Lugnt och skönt...

Nu är kursen i skolan slut och jag har hela helgen ledig. Underbart! Jag tror att jag ska tillbringa helgen i sängen med att inte göra någonting. Bara vara för mig själv och ha det lugnt och skönt... *ler lycksaligt*

Efter att ha stressat livet ur mig i nästan ett halvår ska det bli skönt att återvända till ett mer normalt tempo i livet och faktiskt kunna unna mig lite ledighet då och då. Har förvisso en del projekt på gång i hemmet, men det är inga brådskande saker utan jag kan göra det i sakta mak och lite när det passar. Skönt.

Var ute på krogen igår och det var en intressant upplevelse. Jag brukar sällan gå på krogen överhuvudtaget och ännu mer sällan på en torsdag. Den skillnad jag upplevde som störst jämfört med att gå ut på en fredag eller lördag att det var relativt mycket unga människor på krogarna, folk var i allmänhet inte särskilt fulla och det var inte alls lika mycket krograggande som det annars brukar vara. Trevligt! Jag kanske ska börja gå ut lite oftare i veckorna. Det vore ju trevligt att kunna komma undan åtminstone några överförfriskade medelålders drägglon...

Träffade tre jättetrevliga tyskar, en halvslemmig australiensare och ett gäng ovanligt sociala svenskar på krogrundan och var på strålande humör hela kvällen och det var skönt som omväxling. (Har ju som sagt haft det lite kämpigt på sistone). Känns som att jag äntligen börjar få tillbaka mitt liv och jag kan inte beskriva hur skönt det är! :)

Until next time: *tah-taah*

Nytt år, nya äventyr!

Så har det blivit nytt år igen och obotlig optimist som man är tänker man än en gång att "det här året måste ju bara bli bättre än det förra". Återstår väl att se om det blir så, men förutsättningarna är faktiskt ganska goda. Framför allt om man ser på de sista tre månaderna av förra året...

Vad kan jag säga? För en snabb resumé kan jag ge följande detaljer:

1. Ny utbildning där ingen verkar veta vad det är vi ska lära oss egentligen.
2. Dumpad utan förvarning dagen innan skolstart.
3. Teaterprojekt som även om det var kul krävde en enorm massa tid och energi.
4. Ännu mer förvirring på utbildningen.
5. Tre dagar före jul få veta att exet skaffat en ny (som han för övrigt umgåtts en hel del med under tiden vi var tillsammans).

Inte konstigt att dessa faktorer kombinerat med att man jobbar också ledde till en del större och mindre nervösa sammanbrott. (Ca 80 timmars arbetsvecka kombinerat med de psykiska påfrestningar det innebär att ha blivit dumpad och att känna att man förlorat all kontroll över sitt liv kan väl ha den effekten, antar jag). Före mellandagarna var jag faktiskt rätt illa däran...

Men nu är det mycket bättre! Och att jag kommit ikapp med de skolarbeten jag låg efter med och därmed fått ett socialt liv igen gör inte direkt saken sämre! :)

Jag har träffat en massa skojiga människor på nätet också. Jag har alltid tyckt att det varit lite löjligt med "nätpolare" och "nätromanser" och så, men nu börjar jag förstå vad det handlar om... Dessutom är det ju mycket enklare och framför allt säkrare att ragga på nätet istället för på krogen. Det är ju knappast någon risk att man blir antastad eller våldtagen på nätet... Och är det någon som börjar bli jobbig och inte fattar vinken kan man ju bara låta bli att svara. Suveränt!

Ja, ja. Nytt år och nya tag! Jag ser fram emot att få uppleva de äventyr som det här året har att bjuda på! Full fart framåt - mot evigheten och vidare!!!

Hej och hå...

Jag har nu börjat på lärarhögskolan i Stockholm och har knappt haft tid att sova. Att rodda skola, jobb och teaterrepetitioner låter kanske inte så jobbigt. Men utöver det har jag dessutom hållt i trådarna på en kompis möhippa och varit sjuk, så nu har kroppen sagt stopp. Har haft feber i snart en vecka nu och den verkar inte vilja ge med sig... Bläh!

Jag vet inte om jag kommer ha så mycket tid över till att blogga på den här sidan under den närmsta tiden, men de som vill följa mina studier kan gå in på http://www.educationofeira.blogspot.com

Där redovisar jag mina föreläsningar, projektarbeten m.m.

