Hooli-boooliii
I veckan fick jag höra att jag inte är riktigt klok. Det visste jag i och för sig redan, men det är alltid trevligt att få det bekräftat av någon annan. Det som gjorde mig riktigt glad var inte så mycket själva orden som sättet de sades på. Hade jag inte varit så tokig skulle jag nästan påstå att det sades med något som lät som beundran i rösten... Fascinerande!

I övrigt då... Tja, jag har fortfarande för mycket att göra i skolan, men har ändå hunnit med att vara lite social. Var på lunchdate (egentligen ingen date, men man kan ju inte erkänna att man är en sån däringa looser-singel som inte ens bryr sig om att date:a (anglicismerna haglar!) längre). Det var riktigt schysst att träffa någon man inte sett på flera år och upptäcka att man fortfarande faktiskt hade något gemensamt. Det är sällan jag träffar någon som ens kommer i närheten av att prata så mycket som jag gör, men jag måste säga att den här killen var riktigt imponerande!

Dessutom har jag konstaterat att även om Stockholm verkar lida en förskräckande brist på snygga killar så finns det i alla fall ett helt gäng som är trevliga. Visserligen kan det ju tänkas att det är jag som har väldigt underlig smak, men det kan ju också tänkas att jag är den enda som är normal i en värld av konstigheter... Hmmm. Undrar vad som är mest troligt... :o)

Jag är trots allt hoppfull inför framtiden. Jag menar det borde ju bland flera miljoner män i lämplig ålder finnas någon som passar mig (läs: som inte är riktigt klok han heller!). Om det bara kunde komma lite snö som fick ligga kvar till i början av mars vore allt så nära perfekt som det kan bli...