Tänk vad löjligt svårt det kan vara...

... att komma igång och skriva igen. Först tycker man att det var så länge sen att det känns pinsamt. Så då väntar man lite till. Sen blir det ännu mer pinsamt och då väntar man lite till och sen... Tja. Ni fattar.

Men nu har det blivit så LÖJLIGT länge sen jag skrev något så nu känns det nästan OK. Jag menar det finns ju gränser för hur löjlig man får bli... :)

Ja, ja...

Jag är fortfarande kär och lycklig, har fortfarande inget fast jobb men har börjat på en danskurs jag länge velat gå på. (Tango) Har även fått med mig min underbara och vääääldigt snälla pojkvän på danskursen. Han är så snäll mot mig att det faktiskt nästan är löjligt...

Nä. Dags för lunch. Magen kurrar och maten är klar och doftar härligt. Sämre kan det bli!

Jag tycker för övrigt att ordet "löjlig" är helt underbart! Det hörs verkligen på själva ordet vad det betyder. "Fånig" är också bra, men inte alls i samma klass.

Solong!