De som vill se mig "live" kan komma till Årsta Folkets Hus första helgen i november och se den eminenta föreställningen "En Shoggoth på taket". Mer info om det finns på http://www.miskatonicon.com

Återkommer så snart jag har lite mer tid och energi.

Vi ses då!

PUSS!

OK, ok, jag vet...

... jag är världens sämsta på att hålla ett löfte till mig själv... Men jag gör allt för att hålla ett löfte till andra. Tyvärr har jag misslyckats även på denna fronten på senaste tiden...

Däremot har jag tänkt en del. På mitt liv, på andras liv, på universum, på allt... (Svaret är 42...)

Jag älskar mitt nya liv! Jag är inte skyldig någon något (annat än mig själv) och jag har sagt upp mina försök att vara social med fler än fem personer. Det är underbart att slippa låtsas vara vänlig mot personer man inte har något som helst gemensamt med! Det är underbart att slippa låtsas vara som alla andra och bara vara jag! Jag kan ärligt säga; Jag har aldrig varit mer säregen - och jag har aldrig varit mer lycklig!!! Det är som om jag äntligen accepterat att jag är JAG och ingen annan. Inte den som andra vill att jag är, inte den som jag som yngre hoppades att jag skulle bli - utan bara jag!

Jag älskar mitt nya bekymmersfria liv!!!

Om bara alla kunde finna den vägen. Och snarare förr än senare i livet...

Best of luck to all of you!

Lavv ja!

Äntligen!

Nu har regnet äntligen kommit (och gått)! Jag älskar i och för sig när det är 30 grader varmt och strålande sol, men regnet behövs ändå. Dels för att hindra varenda litet äppelkart från att skrumpna bort, och dels för att förhindra att människorna skrumpnar bort. Jag vet att många hävdar att de helst skulle vilja ha 30 grader och sol hela sommaren. Men hur kommer det sig då att de flesta verkar dra en lättnadens suck när regnet kommer efter att det varit sådant väder i över två veckor? Det är underligt vilken förlösande upplevelse det kan vara med en regnskur...

I övrigt är jag numera stolt medlem av Teater tentakel som håller på att sätta upp en musikal till hösten. Imorgon ska vi få våra roller och jag är lagom nervig inför det. Det blir en svensk version av "Shoggoth on the roof" - även känd som den fördömda musikalen. Vi får väl se om vi lyckas slutföra projektet utan att halva ensemblen hamnar på mentalsjukhus - eller värre...

Förra lördagen firade jag och min pojkvän ett år. *fanfar* Det gjorde vi medelst trerätters och en bra film i hemmets lugna vrå. Skönt att äntligen ha hittat någon som om möjligt har ännu mindre behov av att gå på krogen än jag själv har. Och om han står ut med mig i två veckor till är det nytt rekord i längd på ett förhållande för min del. Det vore verkligen något att fira - eller hur?

Nä. Nu serveras det frukost, så det är väl bäst att sluta...

Tjipp!

Ok, ok...

... jag vet att det var löjligt länge sedan jag skrev något på bloggen! Jag vet inte varför jag har så svårt att få tummen ur, men jag kan i alla fall försöka förklara:

När jag började blogga satte jag mig bara vid datorn och skrev ner det jag råkade tänka för stunden. Enkelt och okomplicerat - eller hur? Men med tiden började jag oroa mig för att upprepa mig själv alldeles för ofta och att inte vara tillräckligt "orginell" - dumt va? Nu har jag hamnat i någon sorts prestationsångestcirkel som verkar vara knepig att ta sig ur. Jag sätter mig vid datorn, tänker "ska jag kanske blogga lite?" och kommer fram till att det var så länge sedan sist att jag måste nog komma på något roligt att skriva om först. Därför låter jag hellre bli att skriva trots att det är bland det roligaste som finns... Inte klokt vad korkad man kan vara ibland! Men nu har jag kommit på boten - att helt enkelt tvingas mig själv att sitta och blogga minst tre gånger i veckan innan jag åker på semester! Undrar om det kommer funka... :o)

Igår fyllde min pojkvän år och det var fylleslag hos hans bror. Ujujujujuj... Man är allt lite seg... Hur kommer det sig egentligen att man trots att man vet att man kommer må dåligt så dricker man alldeles för mycket? Är det någon sorts självbestraffande skamsystem som man fallit offer för? Att man får dåligt samvete om man har roligt så man får man förtjänar om man blir rejält bakis? Dessutom verkar det även finnas någon sorts stolthet i att vara bakfull. Jag tror inte jag är den enda som har hört någon säga med ett glatt tonfall - "fy faan vad jag är bakis". Ofta följs denna mening med något som skulle kunna räknas som ett bevis för min teori om skambestraffning, nämligen - "fast det är klart, man får ju vad man förtänar..."

Vad tror du? Att något i vårt undermedvetna får oss att dricka mer än vi hade för avsikt bara för att bestraffa den roliga kvällen med en ordentlig baksmälla? Eller är det någon annan sorts kulturell yttring som gör att framför allt vi nordbor verkar dricka oss mer berusade än andra? (Inte så att vi dricker oftare eller mer, bara att vi dricker mer åt gången när vi väl super till).

Maila gärna och säg vad du tror. Och maila gärna om det är något ämne du vill att jag ska ta upp på min blogg. Även om denna blogg är tillängad mina tankar och åsikter är det alltid trevligt att få lite nya infallsvinklar och nya idéer på ämnen att ta upp!

Nu ska jag gå och bada...

Tjingeling!

Sol, fågelsång och LASERSVÄRD!

mmmm... lasersvärd... *dräggel*

Har relativt nyligen förstått vad det är alla starwarsfan har gaggat om i alla år. Det är faktiskt en mycket fascinerande och komplex värld som presenteras i alla dessa filmer, böcker, serieböcker mm. Och efter att ha sett trailern till episod tre har till och med jag - superpacifisten - blivit lite småkåt på lasersvärd. Fast fighten mellan Qui-Gon, Obi-Wan och Darth Maul är ju cool oavsett (mmm... Darth Maul... *slurrrp*). Och Anakin mot Tyranus/Dooku med två lasersvärd! *gurgel* För att inte tala om Yoda mot Tyranus/Dooku... *system overload*

Ja, ja... Nu till något helt annat - en man med två huvuden! (Eller hur var det nu).

Jag har jobbat ganska mycket på förskola den sista tiden och äntligen har mina inkomster börjat komma ikapp mina utgifter. I love when that happens! Inget fast jobb i sikte dock, så jag funderar på att plugga vidare till hösten (om jag inte får ett jobb innan dess förstås). Vi får väl se hur det blir helt enkelt.

Livet leker, solen skiner och jag orkar inte längre gå runt och oroa mig för saker och ting. Med andra ord - jag älskar att vara jag just nu! Puss på hela världen!

Nu ska jag ut och njuta av den sista kvällssolen och titta på lökarna (ja, såna som man planterar i jorden alltså)...

May the fork be with you!

Oooooo så äggande!

Så var det snart dags för påsken igen. Har kommit fram till att påsken egentligen måste vara en urgammal hednisk högtid som firas till ära av hönsgudinnan (Höner kanske *hihi*). Jag menar - tänk efter - vi äter mängder med ägg, pyntar våra bostäder med hönsfjädrar, hänger dekorerade äggskal i fönstrena osv... En del äter till och med kyckling till påskmiddag. (Aningen motsägelsefullt om ni frågar mig - en höna som aldrig sett en tupp på samma bord som en massa obefruktade ägg och så talar folk om att äggtraditionen har med fruktsamhet att göra...)

Visste ni för övrigt att i år infaller långfredagen och Marie bebådelsedag samtidigt. Alltså - tid för eftertanke, återhållsamhet, lidande och eufori på samma gång! Schysst va? Det måste ju innebära att hur man än mår är det OK så länge man är tillräckligt fanatisk i det!

Ja, ja... Nu verkar i alla fall våren vara i antågande på riktigt med plusgrader, solsken, takdropp och fågelsång. Härligt! Ska fira med en rejäl skogspromenad imorgon. Picknick på en sten vid en skogssjö - hur låter det? Sämre kan man väl ha det...

Tjingeling och glad påsk på er!

K-k-k-k-k-k-ka-ka-ka-ka-kaaaallt!

Håller på att frysa häcken av mig på morgnarna. Har haft ca. 13 grader varmt (eller snarare kallt) i huset de senaste två morgnarna. Tur att jag har två duntäcken...

I övrigt har det varit toppen med det härliga vintervädret. Jobbar på förskola den här veckan och har tillbringat de senaste två dagarna med att åka pulka, göra snöänglar, sola, göra snöbollar (jodå - det går alldeles utmärkt om man bara tar snön som legat i solen ett tag), kasta snöbollar och i största allmänhet njuta av det underbara vädret. Jag har dessutom fått betalt för det! Ibland är livet väldigt trevligt.

Men som sagt - morgontemperaturen kunde kanske varit aningen högre. Både ute och inne.

Förra veckan jobbade jag på Akademibokhandeln. Jag säger bara bokrea...

Ingenting gick enligt planerna förra veckan, vilket resulterat i en ohemul sömnbrist som jag skulle behöva sova några dagar för att få ordning på. Men tack vare solen känns det inte så jobbigt ändå...

Jag har även börjat läsa Da Vinci-koden (på engelska så klart). Jag hade egentligen inga planer på att läsa den eftersom jag känner en instinktiv motvilja mot allt som "alla andra" läser, klär sig i, gör osv. Men efter att ha hört så väldigt skilda reaktioner (som "fy faan va bra" och "fy faan vilken skit") på boken kände jag att jag inte skulle vara den som är den, så jag köpte en pocket för en femtilapp och började läsa utan några som helst föväntningar. Har läst ungefär en tredjedel nu och reaktionen så här långt är att boken onekligen har ett visst underhållningsvärde, men det känns som att jag har läst det förr på något vis... Och jag sätter inte direkt någon högre tro till de teorier och "fakta" som presenteras i boken även om de som sagt har ett visst underhållningsvärde. Jag tror ärligt talat att "upplösningen" kommer vara avgörande för min uppfattning om boken. Lyckas författaren knyta ihop alla trådar på ett bra sätt eller blir det som brukligt är i den här typen av böcker en hastigt ihoprafsad avslutning som egentligen inte förklarar något alls? Den som lever (och läser) får se...

*sprak knaster* på er!

(Kallt, torrt väder = statisk elektricitet = *sprak knaster*)

Snö, snö, snö...

... och ännu mera snö. Fantastiskt att det kan komma så mycket snö på en gång! Tyvärr är det inte direktk kallt ute vilket innebär att all den vackra vita snön förvandlas till gråbrunt slask på noll komma noll. Bläh! :(

Var på ur- och smyckesmässa med min pojkvän i Älvsjö i helgen. Där var det allt annat än grått och trist! Jag var inne på fackdelen av mässan (tack Erik och Johanna för biljetten) och kollade pärlor, diamanter och andra fina stenar mm... *dräggla* Synd att man inte är miljonär. Eller tur kanske... Köpte sågblad och gröna pärlor i alla fall - så nu kan det äntligen bli något av det jag har tänkt mig i smyckesväg. :)

Var även inne på den delen av mässan som var öppen för allmänheten och kollade på brudklänningar bland annat. Inte för att jag har några direkta planer på att gifta mig, men jag tycker det är kul med design och brudklänningar är roligast av allt eftersom man verkligen kan vara kreativ med designen där. Tack och lov att pojkvännen är så avslappnad att han inte fick panikångest av att titta på sånt, utan faktiskt verkade tycka att det var kul han med!

Jaha. Det var väl allt för den här gången.

Och kom ihåg: allt som glimmar är inte guld - det kan även vara diamant!

Tänk vad löjligt svårt det kan vara...

... att komma igång och skriva igen. Först tycker man att det var så länge sen att det känns pinsamt. Så då väntar man lite till. Sen blir det ännu mer pinsamt och då väntar man lite till och sen... Tja. Ni fattar.

Men nu har det blivit så LÖJLIGT länge sen jag skrev något så nu känns det nästan OK. Jag menar det finns ju gränser för hur löjlig man får bli... :)

Ja, ja...

Jag är fortfarande kär och lycklig, har fortfarande inget fast jobb men har börjat på en danskurs jag länge velat gå på. (Tango) Har även fått med mig min underbara och vääääldigt snälla pojkvän på danskursen. Han är så snäll mot mig att det faktiskt nästan är löjligt...

Nä. Dags för lunch. Magen kurrar och maten är klar och doftar härligt. Sämre kan det bli!

Jag tycker för övrigt att ordet "löjlig" är helt underbart! Det hörs verkligen på själva ordet vad det betyder. "Fånig" är också bra, men inte alls i samma klass.

Solong!

Höst...

Häromdagen var det frost i gräset på morgonen. Svamparna har nästan tagit slut (fast det finns ju senhöstsvampar förstås...), löven trillar av träden och jag frågar mig - vart tog sommaren vägen? Är det bara jag som känner mig lite lurad? Jag som hade tänkt sola och bada och mysa i trädgården... Tji fick jag!

Och inget jobb har man hittat heller. Tur att jag har tre timvikariat som fyller ut plånboken lite grann! (Men inte tillräckligt). Och tur att jag har en boyfriend som kan hålla mig på jorden (och inte under den)... Fast kanske inte så länge till. Är det bara jag som har en förmåga att sjabbla bort allt som är bra? Men jag kanske inte ska ta ut nederlaget i förskott. Har han stått ut med mig så här länge så...

Usch och blä för sommarens bortfall...
Tjolahopp för vackra färger och frost i gräset!

ADSL - himmel eller helvete?
 
Har nu flyttat hem till mina päron och trodde jag skulle kunna kasta mig in i blogosfären genast - men ack så fel jag hade! Vårt ADSL har legat nere rätt länge på grund av vem vet vad och vår leverantör har väl inte direkt ansträngt sig till det yttersta för att få oss tillbaka online, så blogosfären har snällt fått vänta...och vänta...och vänta... Det är förvisso så att det är trevligt för oss som bor en bit utanför bredbandsnätet (milt sagt) att ADSL finns, men med tanke på det strul som med jämna mellanrum uppkommer undrar jag om det inte vore bättre med uppringingsmodem trots allt. Då vet man ju i alla fall att det kommer strula och blir inte lika frustrerad när det händer. Samtidigt är det faktiskt otroligt skönt att slippa tänka på att man inte ska smurfa så länge för att det blir dyrt - med ADSL betalar man ju bara en fast månadsavgift och slipper därmed hysteriska räkningar för att man varit ute för länge på nätet... Jag antar att alla mynt har två sidor...

Nu är jag i alla fall tillbaka på nätet med allt vad det innebär av skitsnack och dåligt samvete (för att men inte uppdaterar skitsnacket tillräckligt ofta).

Apropå dåligt samvete förresten - hörde en intervju med Erik Stattin på P5 Radio Sthlm idag där det talades om bloggar. Frågan som ställdes var huruvida blogging var den nya gräsrotsrörelsen eller bara ett forum för exhibitionister. Jag tyckte Erik gjorde ett strålande jobb med att förklara vad det hela går ut på. Way to go!   ...men OJ vilket dåligt samvete jag fick för att jag inte uppdaterat på länge...

Och apropå uppdateringar - mitt civilstånd har nu uppdaterats ytterligare. Från semi-singel till definitivt upptagen. I feel happyyyy! Skönt att ha någon att dela sina tankar och upplevelser med på ett annat plan än man kan göra med sina vänner. (Sorry guys - men ni vet vad jag menar...)

:)

Och nu är det bara en vecka tills den dag jag fyller 25, vilken jag troligtvis kommer fira med att sätta mig i en bil och åka till ett hanverks-/kulturevenemang i Finnmarken. Alla sätt är ju bra utom de dåliga... ;)

Kramis till de som fortfarande kollar av min blog!

 

Usch och fy på mig...

... vad jag har bloggat dåligt på sistone! Men jag lovar att det snart är slut med dessa dumheter. Imorgon flyttar jag och efter det kommer jag har ADSL hemma = lite lättare än att försöka hinna blogga under de 15 minuter man får gratis på internet på biblioteken i Järfälla... (Visst är det snålt!)

Har hunnit ha födelsedagskalas med en väninna, men har inte hunnit fylla år än. Snart är jag ett kvarts sekel gammal och det känns ganska coolt!

Har även hunnit avancera från singel till semi-singel, så - sorry grabbar - jag är inte längre tillgänglig på marknaden. Känns ganska bra faktiskt. Visst är det kul att vara singel, men efter två år har det liksom mist lite av den forna glansen. Dessutom har jag aldrig varit mycket för det där med lösa ragg. Jag trivs mycket bättre i mer långvariga relationer, och det är väl inget fel med det? Eller? (Samhällstrenden säger fortfarande emot mig på den punkten, men till och med den långvariga "sex-and-the-city"-trenden verkar vara på väg mot ett slut. Jippiiii! Långa relationer och äktenskap är på väg tillbaka igen! Tjohooooo!) Låter kanske lite väl exalterad, men det kunde vara skönt att slippa vara kärringen mot strömmen åtminstone på en punkt!

Gulle-gull på er!

Uuuuuurkh! Öh.

Nu börjar jag minsann bli en aning trött på det här med skolan... Vi lämnade in våra examensarbeten i måndags och då kändes det ju lite som att "pust, nu är det äntligen över!" Men nehe-ej då. Nu ska man förbereda en muntlig presentation och dessutom opponera på någon annans examensarbete. ÅH VAD JAG ÄR MOTIVERAD! Jag lovar!

Dessutom har åtminstone jag problem med att få upp farten igen. Nu har man gått på högvarv de senaste två åren och precis när kroppen tycker att "nu kan du ta det lugnt. Så skönt! Då går jag på semester då..." då tycker skolan att man ska försöka öka från noll till hundranittio på 0,00001 sekunder. Ööööörkh!

Nej. Nu ska jag minsann dra och fika med några polare i det tillfälligt klara med ack så kalla vädret.

Vet förresten inte när jag kommer kunna blogga nästa gång. Risken är att det inte blir förrän i början av juli när jag har flyttat, men ge inte upp. I'LL BE BACK!

Länge, länge, länge... långt.

Nu var det så där länge sen jag skrev något igen. Hoppas inte alla givit upp och slutat läsa min blogg...

Har häcken full med examensarbete som nu går in i slutfasen och har därmed inte haft tid och/eller ro att sätta mig ned och blogga. Men om ungefär en månad kommer den fasen vara avslutad och jag kommer flytta till ett ställe med fast internetanslutning - och då kan jag lova att det blir mer fart på den här sidan!

Har på den senaste tiden funderat mycket på varför förälskelse ska vara så viktigt... De allra flesta verkar mycket benägna att definiera sina förhållanden enligt någon slags föreställning om vad förälskelse ska vara. Är det förälskelse när man trivs bra med någon och skulle kunna tänka sig att tillbringa resten av sitt liv med den? Även om man inte får fjärilar i magen? Eller är det förälskelse när man ibland kommer på sig själv med att se fram emot att träffa någon och nästan blir lite pirrig av tanken? Även om det bara händer en gång av femtio och även om det händer med "bara vänner" ibland? Och varför är det så viktigt att kunna säga att man är förälskad? Är det helt enkelt bara så att samhället inte kan acceptera att man kan ha ett förhållande med någon utan att vara "tillsammans" och utan att vara förälskad? Och varför är det så viktigt att "vara tillsammans"? Eller för den delen att överhuvudtaget försöka definiera sina relationer till andra med så generaliserande termer när alla vet att varje relation man har till olika individer är just individuell och aldrig riktigt lik någon annan relation?

Många frågor och inga bra svar...

Är det så att jag tänker för mycket?

Hmmm... Måste nog fundera lite på saken...

Ta-taa!

Feeling hot, hot, hot!

Tänk så varmt det kan vara ute, när man måste sitta...vara...eh...vistas inne. I ett klimatkontollerat hus där man håller på att frysa fingrarna av sig vid datorn. Jag springer ut och ställer mig i hörnet bredvid entrén så fort jag kan. På så sätt kan jag både hålla koll på dörren (om det kommer några besökare) och njuta av vädret. Tyvärr har jag bara kunnat vara ute ca 15 minuter totalt idag... Dock verkar det som att den som ska avlösa mig blir tidig.

Oj, nu kom hon!

Hejdå!

Long time, no see.

Konstigt egentligen. Ju längre tid det går mellan blog-tillfällena desto svårare blir det att komma på något vettigt att skriva om. Inte för att det jag skrivit om tidigare är särskilt vettigt, men...

Idag har jag hållt min första presentation av miljöinformationscentret GlashusEtt i Hammarby Sjöstad. Det gick väl bättre än förväntat, men hade klart kunnat gå ännu bättre. (Upptäckte dessutom efter visningen att jag glömt knyta snöret i midjan på byxorna... Men det är sånt som händer. Framför allt mig.)

Var och handlade lite nya underkläder i förrgår, och känner mig härligt syndig i röd spets...

Köpte lite "nya" CD-skivor också. Johny Cash, Aretha Franklin, Dinah Washington, Shirley Bassey och Bonnie Tyler... Schysst "softa"-musik med andra ord.

Har nyligen läst en ny bok som heter Thunder God (av Paul Watkins). Den är så ny att den släpps inte förrän 6/5 i Storbrittannien, så jag läste ett korrekturexemplar... Riktigt trevlig bok om den norske vikingen Hakon och hans äventyr. Ungefär som Röde Orm fast enklare språk, mer fokus på religion och definitivt mer "skröna" (fast ändå inte). Kan rekommenderas till alla som är fascinerade av vikingatid och/eller religion.

Ska på spelning ikväll med ett band som jag inte vet vilka de är, men det visar sig.

Trevlig helg på er alla muppar!

/ Kakmonstret

My prrrrecioussssssss!

Jag lever genom min blogg.
Jag behöver min blogg.
Jag älskar min blogg.

Trist bara att jag aldrig hinner uppdatera den...

Examensarbete kan väl vara kul och så, men det tar liksom ganska mycket tid sådär...

Har nu även varit tvungen att lägga en massa tid på att hitta en ny e-mail server eftersom angelfire bestämt sig för att lägga ner... Visst borde det inte vara så svårt att hitta en ny server, men det vore ju kul att ha en någotsånär enkel adress som inte ser ut ungefär som nksiugngkv486bfbdf6@(yahoo/hotmail/spray/etc...). Tack och lov hittade jag en som verkar bra till slut, men då var jag ju tvungen att kolla om den kunde hantera svenska tecken (både att sända och ta emot). Och den.......*trumvirvel*.........(spänningen stiger)....klarade det! Tjohooooo! Nu slipper jag äntligen be folk att "hora av sig"! Fantastiskt!

(Får väl se hur länge den här glädjen varar. De kanske bestämmer sig för att lägga ner om en vecka, eller börja ta betalt, eller...)

Ska åka hem och läsa typ 150 sidor om hur man "identifierar företagets miljöaspekter" nu... yippieee...

Lämnar er med dessa tänkvärda ord:
"Barn är små människor som inte får bete sig som deras föräldrar gjorde i den åldern"
(Josephus Henry)

Lilla tussilago, lilla tussilull...

Såg en tussilago igår! Nu ÄR våren här på riktigt - basta!

Var och hälsade på mina föräldrar igår och tog en lång promenad i vårsolen med min mor. Sedan fick jag en av mina absoluta favoriträtter till middag - mammas sötsurstarka köttgryta med bambuskott, vattenkastanjer, champinjoner och svart trumpetsvamp i (och ris till, men det torde vara uppenbart...). Efter det åkte jag hem till en vän och gosade hela natten. Kan livet bli mycket bättre än så?

En skojig sak som hänt är förresten detta:

I fredags när jag var på väg från krogen - askalas så klart! - sprang jag rakt in i en betongpelare (= fin bula i pannan). I lördags när jag berättade det för mor skrattade vi båda gott åt det (plus det faktum att det inte direkt är första gången det händer och att jag inte ens behöver vara full för att lyckas med såna saker). Sedan berättade hon det för resten av familjen som även de skrattade gott. Så, i söndags, när det var dags att äta middag sa min mor till min far att han skulle tänka på att hon hade lagt på en ny duk. Jag undrade varför och hon berättade att kvällen innan hade far lyckats välta ett glas rödvin - inte bara så det kom på bordet utan det hade även skvätt över fönstret! Vi skrattade åt det och jag började undra om det inte var så att jag var släkt med min far trots allt... MEN det slutar inte där! När vi väl satt oss vid bordet och min far skulle ta ris spillde han en stor klump på bordet. Vi skrattade ännu mer, men eftersom ris inte ger fläckar var ju ingen skada skedd. Sen var det dags för mig att ta påfyllning och då skvätte det tre små såsdroppar på duken (såklart!). Min bror var då snabb att påpeka hur klantig jag var, vi skrattade lite åt det och min bror började "dutta" med en pappersbit på såsfläckarna för att få bort dem. Men skrattar bäst som skrattar sist - vem lyckades stöta till mjölkglaset så det rann mjölk över halva bordet + golvet om inte min bror! Nu var släktskapet mellan far, son och dotter ganska säkert bevisat och alla hade skrattat sig fördärvade minst en gång. Och detta var historien om en ganska vanlig helg hos familjen Sjöberg...

(Släktskapet mellan mor, son och dotter är för övrigt redan ganska uppenbart - man behöver bara se på oss så vet man.)

Hej hopp i vårsolen!