppförsbacke) utan att jag var tvungen att hitta en buske. Vid det laget hade det blivit ljust ute och jag gjorde mitt bästa för att tänka snabbt på hur jag skulle göra. Till slut hittade jag en någorlunda tät plats i en skogsdunge som inte ligger på en privat tomt, konstaterade att om någon tittade ut genom fönstret på huset intill eller kom förbi på den stora vägen skulle jag synas, men eftersom klockan var tre på en fredag morgon bedömde jag risken som minimal. Jag säger bara OJ. Det var inte en sekund för tidigt!

Slutsatsen som kan dras av detta är - missa inte sista tunnelbanan och lita inte på att Stockholms offentliga toaletter ska kunna tillgodose dina behov. Och ibland är det bra att bo lite på landet...

Ikväll ska jag på inflyttningsfest. Hoppas jag slipper vara moraliskt stöd, hobbypsykolog, fredsmäklare osv då... Men det tror jag nog. Just detta par som har festen brukar ha mycket trevliga tillställningar. Med våfflor... *slurp*

Adiós amigos och skratta och lek!

Inga kommentarer: