...och snön töar bort!

Kan inte vädret bestämma sig någon gång? Nu har det i alla fall varit varmt så pass länge att det inte kommer bli glashalt på varenda väg när det fryser på igen. Och trots allt skiner solen och fåglarna piper i träden som om det vore mars... Nackdelen med det är väl att jag kanske drabbas av vårkänslor jag med. Fast det kunde ju vara värre. :)

Nu ska jag snart gå ut i solen och sätta mig på en bänk med en god bok innan jag ska leka sjuksyster åt en vän som skadade nacken på träningen i förrgår. (Bekräftar bara min tes om att idrott är skadligt för hälsan).

Men först måste jag bara berätta att jag var och såg "den siste samurajen" i måndags. TOOOOOKBRAAAA! Det var definitivt en av de bästa filmer jag sett på mycket länge (sorry Peter Jackson, men den rankar högre än din lilla trilogi)! Och jisses vad jag grät mot slutet av filmen. Så mycket har jag inte gråtit åt en film sedan jag var 16 år och såg "det stora blå" för första gången. Jag var helt matt efter filmen och hade säkert kunnat sitta kvar i salongen några timmar bara för att återhämta mig om det inte hade varit för att jag fick ett oanständigt förslag som jag inte kunde motstå...

Så nu är jag glad och avslappnad igen, men lider fortfarande av lätt sömnbrist. ;D

Tralla-la-la-laaaa! Nu ska jag ut i solen!

...och snön vräker ner...

...och lägger sig som ett duntäcke över staden, och bullret dämpas och ljuset rinner fram över gatorna som grafit...

Eh. Tja... Ibland vet jag faktiskt inte riktigt var allt kommer ifrån... Jag är på allmänt jättekonstigt humör idag och har varit det sedan igår eftermiddag. Men det är väl sådant som händer även den bäste. Och jag utger mig ju knappast för att vara ens en av de 10 bästa, men nog är jag ganska bra ändå.

För tillfället läser jag "sent i november" av Tove Jansson och då brukar jag bli på lite klurigt humör - fast det brukar bara vara härligt!

Har skrattat högljutt åt en sida på Livejournal idag. Hey! One pants to rule them all!

Jag har inte så mycket mer att säga idag förutom att jag börjar tröttna på att leva i celibat så om du är snäll och sensuell kan du väl höra av dig... Hellre förr än senare...

Om man helt otippat skulle råka gilla StarWars kan man alltid besöka Eddies hemsida. Där finns allt man aldrig velat veta om t ex lasersvärd samt en duva med seriösa problem...

Trevlig helg på er!

/ Mymlan

Kaos, kaos, kaos, kaos, KAOS!!!

Så står det till i min hjärna just nu, om någon är intresserad...

Pluggar på som en galning. Jobbar. Försöker hinna med att äta. Går på kvällskurs. Har möten både till höger och vänster... Need I say moore?

Men det är inte meningen att klaga. Det är ju faktiskt jag som valt detta helt själv, och jag tycker för det mesta att det fungerar rätt bra. Men vissa dagar föreligger en klar risk för överhettning i hjärnkontoret. Som idag till exempel...

Idag gick jag hemifrån strax efter kl. 07.00 för att hinna i tid till min föreläsning i miljöjuridik. Sedan sprang jag iväg därifrån fem minuter innan föreläsningen var slut (kl. 11.55) för att åka till jobbet. Dit anlände jag ca. 20 minuter innan jag skulle börja och hann kasta i mig lite mat och gå på toaletten innan det var dags att bemanna stationen... (Idag jobbar jag inte i bokhandeln utan på mitt andra extraknäck som miljöinformatör på Stockholm Vatten). När jag slutar för dagen bär det iväg till den kvällskursen jag började på förra veckan. Hoppas jag hinner äta middag emellan... Jag räknar nämligen inte med att vara hemma före tidigast 21.30...

Denna kvällskurs är en kurs i *fanfar* silversmide. Jag gjorde en intresseanmälan för några veckor sedan och då sade de att mina chanser för att komma med var i princip obefintliga. Men förra veckan (samma dag som kursen skulle börja) var det någon som lämnade återbud och eftersom jag verkar ha varit den enda som kunde börja med så kort varsel fick jag platsen. Tjohooo!!!! Det är verkligen jättekul! Framför allt känns det som att jag verkligen var i stort behov att att göra något som inte betygssätts (åtminstone inte av någon annan än jag själv) och som inte behöver leda någon vart - dvs något som jag gör helt för min egen skull bara för att jag har lust! Underbart!!! Frågan är bara: varför har jag inte tänkt på det tidigare?

Det är så här mitt liv har fungerat hittills:
Även de beslut som jag gett intryck av att fatta för min egen skull har, när allt kommer till kritan, på ett eller annat sätt blivit fattade för att tillfredställa någon annan. Nu kommer säkert någon i min familj protestera högljutt, men tänk på detta först - har jag någonsin medvetet försökt göra er besvikna? Visserligen har jag inte alltid fattat så kloka beslut, och många av dessa har verkat vara tagna helt ur luften. Men (sorgligt nog) har alla beslut - utan undantag - syftat till att visa någon annan att "jag kan". Oavsett om denne någon varit en familjemedlem, pojkvän eller någon av de som behandlat mig illa på eller annat sätt. (Jag tror knappast jag är ensam om denna önskan om att "hämnas" på de som någon gång tvivlat (eller fått mig att tvivla) på min förmåga. Det verkar vara någon sorts universell lag...)

Men nu verkar jag ha kommit till den punkten i mitt liv att den enda jag egentligen behöver imponera på är mig själv - och det är så obeskrivligt befriande! Självklart kommer jag alltid fortsätta vilja göra min familj stolt över mig, men det är inte längre målet med mitt liv. Mitt nya motto är väl något i stil med: "Om jag är stolt över mig själv kommer även andra kunna vara stolta över mig". Jag har nämligen (bättre sent än aldrig) kommit underfund med att det finns ingen som är så fördömande mot en människa som den människan själv. (Och plattityderna haglar... sorry.)

Och sist men inte minst:
Det finns inget bättre sätt att "hämnas" på gamla plågoandar som att helt enkelt skaka på axlarna och säga "Äh! Vem bryr sig?"

Nu är det slut på racklet för det här gången. (Puh! Eller hur?)

So long!

/ Plattitydernas obestridliga mästarinna

Puckelpist för Antikrist - bastuklubb för Beelzebub...

... och andra fantastiska uttryck haglade under den skidresa jag nu har kommit hem från. Det blev mycket skidåkning med tillhörande vurpor samt mycket festande med tillhörande snöbollskrig inomhus. Med andra ord: vi hade askul!

Men det bästa av allt var att jag överträffade mitt personliga mål med hästlängder. Mitt mål var att jag mot slutet av resan skulle ta mig ned för en blå backe utan att drabbas av panik, men redan första dagen hade jag inte bara en utan två(!) gånger åkt ned för en röd backe. Och jag ramlade inte så många gånger så det störde... Men jag säger bara Oh! The pain! Mina knän är inte byggda för att arbeta så mycket i sidled.

Nu är jag i alla fall tillbaka i stan och känner mig lagom "jetlagad". Jag tror jag skulle behöva sova en vecka i sträck för att ta igen all förlorad sömn...

Men med tanke på hur många rapporter jag har att skriva lär det väl inte bli mycket bevänt med den saken.

Jag tror jag skulle behöva göra som de i låten av Sportlov för att klara av det här: att bli bloddopad av Satan.

Som avslutning säger jag bara:

Se upp för liftbvalarna!

Och så var det vardag igen...

Jaha. Nu är man tillbaka i skolan igen och börjar redan känna sig lätt desillusionerad... Sådan tur att jag åker upp till fjällen imorgon och gör backarna osäkra än en gång. Kan väl inte direkt påstå att jag gör dem osäkra för någon annan än mig själv, men ändå. Det ska bli kul!

I örvigt kan jag väl säga att jag hade ett mycket angenämt besök förra veckan när en god vän var över på middag. Det blev ganska sent så han sov över och det var mysigt att ha någon att gosa med förutom mitt trogna gamla gosedjur...

På måndag ska jag till läkaren och förhoppningsvis få ordning på min vänstra häl som varit till förtret under en längre tid. Det första jag ska göra när jag kan gå ordentligt igen är att springa iväg till Mälarsalen och dansa tills jag stupar. *tjohooo*

Nej. Nu börjar föreläsninggen, så det är väl bäst att logga av.

Bye, bye, my little darlings!

Ut med det gamla och in med det nya...

Ja, då var både jul och nyårshelgen avklarade utan att några större skador kan rapporteras. Julen avlöpte traditionsenligt med att jag arbetade på Akademibokhandeln större delen av julhelgen (med undantag för julafton och juldagen). Nytt för i år (eller förra året) var att jag inte bodde hos mina föräldrar och därmed kunde avbryta julfirandet när jag själv fann det lämpligt genom att helt enkelt åka hem. Detta gjorde att själva julfirandet kändes riktigt trevligt för första gången på många år.

Nyår firades även det traditionsenligt med att de flesta blev aspackade och vinglade runt och dansade och kramades. Nyheter för i år (eller förra året och det här... nu blev det komplicerat) var att jag inte bara var på en fest utan två(!) samt att jag inte jobbade på nyårsafton. Detta kändes helt klart som en förändring till det bättre, men jag tror nog att jag ska ta det lite lungare nästkommande nyår.

Jag har även hunnit klämma in en kort med intensiv lunch med en mycket trevlig pojke (fri tolkning på detta - det blir säkert roligare så....) samt att fira en vän som fyllt 30 och en vän som fyllt 32. Förutom det har jag även haft besök av min gamla sambo från Oslo och det var väldigt trevligt att träffas igen efter så lång tid. Senast jag träffade honom var nämligen strax efter nyår förra året (2003). Ibland undrar jag hur jag hinner med allt, men inser även att det är precis det jag inte gör.

:o(

Får nog börja prioritera lite bättre. Men det är så förbannat tråkigt att prioritera bort något... Fast eftersom jag lovat mig själv (OBS! Ej nyårslöfte!) att börja prioritera min hälsa lite mer än tidigare får jag nog försöka plocka bort en del av de mindre nödvändiga aktiviteterna.

Som till exempel att blogga... Nej, jag skojar bara! Säga vad man vill om det, men det här har faktiskt blivit en aktivitet som är nödvändig för mitt välbefinnande. Det är så skönt att bara låta fingrarna flöda fram över tangentbordet utan att egentligen fundera allt för mycket på vilka ord som formuleras på skärmen. *suck* Det är ett enkelt och förhållandevis billigt nöje som får mig att bli en lyckligare människa (förutom under de perioder när jag inte har tillgång till nätet och därmed inte heller kan blogga).

Nu ska jag åka hem till morfar och avsluta julfirandet med den traditionsenliga trettonhelgsmiddagen med den minst lika traditionenliga desserten - marängsviss. Mums!

Att bero på mat förresten:

Heja purjon!

Och är ni inte snälla kommer jag hem till er och slaskar till er med en soggig purjolök när ni minst anar det...

Slask, slask!

Jul, jul, strålande jul...

...glans över gröna skogar...

Usch så deprimerande det är med det här vädret! Förr-förra helgen var det nästan vinter. I förrgår var det nästan vinter. Men igår kändes det som om det var vår...

Det är något ruttet med det svenska vädret!

Sedan sist jag bloggade har jag hunnit med en hel del... Det har ju varit Lucia med allt vad det innebär med luciatåg, "starkglögg", luciavaka mm... Jag har hunnit vara berusad en del och gjort bort mig lite lagom sådär, samt återfunnit en gammal vän som är mycket trevlig att gosa med. (Nej vi har inte haft sex. Man kan faktiskt gosa utan att det behöver betyda något annat). Fast å andra sidan är han en sån som jag mycket väl skulle kunna falla för, så det är väl bäst att se upp...

Någon frågade mig varför jag är singel. Framför allt undrade han nog varför jag har varit det så länge (jag tycker inte 1½ år är länge, men allt är ju relativt). Jag svarade som vanligt att jag har bara inte hittat någon som är värd besväret än. Men nu har jag tänkt lite på saken och kommit fram till att det är bara en del av sanningen.

Visst är det så att jag inte har hittat någon som varit tillräckligt speciell. Men problemet är att jag lyckas alltid med konsten att träffa flera killar samtidigt som är ungefär lika intressanta och jag har vääääldigt svårt för att bestämma mig då. Å andra sidan kan man ju se det som att om det var någon av de som var extra speciell skulle det väl inte vara så svårt att bestämma sig. Sanningen att säga är jag faktiskt lite rädd för att träffa någon. Det innebär ju att jag måste planera in någon annan i mitt liv igen och jag har ju knappt tid att planera in mig själv. Fast det vore ju trevligt att ha någon att bry sig om lite extra och tillbringa en stor del av fritiden med... AAAAAH! Man kan ju bli tokig för mindre!

Igår var jag och såg Return of the King... Oooaaayyyayayy!!! Took-bra! (Om ni ursäktar skämtet). Den var så otroligt bra att jag mycket väl hade kunnat sitta en timme till, även om jag hade träsmak i baken efter en timme. Ska gå och se om den i mellandagarna. Den hade:

Maffiga slag
Mäktiga mûmakiler
Gullig, sjungande hobbit
Asläckra animationer
Brilliant Andy Serkins
...jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet...

För oss inbitna Tolkienister (framför allt alla som är med i eller haft kontakt med Forodrim) fanns även en del godbitar som tyvärr(?) orsakade andnöd och tårar i ögonen när man försökte att inte skratta allt för högt under den högtidliga dubbningsceremonin samt under den högstämda kröningen. Tennammbarrmätta på er! Fick även veta att jag inte var den enda (puh!) som tyckte att det verkade som om Frodo och Sam skulle kyssa varandra under flera scener i filmen... (Tips! Kolla in en av de trekantiga reklampelarna på Kungsgatan mellan Hötorget och Wasagatan, så förstår ni vad jag menar).

Jag har nyss skrivit kontrakt med Stockholm Vatten och är från och med 1/1 timanställd på miljö- och marknadsavdelningen. Yippiiiii!

Ikväll ska jag städa och tvätta. (Och baka om jag hinner annars får jag göra det imorgon). Imorgon får jag besök av min ex-ex-pojkvän från Norge. Det ska bli jättekul! Vi har inte setts på snart ett år, så det är verkligen bli dags... På lördag ska jag på 30-årsfest, men jag får lov att ta det lite lugnt eftersom jag jobbar på söndag. (Back to the bookstore).

Så jag vet inte när jag kommer kunna blogga nästa gång, men det dröjer nog inte lika länge som det gjort innan den här posten.

... Jingle bells, jingle bells, jingle all the way....

Mörkt, mörkt, mörkt...

Nu börjar det bli så där mörkt ute igen, och värre lär det bli. Normalt sett stör det inte mig något nämnvärt eftersom det brukar finnas lite hopp om att snön kommer snart, men det är över 5 plusgrader ute och det verkar inte bli så mycket kallare inom den närmsta framtiden. Däremot är det ju mysigt med alla adventsljusstakar som dykt upp i fönstrena. Själv är jag inte mycket för det där med julpynt. I år kommer pyntet bestå av glittriga pappersstjärnor (hemgjorda så klart) i fönstret, en vit (glittrig) julgran som egentligen är ett stearinljus samt en snögubbe. Och så var det med den saken. Det där med tomtenissar och julgranar får någon annan syssla med. (Men jag kan väl erkänna att jag funderar på att köpa en liten prydnadsen att ha på bordet).

Nu har jag bara två veckor kvar på min praktik och jag börjar lida av akut separationsångest. Jag har verkligen haft jättekul och fått många nya infallsvinklar på det här med vatten- och avloppsrening. Den biten jag har sysslat med sedan i augusti nu - miljöinformation - är verkligen något jag skulle vilja fortsätta med. Fick ett mail från skolan idag om den CAD-bok vi ska köpa inför vårens kurs och blev raskt dragen tillbaka i den bistra ekonomiska verkligheten. Det är dyrt att studera! Bläh!

Förra veckan var det företagsfest. Det var mycket trevligt och en aning bisarrt. Sprang på halva den gamla grannskapen som fanns när min familj flyttade in i det hus de bor i nu. Men det bästa med hela kvällen var att få umgås med de jag har arbetat med i snart fyra månader på ett avslappnat, icke jobbrelaterat sätt. Fick även höra att de uppskattar mitt arbete och att de betraktar mig mer som en av dem än som en praktikant. Jag är väldigt mån om att göra ett bra arbete (ibland skulle man nästan kunna säga att jag är besatt av det), så när jag fick höra från avdelningschefen att mina "kollegor" talar varmt om mig kändes det lite extra bra...

I fredags lyckades jag förtjäna en skalenlig replika av Obi-Wan Kenobis lasersvärd i nysilver (handgjord av min vän Eddie) genom att dricka en av de värsta drinkar jag någonsin druckit (den bestod egentligen av två delar och man var tvungen att svepa båda i snabb följd). Lasersvärdet ingick som en bonus till den första som lyckades ta drinken utan att bita av. Jag klarade det på andra försöket och sedan hade min strupe bränts sönder helt så jag kunde knappt prata dagen efter. Tänk vad man kan få folk att utsätta sig för för ett litet hängsmycke...

Ja, ja. Idag tror jag att jag ska dunka mig själv lite i ryggen genom att gå och shoppa loss på lite nya kläder och kanske till och med lite smink... Jo, så får det bli!

Hej hopp!

I datorhaveriets kölvatten

Tänk så lugnt och skönt allting kan vara ibland. Framför allt en eftermiddag när stora delar av företaget internserver ligger nere. Ingen får egentligen något vettigt arbete gjort och detta ger utrymme för att man unnar sig längre (och fler) fikaraster än på mycket länge. Man kan även göra som en del av mina kollegor och passa på att gå hem lite tidigare, eller läsa den där artikeln som man har velat läsa den senaste månaden... Det vore egentligen bättre om det blev sådana mindre haverier lite oftare eftersom det främjar trivseln på arbetsplatsen genom att man får lite mer tid att samtala med sina kollegor om saker som inte nödvändigtvis rör arbetet. Datorvirus är inte alltid av ondo!

(Nu kommer väl lynchmobben från helpdesk snart med högafflar och brinnande facklor för att jaga mig genom korridoren och hänga mig i tårna ner från kopparkupolen på taket...)

Var och såg "Hitta Nemo" för någon vecka sedan, och jag kan ärligt säga att jag har inte skrattat så mycket åt en film på länge. Den hade definitivt sina hysteriskt skojiga stunder... Den hade också en av de coolaste filmkaraktärer jag någonsin sett - nämligen havssköldpaddan d.ä. Han var så kall att man skulle kunna djupfrysa isbjörnar med honom. Han hade också det bästa svar jag hört på den ständiga frågan : hur vet jag när mitt barn är redo?
Och svaret var: "He'll know, and then you'll know, you know".
Hur coolt är inte det?
För att inte tala om hur sant det (nog) är. (Jag har ju inga egna barn, men det känns ändå som att det borde stämma.)

I helgen såg jag "American Beauty" (igen) och jag grät minst lika mycket den här gången...
Bör väl tillägga att jag inte grät för att filmen var sorglig (för det är den ju inte) utan för att den är vacker. Det känns så skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar och framför allt att någon annan kan uppskatta skönheten i både det lilla och det stora. Ibland händer det ju att man ser något som är så vackert att det gör ont. Som en snöflinga. Eller ett dimmigt fält i soluppgången. Eller...
Hjäääääääälp!!!!! Nu blev jag sådär sentimental igen. Urrrk!
Jag är faktiskt inte någon romantiker. Jag hatar romantiker. Och deras familjer. Och deras kaniner och morötterna deras kaniner äter och... (Vem försöker jag lura egentligen?)

Jag har inte bara sett på film på sista tiden, jag har även hunnit se lite på TV. Där har jag sett den för tillfället sexigaste "filmkyssen" - nämligen den mellan Fred Durst och Halle Berry i Limp Bizkits nya video till låten "Behind Blue Eyes". M - mmmmm.

(Varför är det ingen som kysser så "på riktigt"?)

... börjar nog bli dags att skaffa sig en älskare igen...

Dags att se upp killar! Cowabunga!

Jag finns!

Har just upptäckt att jag finns. Eller rättare sagt att min blog gör det... Det går numera att söka efter min blog på Google och på svenskt webbloggindex. Tjohoo! Det gick minsann inte för ett halvår sedan. Jag drabbas snart av storhetsvansinne! Det här måste väl ändå tyda på att folk gillar det jag skriver! Eller?

Har förresten funderat över hur det kan komma sig att de flesta män ständigt talar om hur trevligt det vore om en tjej tog initiativet någon gång, men när man väl gör det verkar de snarast förskräckta...
Och alla tjejer som talar om hur trevligt det vore att träffa en romantisk kille, men när de väl blir uppvaktade tycker de snarare att det känns obekvämt och frågar sig "vad är han ute efter nu, då?"

Jag tycker det är kul att chockera. Inte så mycket andra som mig själv. Det görs enklast genom att jag gör något som jag egentligen kanske funderat på att göra länge, men som jag av olika orsaker inte vågat göra. Som t ex att fälla någon grovt sexuell kommentar eller att gå fram och nypa den där läckra killen i rumpan... Bör väl kanske påpeka att jag är en till utseendet ganska liten och oskuldsfull flicka (åtminstone för det mesta) och jag kan vara en regelrätt moraltant vad gäller vissa saker. Det är det som gör att det blir extra kul att göra något som kan uppfattas som okarakteristiskt någon gång ibland...

Som nu.
Det här blir nog en av de kortaste poster jag skrivit på länge.
Men det kommer mer...

Google, google på er!

Sex, sex och ännu mera sex!

Är det så att man är en sämre människa om man inte tycker sex är viktigt?
Och hur kommer det sig att om man säger till någon att man klarar sig bra utan så måste den personen genast komma med argumentet att "det tror du bara eftersom du uppenbarligen aldrig har haft tillräckligt bra sex"?

Var gång jag öppnar en tidning ser jag bilder av lättklädda män och kvinnor i annonser som ska sälja allt från underkläder till tvättmedel. Jag frågar mig bara - är det så att man blir sexig om man använder en viss sorts diskborste? I min lilla värld har sex appeal inget att göra med vilket margarin man brer på smörgåsen eller vilka frukostflingor man äter. Men det är ju tyvärr så att allt verkar gå att sälja med "lagom" mycket sex...

Större delen av dessa annonser riktar sig till vuxna och sk. "unga vuxna", men eftersom de förekommer i medier som ses/läses även av en yngre publik (som oftast är betydligt mer mottaglig för signaler som talar om hur man ska vara för att vara en lyckad människa) tycker jag att det är förkastligt.

En bieffekt av detta bombardemang har blivit att det är onormalt att inte ha sex före 14 års ålder, åttaåriga flickor vill ha stringtrosor och push-up BH, unga killar börjar med sterioder för att de tror att alla tjejer vill ha väloljade muskelpaket med stomatolsmil, osv... Jag säger bara skärpning alla vuxna! Låt barnen vara barn så länge de kan! De växer upp så snabbt ändå.

Jag säger bara - våga vägra sex!!!
Det är varken fult eller onaturligt att inte vilja ha sex ibland.
Nu menar jag inte att man inte får ha sex hur ofta man vill och med vem man vill, men att känna sig tvingad bara för att samhällsnormen vridits allt mer mot att alla ska vara någon sorts sexuella Duracellkaniner är fel-fel-feeeel!
Detta gäller självklart inte bara tjejer. Även killar har rätt att inte ha lust!

Jag skulle kunna skriva hur många spaltmeter som helst om det här, men det får nog räcka med galla för den här gången...

And now for something completely different... (som Monty Python brukar säga)

Jag tror att Platon var något viktigt på spåren med sin grott-teori...

Sug på den karamellen ni!

Snart är denna vecka slut, slut, slut...

(Rubriken sjunges med fördel till melodin "nu är glada julen slut, slut,...")

Jag har under denna vecka på egen hand hållit mina första lektioner i vattenvett. Jag har även riskerat att bli seriöst hörselskadad i en biosalong samt förhoppningsvis funnit en ny vän.
Innan veckan är slut ska jag dessutom hinna med att gå på kårmöte, äta middag (och förhoppningsvis få mig ett gott skratt) på Norra Brunn, fira min kusin som nyss fyllt 40, städa lägenheten, tvätta lite kläder och göra storkok så jag kan ha lite färdigt i frysen till de dagar jag inte orkar/hinner laga mat... Men först av allt ska jag hjälpa till med att visa Henriksdals reningsverk för en grupp "deputy mayors" som kommer från Korea. (Jag blir för övrigt förföljd av Korea för tillfället). Och då får jag ändå räkna den här veckan till en av de lugnaste på länge.

Vad tyckte jag då om "Matrix..."? Jodå, den var riktigt bra. Det enda jag skulle vilja klaga på är:
1. Ljudvolymen. Jag ser gärna filmer på hög volym men jag drar ändå denna gräns: det skall inte vara fysiskt smärtsamt att se på en film för att ljudet är för högt.
2. Visst gillar jag action och pang-pang, men det vore ju trevligt om man åtminstone gjorde ett försök att binda ihop actionscenerna men någon sorts antydan till en story...

Men i övrigt som sagt: en mycket bra film. Och eftersom jag nu är så förtjust i "snygga" fightingscener som jag är så hade filmen helt klart sina poänger.
Sen gör det ju så klart ingenting att en av filmvärldens största läckerbitar Colin Chou (Seraph) fick en lite större roll än i "Reloaded". Jag säger bara *dräggel, dräggel, slurrrp*...

Andra dräggelobjekt inom filmen är Jet Li... och Mark Dacascos... och...
Bäst jag slutar nu innan allt dräggel orsakar kortslutning i tangentbordet.

C YA!

I feel pretty, oh so pretty....

... i alla fall på insidan, och det är väl den som räknas?

Har haft en klart bisarr vecka, men inte på något negativt sätt. Jag skulle kunna göra en lista, men den skulle bli för lång för att till och med jag skulle orka läsa den...

I fredags när jag var på tysk "ompa-ompa"-fest fick jag en mycket fin och mycket oväntad komplimang av en vän. Jag kommer inte ordagrant ihåg vad han sa, men det gick i alla fall ut på att han mycket väl skulle kunna tänka sig mig som sin flickvän, men lika väl som en god vän och oavsett hur det nu skulle visa sig att det blev i slutändan så skulle det ena vara lika bra som det andra eftersom han tyckte så mycket om mig oavsett. Tack! (Du vet vem du är) Det värmde!

Har dessutom insett att fler än förväntat läser min blogg och det är väldigt kul. Men det gör mig också lite nervös. Nu kanske jag måste börja tänka på vad jag skriver... *argh* Jag kan nämligen erkänna att när jag skriver gör jag ungefär som när jag talar - utan att tänka först. Men de flesta verkar uppskatta det jag skriver, så det kanske inte är någon större fara ändå. Jag måste nu passa på att skryta med att jag har blivit ombedd att bli kolumnist i en medlemstidning och det är inte alls nervöst, nej då, vad får er att tro det, jag är lugn som en filbunke, cool som en kamel, avslappnad som en gammal resår, osv...

Jag kan också avslöja att jag nu äntligen kommit iväg och fikat med tidigare nämnd söt pojke. Det var en klart angenäm upplevelse och pojken i fråga har definitivt potential till att kunna bli en mycket god vän. Och goda vänner kan man aldrig få för många av.

:o)

Till er som undrat: nej, det jag skrev tidigare om reaktionen på orden "jag tycker...men..." var inte specifikt för just det här fallet. Det var snarare en allmän reflektion.

Och ni kan andas ut nu grabbar (eller kanske inte): jag är fortfarande singel och tänkte så förbli ett tag framöver...

Ska för övrigt se "Matrix revolutions" ikväll och jag skiter i om den blir hårt sågad av varenda recensent! Det blev ju "reloaded" också, men jag gillade den. Inte på samma sätt som jag gillade första filmen, men tanken bakom tvåan var ju annorlunda än tanken bakom ettan så det är ju som att försöka jämföra äpplen och apelsiner. De har liknande namn (apelsin=äpple (eller apel) från Kina) men knappast samma innehåll.

Nog med ordbajseri för den här gången...
Som Elvis brukade säga: "Thankyouverymuch!"

Grabbar... och spöken...

Jaha, så skulle man ut och ta det första magiska fikat med söt pojke igår. Men - se det blev det ingenting av med. Istället fick jag en ny variant av "jag tycker du är... , men..." Det var i och för sig en helt legitim orsak, men det är ändå intressant att betrakta sin egen reaktion...

Jag har nämligen tänkt på saken. (Surprise!) Det intressanta är att så fort någon säger "vi måste prata lite" så blir man kallsvettig och får svårt att andas. Bara sådär. När man sedan hör orden "jag tycker att du är/verkar vara en jättetrevlig tjej" börjar blodet susa i öronen så man hör aldrig helt resten av meningen och samtidigt målar hjärnan upp scenario efter hemskt scenario av vad som kommer komma efter det nu så fruktade ordet "men":
"Men, jag känner inte för dig på det sättet"
"Men, jag vill inte ha ett förhållande just nu"
"Men, jag har en flickvän/sambo/fru"
"Men, jag är döende i en hemsk sjukdom och vill inte utsätta dig för det", osv...
När så det hemskaskte ordet i världen kommer börjar tiden gå i slow-motion och det känns som om man skulle svimma vilken sekund som helst.
Fast av någon anledning är det sällan så illa som man hade trott.
Hjärnan verkar ha en mycket väl utvecklad förmåga att skydda sin ägare enligt principen "Förvänta dig det värsta för ingenting verkar så illa efter det".
Igår var detta tydligare än någonsin med tanke på vad som kom efter "men". Jag blev faktiskt bara glad över att det inte var värre och gick därifrån med lätt hjärta och ett leende på läpparna. Fast jag vet inte riktigt om han trodde på mig när jag sa att det inte var några problem... Argh! Dessa ständiga kommunikationssvårigheter pojkar och flickor emellan...

I eftermiddag ska jag iväg och tända ljus och sätta blommor på en av släktens gravar, och sedan ska jag klä upp mig i min finaste häxdräkt och festa natten lång. Det ena behöver ju knappast utesluta det andra. Jag tycker att den "nya" Halloween-trenden är jättekul, men jag anser också att det är viktigt att veta varför man firar Halloween (som väl egentligen numera är en amerikansk version på "All Hallows Eve" och "Dios des Muertes"). Det är i detta sammanhang på plats med en annan observation: Halloween-firandets ursprung ligger egentligen betydligt närmre de svenska traditionerna med att tända ljus på sina anhörigas gravar än det katolska "alla helgons dag" gör. (Det handlar ju om att det blev så många helgon att alla helgon inte längre kunde ha en egen dag eftersom året inte räckte till, därför tyckte den katolska kyrkan att det var smidigast att bara ge de största helgonen egna helgdagar och sedan vörda resterande helgon samtidigt på det som så lämpligt kom att kallas "alla helgon dag".) Tänk på det ni alla bakåtsträvande lutheranska protestanter! Det är en katolsk högtid!

Nej. Ikväll ska jag festa för alla de som inte längre själva kan festa, och jag kommer njuta av att fortfarande vara i livet!

*Mwouha-ha-ha-ha-haaaaa* på er!

Oh, and by the way: Aj lööööv "citationstecken"! Så det så!

Bäbisar, bäbisar - överallt: bäbisar!

Argh! Min biologiska klocka har nu börjat löpa amok på allvar! Det finns barn precis överallt och till och med de skrikiga bebisarna börjar te sig riktigt gulliga. Konstigt det där egentligen med biologin... Jag menar vissa vill aldrig ha barn och känner överhuvudtaget inte av någon biologisk klocka. Men andra (däribland får väl undertecknad räknas) börjar känna av längtan redan i 16-årsåldern. Så nu har jag bara längtat efter barn i 8 år, men det lär nog dröja ytterligare några år innan jag hittar ett lämpligt offer att tillverka barn med. Har jag inte hittat någon innan jag är 35 får jag väl helt enkelt ta saken i egna händer och förföra någon/några ovetande stackare på krogen eller så...

Orsaken till detta senaste sammanbrott var troligtvis en kombination av att fler och fler av mina vänner gifter sig och börjar planera att föröka sig samt att jag var på Skolforum på Stockholmsmässan igår och där fullkomligt kryllade det av stolt vaggande kvinnor med stora magar, bebisar som ammades/jollrade/sussade sött i vagnen, lite äldre barn som sprang runt bland leksakstillverkarnas utställningar som kalvar på grönbete, söta flickor och pojkar i yngre tonåren som snällt gick med mamma och inte ännu kommit på att man ska försöka vara cool och rebellisk, barn i puberteten som försökte göra uppror och absolut inte se ut som om de gick där med föräldrarna utan som om de bara råkat vandra in av misstag (och som påminde vääääldigt mycket om mig själv för 10 år sedan.)...

Kort sagt BARN!!! Jag vill ha barn!!! Men än så länge får jag väl helt enkelt nöja mig med att låna andras barn under korta stunder. Och det finns ju faktiskt en fördel med det: det är inte jag som måste gå upp mitt i natten för att byta blöja/torka spya/trösta sömnlösa barn. Så det är väl bra...

Jo, jag hittade förresten två nya sidor som jag tyckte var bra, så nu har jag länkat dit.

Smakprov är en sajt där man jag provläsa delar av böcker. Inte det gamla vanliga "kort recension och baksidetext" som finns på traditionella boksajter, utan man kan "bläddra" i boken och läsa några sidor (rekommenderas varmt för er som har barn i bilderboksåldern eftersom man här kan titta ordentligt på bilderna utan att skämmas).

Och på Nya biologin finns väldigt snygga och intressanta fakta och forskningsresultat. Även om man inte är vetenskapsfreak rekommenderas sidan för sin coola grafiska utformning.

Ta-ta!

Ett år i träsket...

Kom just på att det i torsdags var precis ett år sedan jag publicerade min första blog-post. Scary stuff!

Back in business!

Jaha, så var det måndag igen, och jag har äntligen fått tillbaka min utlånade timme - nice!

Jag har även återfått en del av min tro på mänskligheten - eller jag kanske skulle säga manligheten... Jag har nämligen lyckats med konststycket att träffa en vettig man ute på en krog som betraktas som en av Stockholms värsta köttmarknader.

Kvällen började som vanligt med att jag blev "uppraggad" av ett gäng i 40-årsåldern och fortsatte med att en inte helt nykter och inte helt intelligent kille i 25-årsåldern försökte ragga upp mig (jag var tvungen att sänka mig så lågt som personliga förolämpningar för att meddelandet om att jag inte var intresserad skulle gå fram - argh!). Men precis när jag ytterligare en gång började misströsta om att alla män är idioter (om de inte är gifta eller homosexuella) så skedde det osannolika:
Jag började prata med en kille i 30-årsåldern som varken var ful, otrevlig, onykter, gift eller homosexuell. Men det bästa av allt var att han var den perfekta gentlemannen som nöjde sig med att prata en lång stund utan att komma med några närmanden. När han skulle gå erbjöd han skjuts, men blev inte arg när jag avböjde, utan gav mig en kram, en puss på kinden och (efter det att jag lite påfluget hade frågat) sitt telefonnummer. Jag har inte varit så glad på länge. I en handvändning hade den här killen alldeles själv lyckats bevisa att det faktiskt finns vettiga män därute. Kanske inte så många, men de finns ändå. Tack Micke! Marvellous!

Till alla er som fortfarande tror att kvinnor vill ha framfusiga och gåpåiga män - get a grip!

Har också varit på bio och sett "The League of Extraordinary Gentlemen". Bra film! Den hade inte så mycket med serieboken att göra, men det var ändå en bra film...

Hmmm.... Vad har jag mer gjort.... Jo, jag har gjort illa foten så jag haltar fram. Väldigt sexigt... Och så har jag varit på ett medeltida värdshus som en väns bekant arrangerade och sjungit så mycket att jag har ont i halsen. Ah, the pain! Men det är väl som en annan vän brukar säga - smärta är bara en högre form av njutning. Eller nå't...

Och tills vidare säger jag bara "moss-moss"!

Ska det vara så svårt att fatta!

Jag har under de senaste veckorna kommit till en ny och skrämmande insikt om människors ofattbara dumhet. Jo, det är ju sant, jag har länge varit medveten om att ett visst mått av ignorans verkar vara något sorts krav om man vill bli socialt accepterad, men någonstans innerst inne hoppas man ju ändå att alla människor på jorden ska drabbas av en plötslig uppenbarelse som kommer göra att det inte längre fungerar att blunda för verkligheten.

Ex. 1.

Hur kan man som besökare i ett avloppsreningsverk förvånas över att det luktar avlopp i det rum där man tar emot toavatten från ca. 640 000 människor? Jag bara undrar... Vad trodde ni? Att det skulle lukta rosor?

Ex. 2.

Hur kan man tro att om man bjuder någon på en öl på krogen så äger man automatiskt rätten att bruka den personens kropp efter eget behag? Har kvinnans värde sjunkit så drastiskt i samhället att man inte längre är värd mer än 45 kronor? (Någon får gärna säga emot mig här)

Ex. 3.

Hur kan man tro att det är OK att förstöra en annan människas liv genom sk "pressfrihet" så länge man ber om ursäkt och försvarar sig genom att utpeka någon annan som har betett sig än värre? Finns det inte något som heter humanism längre? Och varför ska det vara så svårt att stå för sina misstag?

Ex. 4.

Hur kan man vara så fantastiskt jävla korkad att man tror att genom att vika ut sig offentligt i TV bredvid Robert Aschberg i ett specialinsatt "all-press-är-dum-utom-de-som-betalar-mig-och-jag-hade-inga-vänner-som-barn"-program kommer man få hela Sverige att tycka synd om en? Jag tyckte i och för sig lite synd om grabben till en början, men efter denna marknadsföringsploj hyser jag inga som helst sympatier för honom. Möjligtvis kan jag väl känna lite medlidande med honom eftersom han uppenbarligen tror att folk är så dumma att de köper den här plojen.

Ex. 5.

Hur kan folk vara så dumma att de köper plojen???



Det är ju tur att jag är så osannolikt jävla osannolikt smart!!!

(Bäst att sluta nu innan jag avslöjar min egen ignorans genom att beklaga mig över andras beteende när mitt eget inte är så upplyst som kanske vore önskvärt).

P.S. De ovanstående exemplen gäller naturligtvis inte alla. Och förhoppningsvis inte er som är smarta nog att läsa min blogg! :0)

I love the smell of avloppsvatten in the morning...

Jag började för några veckor sedan som praktikant på Stockholm Vattens miljö- och marknadsavdelning. Mina huvudsakliga uppgifter där består av att hjälpa till med guidade visningar av reningsverken samt att åka runt till olika skolor och informera barnen om hur vattnet renas till dricksvatten och vad som händer med avloppsvattnet. Det kanske inte låter så intressant, men jag tycker det är skitkul (ha-ha)!

Det som är mest fascinerande med att regelbundet besöka reningsverk är att efter ett tag börjar faktiskt det orenade avloppsvattnet lukta - inte bara hemtrevligt - utan faktiskt gott! (Jag tror att jag i och med detta uttalande kommer utses av många av mina vänner till årets i särklass konstigaste person. Och det vill inte säga lite med tanke på hur konstiga mina vänner är! (Sorry guys, men ni är inte helt friska någon av er) Men det är helt OK. Jag tycker om er ändå. Hoppas bara att ni fortfarande kan tycka om mig...)

I övrigt kan väl nämnas att jag var på party i Uppsala i lördags. Mängder av god mat och goda vänner gjorde att jag mådde... gott. Tack ska ni ha alla som arrangerade! Jag kommer tillbaka och hemsöker er igen nästa år! Och tack till Fredrik och Lars för att ni är så fantastiskt karate-goa! Gulle-gull på er!

Jag har även köpt en bättre begagnad laptop, men har lite problem med att kunna använda den till något överhuvudtaget eftersom den bara har Linux installerad och även om Linux rockar fett så är jag inte särskilt bra på det (än). Dessutom är det svårt - för att inte säga hopplöst - att skapa MSWord-filer utan att ha vare sig Windows (även känt som "vad är det här för jävla skit") eller MSOffice (nästan lika onskefullt som senast nämnda OS) installerade. Och det är svårt - för att inte säga omöjligt - att installera ett OS från en CD-skiva som det inte går att boota från. Framför allt om man inte har en startdiskett. Eller en tidigare version av det OS man vill installera som bas... AAAAARRRRRRGGGHHHHH!!!!!!!!! Frustrationen är total! Jag måste nog gå och lägga mig en stund...

Signing off...

Höst, bröst och skumpande rumpor

Mycket att göra under sommaren (läs: har inte haft semester...) samt noll tillgång till nätet har bidragit till att jag inte kunnat uppdatera på lääääääänge, men nu är jag på G igen!

Har som sagt inte kunnat njuta av sommaren eftersom jag har jobbat ruskigt mycket för att få ihop till hyran, men nu passar jag på att gripa varje chans att njuta av det härliga höstvädret. Jag har dock inte kunnat undgå att göra vissa observationer under de få sommartimmar jag har sett andra människor i dagsljus.

Till exempel har jag fascinerat och en aning förundrat iakttagit sommarens dammode som till stor del bestått av minishorts, bikinitoppar och linnen med urringning ner till naveln. Inte konstigt att killar verkar gilla sommaren lite extra mycket...

Men det som har fascinerat mig mest är att majoriteten av de som bär dessa kläder inte är de unga, brunbrända med fotomodellskroppar. Det är de smått blekfeta kvinnorna i yngre medelåldern som varit mest entusiastiska bärarna av mikrokläderna. Detta faktum är både förskräckande och superhärligt.

Det är förskräckande eftersom det många gånger är ett tecken på att man inte längre kan åldras med värdighet utan måste ta till alla medel (framför allt självförnekande) för att försöka ge ett intryck av ungdom och obefintligt åldrande. Problemet är bara att ju yngre man vill verka desto äldre ger man intryck av att vara. (Så länge man inte är ung och försöker verka gammal, för då blir betraktas man ofta som ännu yngre).

Det superhärliga är att se det fåtal som är medvetna om att de egentligen är "för gamla" för att bära denna typ av kläder, men väljer att göra det ändå för att de inte låter sig styras av konventioner utan klär sig i sådant som de tycker är snyggt, och som framhäver de kroppsdelar de är stolta över och döljer de delar de är mindre nöjda med. Och på dessa kvinnor är det faktiskt ganska snyggt!

Skillnaden mellan dessa grupper är tyvärr ganska uppenbar. Och hela skillnaden kan beskrivas med två ord: självmedvetenhet och självförtroende.

Så bort med osäkert exponerade kroppsdelarna och fram med de självsäkert gungande brösten och skumpande rumporna!