Happy, happy! Joy, joy!

Jo allvarligt! Jag är jätteglad! Jättetrött, men jätteglad!

Jo det var såhär...

I fredags hade vi firmafest på ett av mina jobb. Det var supertrevligt med mat, musik och dans och när det blivit ganska sent på natten och folk började droppa av från festen hängde jag på en av mina kollegor hem. Sedan hade jag ännu skojigare, fick den bästa kopp thé jag druckit sedan Irland och - tja - long story short: vi somnade väl inte förrän vid sex-snåret sådär (ja, ja, dubbeltydigt jag vet, men vad ska jag skriva då?!?).

I lördags vaknade jag vid halv nio eller så, och lyckades på något mirakulöst sätt väcka min kollega utan att kollegan blev sur. Sedan tog vi det jättelugnt och gick runt på ett såntdär zombieaktigt sätt som man (i alla fall jag) brukar göra efter för mycket alkohol och för lite sömn fram till klockan var ett. Då gick vi ut på stan och irrade mer eller mindre planlöst kring i en och en halv timme. Vid det laget hade vi klarat av större delen av Kungsholmen och Gamla stan så det blev ganska logiskt att vi drog oss mot Slussen eftersom mina bussar går därifrån (snacka om avancerat sätt att följa någon till bussen!). Under promenaden hade vi fått damm blåst i ögonen så det fastnade i linserna, blivit avsköljda av en störtskur, hamnat mitt i någon sorts jättelik hårfön på Norr Mälarstrand och blivit torra igen, m m... Snacka om underbar promenad! (Jag menar faktiskt det - tro't eller ej!)

I söndags firade vi min farmor som fyller 80 idag (grattis farmor!) och det var som vanligt något sorts oorganiserat kaos som omgav firandet. Det är alltid lite småkaotiskt att försöka fira en födelsedag när några inte kommer för att de tror att några andra som de inte vill träffa ska komma och de de inte vill träffa inte kommer för att de tror att de som inte vill träffa dem ska komma och de vill inte träffa dem heller. Några andra kom inte för att de inte hade blivit bjudna till någon speciell tid eller dag så de var i fjällen och åkte skidor, osv. Stackars farmor! Av hennes fyra barn, deras respektive, hennes barnbarn och barnbarnsbarn (det är ett gäng) kom två barn med sina respektive familjer. Så i slutändan blev vi sex gäster. Det var iofs trevligt, men jag upprepar - stackars farmor!

Ja, ja. Idag är det måndag igen och första dagen på mitt påsklov. Jag ska bara arbeta två eftermiddagar den här veckan (idag och imorgon) sedan ska jag vara ledig (så ledig man nu kan bli när man har massa skolarbete att göra). Och tidigare idag ringde hon som är min handledare på kursen jag läser nu och berömde mig för min senaste uppsats. Hon tyckte tydligen att den var helt fantastisk. Och ja, jag erkänner - jag sätter faktiskt väldigt stort värde i när någon tycker att man har gjort ett så pass bra jobb att de menar att examensarbetet som jag ska skriva om två och ett halvt år inte kommer bli några som helst problem eftersom jag redan befinner mig på den höga nivå som krävs, så det enda jag behöver göra är att finslipa några detaljer för att få toppbetyg. Så just nu har jag troligen ett av stans största egon.

Mitt liv kunde faktiskt bara vara bättre på en punkt - jag skulle gärna vilja känne mig lite mindre jet-laggad (schysst anglicism va?). Men vad annat kan man vänta sig efter en så pass händelserik helg med så pass skumma tider och alldeles för lite sömn?

Men som jag sa -happy, happy! Joy, joy!

Jag är nog en av de lyckligaste i världen just nu!

Puss och kram!

Medaljregn

Ok, jag är varken sportintresserad eller särskilt patriotisk, men

7 guldmedaljer

2 silvermedaljer

och

5 bronsmedaljer

är ju ändå rätt häftigt!

Heja Sverige!!!

(Undrar förresten varför det gick så bra just i år jämfört med hur det brukar gå... Jag är nyfiken. Någonting måste ju ha varit annorlunda... *veckar pannan djupt och funderar så det knakar mellan öronen*)

Men än en gång: Heja Sverige!

:oD

Underbart!

Det är just vad mitt liv är just nu! Vem kunde ha trott att det skulle göra så mycket för självförtroendet att publicera lite texter man skrivit (det kommer fler) och att få veta två saker:

1. Jag är tydligen attrakiv för en yngre man.
2. Jag skrämmer slag på denna man av den enkla anledningen att jag verkar veta vad jag vill och inte verkar sluta förrän jag får det.

Jag måste bara säga att eftersom de flesta jag umgås med är äldre än jag själv - och jag inte är så åldersfixerad - så glömmer jag ofta min egen ålder och tror att det är något fel på mig som inte är gift och har barn för länge sedan... Jag är dessutom den minst skrämmande människa man någonsin skulle kunna tänka sig. OK, jag vet vad jag vill, men det är knappast så att jag är beredd att till exempel gå över lik för att uppnå detta. Det är så totalt emot allt jag är så det är löjligt. Är det något jag ofta får höra så är det snarare att jag är alltför självuppoffrande och snäll.

Så kan det tydligen gå. Jag tycker i alla fall att det är nästintill hysteriskt skoj! :o))

Sov gott på er

snart kommer det fler doktriner

till exempel en om valåret...

Ok. En till.

Tänka sig så snabbt "så småningom" kan bli ibland.

vinterland

gnistrande snöregn från frusna grenar
vind som skakar frostig skog
månsken på spår efter mus och hare
sol över bländande, istäckta hav

Kommentarer...

kan ni gärna göra på min blog. Klicka på tiden som står efter "posted by Eira" så kommer ni åt funktionen. Ska försöka klura lite på hur jag ska göra det ännu tydligare, men det får vänta tills jag är lite mindre dödstrött...

Passar dock på att delge något som ploppade ut ur fingertopparna in genom tangentbordet för mer än två år sedan. Det är första gången någonsin som jag lägger upp en av mina egna texter för allmän beskådan, så jag skämtar inte när jag säger att jag har lite ångest för det här...

Jo förresten. Jag skämtar. Jag har inte bara lite ångest!

Håll till godo.

Det kommer kanske mer var det lider...

Stark och vacker

Jag är stark
Jag är svag
Jag är envis
Jag är svag
Jag är fantastisk
Jag är svag

Jag är svag
Jag är stark
Jag är rädd
Jag är stark
Jag är ensam
Jag är stark

Jag är vacker
Jag är ful
Jag är åtråvärd
Jag är ful
Jag är underbar
Jag är ful

Jag är ful
Jag är vacker
Jag är äcklig
Jag är vacker
Jag är tråkig
Jag är vacker

Jag är allt detta och mer därtill

Jag är jag

Kul (?) länk...

Har inte så mycket att säga förutom att jag har haft ett minst sagt hektiskt liv på sistone med mycket socialt umgänge och nya kontakter - och sånt är ju alltid kul!

Jag fick även en helt underbar länk skickad till mig av en kollega och jag tycker den var så träffande att jag bara måste dela med mig av den. Det är helt enkelt en beskrivning av begreppet "naturen" ur en något speciell synvinkel...

Tills vidare - tänk på att säga vad du menar och mena vad du säger! Alla kanske inte tycker om dig för det, men livet blir så oändligt mycket enklare! :o)

Lugnt och skönt...

Nu är kursen i skolan slut och jag har hela helgen ledig. Underbart! Jag tror att jag ska tillbringa helgen i sängen med att inte göra någonting. Bara vara för mig själv och ha det lugnt och skönt... *ler lycksaligt*

Efter att ha stressat livet ur mig i nästan ett halvår ska det bli skönt att återvända till ett mer normalt tempo i livet och faktiskt kunna unna mig lite ledighet då och då. Har förvisso en del projekt på gång i hemmet, men det är inga brådskande saker utan jag kan göra det i sakta mak och lite när det passar. Skönt.

Var ute på krogen igår och det var en intressant upplevelse. Jag brukar sällan gå på krogen överhuvudtaget och ännu mer sällan på en torsdag. Den skillnad jag upplevde som störst jämfört med att gå ut på en fredag eller lördag att det var relativt mycket unga människor på krogarna, folk var i allmänhet inte särskilt fulla och det var inte alls lika mycket krograggande som det annars brukar vara. Trevligt! Jag kanske ska börja gå ut lite oftare i veckorna. Det vore ju trevligt att kunna komma undan åtminstone några överförfriskade medelålders drägglon...

Träffade tre jättetrevliga tyskar, en halvslemmig australiensare och ett gäng ovanligt sociala svenskar på krogrundan och var på strålande humör hela kvällen och det var skönt som omväxling. (Har ju som sagt haft det lite kämpigt på sistone). Känns som att jag äntligen börjar få tillbaka mitt liv och jag kan inte beskriva hur skönt det är! :)

Until next time: *tah-taah*

Nytt år, nya äventyr!

Så har det blivit nytt år igen och obotlig optimist som man är tänker man än en gång att "det här året måste ju bara bli bättre än det förra". Återstår väl att se om det blir så, men förutsättningarna är faktiskt ganska goda. Framför allt om man ser på de sista tre månaderna av förra året...

Vad kan jag säga? För en snabb resumé kan jag ge följande detaljer:

1. Ny utbildning där ingen verkar veta vad det är vi ska lära oss egentligen.
2. Dumpad utan förvarning dagen innan skolstart.
3. Teaterprojekt som även om det var kul krävde en enorm massa tid och energi.
4. Ännu mer förvirring på utbildningen.
5. Tre dagar före jul få veta att exet skaffat en ny (som han för övrigt umgåtts en hel del med under tiden vi var tillsammans).

Inte konstigt att dessa faktorer kombinerat med att man jobbar också ledde till en del större och mindre nervösa sammanbrott. (Ca 80 timmars arbetsvecka kombinerat med de psykiska påfrestningar det innebär att ha blivit dumpad och att känna att man förlorat all kontroll över sitt liv kan väl ha den effekten, antar jag). Före mellandagarna var jag faktiskt rätt illa däran...

Men nu är det mycket bättre! Och att jag kommit ikapp med de skolarbeten jag låg efter med och därmed fått ett socialt liv igen gör inte direkt saken sämre! :)

Jag har träffat en massa skojiga människor på nätet också. Jag har alltid tyckt att det varit lite löjligt med "nätpolare" och "nätromanser" och så, men nu börjar jag förstå vad det handlar om... Dessutom är det ju mycket enklare och framför allt säkrare att ragga på nätet istället för på krogen. Det är ju knappast någon risk att man blir antastad eller våldtagen på nätet... Och är det någon som börjar bli jobbig och inte fattar vinken kan man ju bara låta bli att svara. Suveränt!

Ja, ja. Nytt år och nya tag! Jag ser fram emot att få uppleva de äventyr som det här året har att bjuda på! Full fart framåt - mot evigheten och vidare!!!

Hej och hå...

Jag har nu börjat på lärarhögskolan i Stockholm och har knappt haft tid att sova. Att rodda skola, jobb och teaterrepetitioner låter kanske inte så jobbigt. Men utöver det har jag dessutom hållt i trådarna på en kompis möhippa och varit sjuk, så nu har kroppen sagt stopp. Har haft feber i snart en vecka nu och den verkar inte vilja ge med sig... Bläh!

Jag vet inte om jag kommer ha så mycket tid över till att blogga på den här sidan under den närmsta tiden, men de som vill följa mina studier kan gå in på http://www.educationofeira.blogspot.com

Där redovisar jag mina föreläsningar, projektarbeten m.m.

De som vill se mig "live" kan komma till Årsta Folkets Hus första helgen i november och se den eminenta föreställningen "En Shoggoth på taket". Mer info om det finns på http://www.miskatonicon.com

Återkommer så snart jag har lite mer tid och energi.

Vi ses då!

PUSS!

OK, ok, jag vet...

... jag är världens sämsta på att hålla ett löfte till mig själv... Men jag gör allt för att hålla ett löfte till andra. Tyvärr har jag misslyckats även på denna fronten på senaste tiden...

Däremot har jag tänkt en del. På mitt liv, på andras liv, på universum, på allt... (Svaret är 42...)

Jag älskar mitt nya liv! Jag är inte skyldig någon något (annat än mig själv) och jag har sagt upp mina försök att vara social med fler än fem personer. Det är underbart att slippa låtsas vara vänlig mot personer man inte har något som helst gemensamt med! Det är underbart att slippa låtsas vara som alla andra och bara vara jag! Jag kan ärligt säga; Jag har aldrig varit mer säregen - och jag har aldrig varit mer lycklig!!! Det är som om jag äntligen accepterat att jag är JAG och ingen annan. Inte den som andra vill att jag är, inte den som jag som yngre hoppades att jag skulle bli - utan bara jag!

Jag älskar mitt nya bekymmersfria liv!!!

Om bara alla kunde finna den vägen. Och snarare förr än senare i livet...

Best of luck to all of you!

Lavv ja!

Äntligen!

Nu har regnet äntligen kommit (och gått)! Jag älskar i och för sig när det är 30 grader varmt och strålande sol, men regnet behövs ändå. Dels för att hindra varenda litet äppelkart från att skrumpna bort, och dels för att förhindra att människorna skrumpnar bort. Jag vet att många hävdar att de helst skulle vilja ha 30 grader och sol hela sommaren. Men hur kommer det sig då att de flesta verkar dra en lättnadens suck när regnet kommer efter att det varit sådant väder i över två veckor? Det är underligt vilken förlösande upplevelse det kan vara med en regnskur...

I övrigt är jag numera stolt medlem av Teater tentakel som håller på att sätta upp en musikal till hösten. Imorgon ska vi få våra roller och jag är lagom nervig inför det. Det blir en svensk version av "Shoggoth on the roof" - även känd som den fördömda musikalen. Vi får väl se om vi lyckas slutföra projektet utan att halva ensemblen hamnar på mentalsjukhus - eller värre...

Förra lördagen firade jag och min pojkvän ett år. *fanfar* Det gjorde vi medelst trerätters och en bra film i hemmets lugna vrå. Skönt att äntligen ha hittat någon som om möjligt har ännu mindre behov av att gå på krogen än jag själv har. Och om han står ut med mig i två veckor till är det nytt rekord i längd på ett förhållande för min del. Det vore verkligen något att fira - eller hur?

Nä. Nu serveras det frukost, så det är väl bäst att sluta...

Tjipp!

Ok, ok...

... jag vet att det var löjligt länge sedan jag skrev något på bloggen! Jag vet inte varför jag har så svårt att få tummen ur, men jag kan i alla fall försöka förklara:

När jag började blogga satte jag mig bara vid datorn och skrev ner det jag råkade tänka för stunden. Enkelt och okomplicerat - eller hur? Men med tiden började jag oroa mig för att upprepa mig själv alldeles för ofta och att inte vara tillräckligt "orginell" - dumt va? Nu har jag hamnat i någon sorts prestationsångestcirkel som verkar vara knepig att ta sig ur. Jag sätter mig vid datorn, tänker "ska jag kanske blogga lite?" och kommer fram till att det var så länge sedan sist att jag måste nog komma på något roligt att skriva om först. Därför låter jag hellre bli att skriva trots att det är bland det roligaste som finns... Inte klokt vad korkad man kan vara ibland! Men nu har jag kommit på boten - att helt enkelt tvingas mig själv att sitta och blogga minst tre gånger i veckan innan jag åker på semester! Undrar om det kommer funka... :o)

Igår fyllde min pojkvän år och det var fylleslag hos hans bror. Ujujujujuj... Man är allt lite seg... Hur kommer det sig egentligen att man trots att man vet att man kommer må dåligt så dricker man alldeles för mycket? Är det någon sorts självbestraffande skamsystem som man fallit offer för? Att man får dåligt samvete om man har roligt så man får man förtjänar om man blir rejält bakis? Dessutom verkar det även finnas någon sorts stolthet i att vara bakfull. Jag tror inte jag är den enda som har hört någon säga med ett glatt tonfall - "fy faan vad jag är bakis". Ofta följs denna mening med något som skulle kunna räknas som ett bevis för min teori om skambestraffning, nämligen - "fast det är klart, man får ju vad man förtänar..."

Vad tror du? Att något i vårt undermedvetna får oss att dricka mer än vi hade för avsikt bara för att bestraffa den roliga kvällen med en ordentlig baksmälla? Eller är det någon annan sorts kulturell yttring som gör att framför allt vi nordbor verkar dricka oss mer berusade än andra? (Inte så att vi dricker oftare eller mer, bara att vi dricker mer åt gången när vi väl super till).

Maila gärna och säg vad du tror. Och maila gärna om det är något ämne du vill att jag ska ta upp på min blogg. Även om denna blogg är tillängad mina tankar och åsikter är det alltid trevligt att få lite nya infallsvinklar och nya idéer på ämnen att ta upp!

Nu ska jag gå och bada...

Tjingeling!

Sol, fågelsång och LASERSVÄRD!

mmmm... lasersvärd... *dräggel*

Har relativt nyligen förstått vad det är alla starwarsfan har gaggat om i alla år. Det är faktiskt en mycket fascinerande och komplex värld som presenteras i alla dessa filmer, böcker, serieböcker mm. Och efter att ha sett trailern till episod tre har till och med jag - superpacifisten - blivit lite småkåt på lasersvärd. Fast fighten mellan Qui-Gon, Obi-Wan och Darth Maul är ju cool oavsett (mmm... Darth Maul... *slurrrp*). Och Anakin mot Tyranus/Dooku med två lasersvärd! *gurgel* För att inte tala om Yoda mot Tyranus/Dooku... *system overload*

Ja, ja... Nu till något helt annat - en man med två huvuden! (Eller hur var det nu).

Jag har jobbat ganska mycket på förskola den sista tiden och äntligen har mina inkomster börjat komma ikapp mina utgifter. I love when that happens! Inget fast jobb i sikte dock, så jag funderar på att plugga vidare till hösten (om jag inte får ett jobb innan dess förstås). Vi får väl se hur det blir helt enkelt.

Livet leker, solen skiner och jag orkar inte längre gå runt och oroa mig för saker och ting. Med andra ord - jag älskar att vara jag just nu! Puss på hela världen!

Nu ska jag ut och njuta av den sista kvällssolen och titta på lökarna (ja, såna som man planterar i jorden alltså)...

May the fork be with you!

Oooooo så äggande!

Så var det snart dags för påsken igen. Har kommit fram till att påsken egentligen måste vara en urgammal hednisk högtid som firas till ära av hönsgudinnan (Höner kanske *hihi*). Jag menar - tänk efter - vi äter mängder med ägg, pyntar våra bostäder med hönsfjädrar, hänger dekorerade äggskal i fönstrena osv... En del äter till och med kyckling till påskmiddag. (Aningen motsägelsefullt om ni frågar mig - en höna som aldrig sett en tupp på samma bord som en massa obefruktade ägg och så talar folk om att äggtraditionen har med fruktsamhet att göra...)

Visste ni för övrigt att i år infaller långfredagen och Marie bebådelsedag samtidigt. Alltså - tid för eftertanke, återhållsamhet, lidande och eufori på samma gång! Schysst va? Det måste ju innebära att hur man än mår är det OK så länge man är tillräckligt fanatisk i det!

Ja, ja... Nu verkar i alla fall våren vara i antågande på riktigt med plusgrader, solsken, takdropp och fågelsång. Härligt! Ska fira med en rejäl skogspromenad imorgon. Picknick på en sten vid en skogssjö - hur låter det? Sämre kan man väl ha det...

Tjingeling och glad påsk på er!

K-k-k-k-k-k-ka-ka-ka-ka-kaaaallt!

Håller på att frysa häcken av mig på morgnarna. Har haft ca. 13 grader varmt (eller snarare kallt) i huset de senaste två morgnarna. Tur att jag har två duntäcken...

I övrigt har det varit toppen med det härliga vintervädret. Jobbar på förskola den här veckan och har tillbringat de senaste två dagarna med att åka pulka, göra snöänglar, sola, göra snöbollar (jodå - det går alldeles utmärkt om man bara tar snön som legat i solen ett tag), kasta snöbollar och i största allmänhet njuta av det underbara vädret. Jag har dessutom fått betalt för det! Ibland är livet väldigt trevligt.

Men som sagt - morgontemperaturen kunde kanske varit aningen högre. Både ute och inne.

Förra veckan jobbade jag på Akademibokhandeln. Jag säger bara bokrea...

Ingenting gick enligt planerna förra veckan, vilket resulterat i en ohemul sömnbrist som jag skulle behöva sova några dagar för att få ordning på. Men tack vare solen känns det inte så jobbigt ändå...

Jag har även börjat läsa Da Vinci-koden (på engelska så klart). Jag hade egentligen inga planer på att läsa den eftersom jag känner en instinktiv motvilja mot allt som "alla andra" läser, klär sig i, gör osv. Men efter att ha hört så väldigt skilda reaktioner (som "fy faan va bra" och "fy faan vilken skit") på boken kände jag att jag inte skulle vara den som är den, så jag köpte en pocket för en femtilapp och började läsa utan några som helst föväntningar. Har läst ungefär en tredjedel nu och reaktionen så här långt är att boken onekligen har ett visst underhållningsvärde, men det känns som att jag har läst det förr på något vis... Och jag sätter inte direkt någon högre tro till de teorier och "fakta" som presenteras i boken även om de som sagt har ett visst underhållningsvärde. Jag tror ärligt talat att "upplösningen" kommer vara avgörande för min uppfattning om boken. Lyckas författaren knyta ihop alla trådar på ett bra sätt eller blir det som brukligt är i den här typen av böcker en hastigt ihoprafsad avslutning som egentligen inte förklarar något alls? Den som lever (och läser) får se...

*sprak knaster* på er!

(Kallt, torrt väder = statisk elektricitet = *sprak knaster*)

Snö, snö, snö...

... och ännu mera snö. Fantastiskt att det kan komma så mycket snö på en gång! Tyvärr är det inte direktk kallt ute vilket innebär att all den vackra vita snön förvandlas till gråbrunt slask på noll komma noll. Bläh! :(

Var på ur- och smyckesmässa med min pojkvän i Älvsjö i helgen. Där var det allt annat än grått och trist! Jag var inne på fackdelen av mässan (tack Erik och Johanna för biljetten) och kollade pärlor, diamanter och andra fina stenar mm... *dräggla* Synd att man inte är miljonär. Eller tur kanske... Köpte sågblad och gröna pärlor i alla fall - så nu kan det äntligen bli något av det jag har tänkt mig i smyckesväg. :)

Var även inne på den delen av mässan som var öppen för allmänheten och kollade på brudklänningar bland annat. Inte för att jag har några direkta planer på att gifta mig, men jag tycker det är kul med design och brudklänningar är roligast av allt eftersom man verkligen kan vara kreativ med designen där. Tack och lov att pojkvännen är så avslappnad att han inte fick panikångest av att titta på sånt, utan faktiskt verkade tycka att det var kul han med!

Jaha. Det var väl allt för den här gången.

Och kom ihåg: allt som glimmar är inte guld - det kan även vara diamant!

Tänk vad löjligt svårt det kan vara...

... att komma igång och skriva igen. Först tycker man att det var så länge sen att det känns pinsamt. Så då väntar man lite till. Sen blir det ännu mer pinsamt och då väntar man lite till och sen... Tja. Ni fattar.

Men nu har det blivit så LÖJLIGT länge sen jag skrev något så nu känns det nästan OK. Jag menar det finns ju gränser för hur löjlig man får bli... :)

Ja, ja...

Jag är fortfarande kär och lycklig, har fortfarande inget fast jobb men har börjat på en danskurs jag länge velat gå på. (Tango) Har även fått med mig min underbara och vääääldigt snälla pojkvän på danskursen. Han är så snäll mot mig att det faktiskt nästan är löjligt...

Nä. Dags för lunch. Magen kurrar och maten är klar och doftar härligt. Sämre kan det bli!

Jag tycker för övrigt att ordet "löjlig" är helt underbart! Det hörs verkligen på själva ordet vad det betyder. "Fånig" är också bra, men inte alls i samma klass.

Solong!

Höst...

Häromdagen var det frost i gräset på morgonen. Svamparna har nästan tagit slut (fast det finns ju senhöstsvampar förstås...), löven trillar av träden och jag frågar mig - vart tog sommaren vägen? Är det bara jag som känner mig lite lurad? Jag som hade tänkt sola och bada och mysa i trädgården... Tji fick jag!

Och inget jobb har man hittat heller. Tur att jag har tre timvikariat som fyller ut plånboken lite grann! (Men inte tillräckligt). Och tur att jag har en boyfriend som kan hålla mig på jorden (och inte under den)... Fast kanske inte så länge till. Är det bara jag som har en förmåga att sjabbla bort allt som är bra? Men jag kanske inte ska ta ut nederlaget i förskott. Har han stått ut med mig så här länge så...

Usch och blä för sommarens bortfall...
Tjolahopp för vackra färger och frost i gräset!

ADSL - himmel eller helvete?
 
Har nu flyttat hem till mina päron och trodde jag skulle kunna kasta mig in i blogosfären genast - men ack så fel jag hade! Vårt ADSL har legat nere rätt länge på grund av vem vet vad och vår leverantör har väl inte direkt ansträngt sig till det yttersta för att få oss tillbaka online, så blogosfären har snällt fått vänta...och vänta...och vänta... Det är förvisso så att det är trevligt för oss som bor en bit utanför bredbandsnätet (milt sagt) att ADSL finns, men med tanke på det strul som med jämna mellanrum uppkommer undrar jag om det inte vore bättre med uppringingsmodem trots allt. Då vet man ju i alla fall att det kommer strula och blir inte lika frustrerad när det händer. Samtidigt är det faktiskt otroligt skönt att slippa tänka på att man inte ska smurfa så länge för att det blir dyrt - med ADSL betalar man ju bara en fast månadsavgift och slipper därmed hysteriska räkningar för att man varit ute för länge på nätet... Jag antar att alla mynt har två sidor...

Nu är jag i alla fall tillbaka på nätet med allt vad det innebär av skitsnack och dåligt samvete (för att men inte uppdaterar skitsnacket tillräckligt ofta).

Apropå dåligt samvete förresten - hörde en intervju med Erik Stattin på P5 Radio Sthlm idag där det talades om bloggar. Frågan som ställdes var huruvida blogging var den nya gräsrotsrörelsen eller bara ett forum för exhibitionister. Jag tyckte Erik gjorde ett strålande jobb med att förklara vad det hela går ut på. Way to go!   ...men OJ vilket dåligt samvete jag fick för att jag inte uppdaterat på länge...

Och apropå uppdateringar - mitt civilstånd har nu uppdaterats ytterligare. Från semi-singel till definitivt upptagen. I feel happyyyy! Skönt att ha någon att dela sina tankar och upplevelser med på ett annat plan än man kan göra med sina vänner. (Sorry guys - men ni vet vad jag menar...)

:)

Och nu är det bara en vecka tills den dag jag fyller 25, vilken jag troligtvis kommer fira med att sätta mig i en bil och åka till ett hanverks-/kulturevenemang i Finnmarken. Alla sätt är ju bra utom de dåliga... ;)

Kramis till de som fortfarande kollar av min blog!

 

Usch och fy på mig...

... vad jag har bloggat dåligt på sistone! Men jag lovar att det snart är slut med dessa dumheter. Imorgon flyttar jag och efter det kommer jag har ADSL hemma = lite lättare än att försöka hinna blogga under de 15 minuter man får gratis på internet på biblioteken i Järfälla... (Visst är det snålt!)

Har hunnit ha födelsedagskalas med en väninna, men har inte hunnit fylla år än. Snart är jag ett kvarts sekel gammal och det känns ganska coolt!

Har även hunnit avancera från singel till semi-singel, så - sorry grabbar - jag är inte längre tillgänglig på marknaden. Känns ganska bra faktiskt. Visst är det kul att vara singel, men efter två år har det liksom mist lite av den forna glansen. Dessutom har jag aldrig varit mycket för det där med lösa ragg. Jag trivs mycket bättre i mer långvariga relationer, och det är väl inget fel med det? Eller? (Samhällstrenden säger fortfarande emot mig på den punkten, men till och med den långvariga "sex-and-the-city"-trenden verkar vara på väg mot ett slut. Jippiiii! Långa relationer och äktenskap är på väg tillbaka igen! Tjohooooo!) Låter kanske lite väl exalterad, men det kunde vara skönt att slippa vara kärringen mot strömmen åtminstone på en punkt!

Gulle-gull på er!